Under tiden jag väntade på att det hela skulle dra igång började jag läsa boken ifråga och fastnade direkt. Detta märkte tydligen John, som också påpekade detta i den dedikation han sedermera skrev på ett av försättsbladen. Vi hann prata en del om skräck i allmänhet och våra egna referenser i ämnet i synnerhet. Då visste jag inte att den bok jag då höll i handen skulle innebära startskottet på en liten men dock märkbar skräcktrend inom den svenska samtidslitteraturen. Tidigare har ju moderna svenska författare som på något sätt byggt sina litterära verk på skräckelement betraktats som kvalitativt sämre per automatik av kulturetablissemanget. Riktiga författare skriver romaner, sen har vi de populistiska deckarförfattarna och längst ner de som spekulativt sysslar med skräck pga bristande förmåga att producera något mer högtstående och sofistikerat. Men i och med den något oväntade framgången Ajvide Lindqvist fick med Låt den rätte komma in sällade sig plötsligt allt fler till hyllningskören av en bok som ju faktiskt hade vampyrism som ett viktigt inslag. En del pretentiösa recensenter insåg att de faktiskt inte riskerade sitt förtroendekapital på samma sätt som förr om de berömde en bok som denna och folk i gemen, som annars kanske sett skräckgenren som något obskyrt, började greppa att det här fanns en hel del fängslande berättelser att ta del av.

När jag tänker tillbaka på min egen uppväxt märker jag tydligt hur få svenska författare som överhuvud befattade sig med skräck som drivande tematik i sina verk. Naturligt har det då och då dykt upp böcker som lyckats väcka den där pirrande känslan av stegrad spänning just pga förekomsten av skrämmande inslag. Som barn läste jag t ex Selma Lagerlöfs klassiska kortroman ”Herr Arnes penningar” från 1904 med välbehag. Vi har här en suggestiv spökhistoria som utvecklas till ett psykologiskt skräckdrama. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag fängslades av historien om massmordet på Solberga prästgård där prästen och hans hushåll rånmördas av tre män utklädda till varulvar och vad som sedan händer den unga överlevande flickan Elsalill. Ett par andra författare som jag relativt tidigt stötte på var Helmer Linderholm, vars bok ”De ulvgrå” utkom 1972, samt Åke Ohlmark som skrivit ”Gengångare” 1971 respektive ”Slottsspöken” 1973. Dessa verk har dock inte lämnat några bestående intryck. Förutom det fick man hålla till godo med snabbproducerat skräp bl a som Bengt Åke Cras gav ut i diverse pockets. Även om man kanske inte hade utvecklat något större kritiskt medvetande vid den tiden man läste denna mer kiosklitteraturorienterade produktion kändes det ändå på något sätt ganska torftigt på något sätt.  

Som sagt så får vi väl hoppa fram till 2000-talet för att hitta något riktigt intressant inom den svenska skräcklitteraturen. Visst förtjänar väl Kristoffer Leandoers novellsamling ”Svarta speglar” från 1994 att nämnas. Problemet är bara att boken är ruggigt ojämn och så mycket skräck blir det riktigt aldrig. Emellertid vill jag minnas att novellen Svarta svanar var bra. Berättelsen om ett ungt pars upplevelser på en gammal skånsk gård och kopplingen till bygdens hedniska förflutna med ett par svarta svanar i centrum var intressant. Leandoers ”Strandridare och 13 andra skräcknoveller” från 2000 är tyvärr än mindre skrämmande och kan väl tyvärr inte rekommenderas om man inte är i desperat behov av något skräckorienterat att läsa. Även om det inte fanns så värst mycket skräck för vuxna innan sekelskiftet så började det i alla fall dyka upp en hel del ungdomslitteratur som försökte integrera en del skräckelement i sina historier. Om jag varit i tonåren under 90-talet hade jag bl a kunnat glädja mig åt ett par böcker av Mikael Niemi, ni vet han med ”Populärmusik från Vittula” som då gav ut ”Kyrkdjävulen” 1994 och ”Blodsugarna” 1997, vilka båda var väl förankrade i den norrländska mytologiska floran. Detsamma gäller faktiskt Börje Lindströms ”Vitterväder” 1988 och ”Julväder” 2003. Troligtvis hade jag nog även uppskattat Magnus Nordins ”Det fjärde offret” 2001 och ”Skuggvarelser” 2002, böcker som innehåller såväl spöken och vikingaförbannelser som varulvar på Gotland. Men nu är jag för gammal och blasé för dylika texter, så vad finns då att tillgå?

Faktum är att efter det att jag plöjt igenom det mesta av Ajvide Lindqvists produktion hittade jag tämligen snabbt en hel del andra nya svenska författare som sysslar med skräck i någon form i sitt författarskap. Lustigt var också att se att man kan urskilja ett par trender i den nya svenska skräcklitteraturen, dels inspiration från Lovecrafts mytologi, dels en förankring i gammal svensk folktro med naturen som tongivande miljö. När det gäller Lovecraft, så genomsyrar hans ande tydligt Anders Fagers novellsamling ”Samlade svenska kulter” från 2011. En riktigt bra debut som väl förankrar Lovecraft-mytologin i ett svenskt sammanhang. Tydligen ska boken filmatiseras på något sätt av Hollywoodregissörerna Måns Mårlind och Björn Stein. Ett liknande upplägg hittar vi i Johannes Källströms ”Mörkersikt: Annorlunda sagor om kaos” från 2009. Båda böckerna skildrar hur en vardaglig verklighet sakta rämnar och släpper in mörka krafter utifrån. Lovecraft går även igen på ett väldigt brutalt vis i CJ Håkanssons ”Fjärilen från Tibet” från 2007. Här är det gasen i botten rakt igenom och boken kan väl närmast ses som en litterär motsvarighet till någon splattig Stuart Gordon-film, fast utan humor. Väldigt bra är den i alla fall och det är nog inte bara jag som undrar vad som egentligen hände med den gode Håkanssons kommande bok ”Köttets undergång”. Även Caroline L Jensen tar ut svängarna ordentligt i några av sina skräcknoveller och kan säkert bli att räkna med framöver. I nuläget finns dock bara första delen i hennes påtänkta varulvstrilogi "Vargsläkte - Lykanthropos 1" från 2011 som fullängdsroman i skräckgenren.

Svensk folktro och svensk natur är också en tacksam kuliss till att skapa den rätta skräckstämningen. I Norge har vi ju sett hur denna trend gett oss filmer som ”Trolljegeren” 2010 och ”Thale” 2012 och här hemma har ovanligt många författare tagit fasta på detta tema. Joanne Hildebrandt låter i sin ”Fördömd” från 2006 samiska demoner stå i centrum och i västerbottningen Andreas Marklunds ”Skördedrottningen” från 2007 är ondskan också inhemsk och djupt förankrad i hembygdsmyter, gammal övertro och fjällvärldens storslagna landskap. Svensk folktro är också det som gäller i Mikael Strömbergs ”Vätten” från 2011 och i Amanda Hellbergs ”Jag väntar under mossan” från 2012. Den svenska naturen är även väldigt framträdande som stämningsskapare i Johan Theorins Ölandsböcker ”Skumtimmen” 2007, ”Nattfåk” 2008” och ”Blodläge” 2010.

Just nu ser det alltså oväntat ljust ut vad gäller svensk litterär skräck. Det är bara att hoppas att denna trend håller i sig och att vi framöver får se än mer inovativa och hemvävda skräckskildringar. För det är ju än mer skrämmande när det som är mest bekant för oss plötsligt uppvisar mörka sprickor i fasaden. Här nedan följer ett par tips på svensk skräcklitteratur ni med fördel kan sätta tänderna i.  

John Ajvide Lindqvist

Låt den rätte komma in 2004
Hanteringen av odöda 2005
Pappersväggar 2006 - Novellsamling
Människohamn 2008
Tjärven 2011 - (E-bok)

Anders Fager

Samlade svenska kulter 2011
Jag såg henne idag i receptionen, 2012

Johannes Källström

Mörkersikt: Annorlunda sagor om kaos 2009
Offerrit – En annorlunda berättelse om besatthet 2010

CJ Håkansson

Fjärilen från Tibet 2007

Andreas Marklund

Skördedrottningen 2007

Johanne Hildebrandt

Fördömd 2006

Mikael Strömberg

Vätten 2011
Inmurad 2012

Amanda Hellberg

Styggelsen 2008
Döden på en blek häst 2011
Tisteblomman 2012

Åsa Schwarz

Och fjättra Lilith i kedjor 2005
Stigma 2006
Lust 2013

Johanna Strömqvist

Rockfestivalen 2012 (E-bok)
Smittad 2012
På Gränsen 2013

Andreas Roman

Mörkrädd 2008
Någon i din säng 2009
Doktor Joseph 2013

Jenny Milewski

Skalpelldansen 2012

Hanna Von Corswant

Barnflickan 2011
Bunkern 2013

Johan Theorin

Sankta Psyko 2011

Caroline L. Jensen

Vargsläkte - Lykanthropos 1 2011
Rovdjur (Novellsamling) 2014

Björn B. Jakobsson

Vid vägs ände 2011
De dödas ljus 2013
Djävulens pentagram 2014

De odöda : skräcknoveller - Antologi 2012

John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman och Caroline L. Jensen.