Det var väl innan pandemin. Men nu var det dags för ännu en upplaga med några inbjudna gäster som väl harvar på i Hollywoods undervegetation mestadels. Annars hade dom väl näppeligen kuskat runt på konvent som detta för signeringar och foto-sessions. Denna gång kunde man få träffa Anthony Daniels (C-3PO, Star Wars), Carl Weathers (Apollo Creed, Rocky). Steven Berkoff (General Orlov, Octopussy), Devon Murray, (Seamus Finnegan, Harry Potter), Bill Moseley (Otis, The Devil´s Rejects) samt dennes fru Lucinda Jenney (Carolanne Adama, Battlestar Galactica). Kanske inte några av de mer kända personerna I branchen om man säger så, men för alla oss med nördintresse för populärkultur var det ändå lite småintressant. Jag valde att besöka Svenska Mässan en lördagseftermiddag för att få chansen att lyssna på en frågestund med Bill Moseley, för mig den mest intressanta bland dem i ovan nämnda gäng. Här fick man också frun Lucinda Jenney litegrann på köpet.

Bill Moseley, då. Han är ju den typ av skådis man kan ha sett i en hel del lågbudgetskräck sedan 1980-talet. Många skulle nog inte kunna koppla honom till någon särskild film dock. För min del tänker jag främst på hans insatser som Chop Top i ”The Texas Chainsaw Massacre 2” (1986) och som Otis B. Driftwood i Rob Zombies Firefly-trilogi ”House of 1000 Corpses” (2003), ”The Devil's Rejects” (2005) och ”3 from Hell” (2019). Annars har man annars kunnat se Moseley i hyfsat kända skräckisar som  Johnny i Tom Savinis remake av George A. Romeros “Night of the Living Dead” (1993), Luigi Largo i ”Repo! The Genetic Opera” (2008) och The Magician i “Alleluia! The Devil's Carnival” (2015). Han hade även en liten biroll I “Army of Darkness” (1987) som The Deadite Captain, mer om det snart.  Moseleys fru Lucinda Jenney hade jag faktiskt inte hört talas om tidigare, men hon har tydligen haft en lång rad biroller i en mängd filmer och TV-serier.

Så plats då på scen för Bill med fru Lucinda framför en liten men engagerad åhörarskara. Det märktes att Moseleys stjärnstatus kanske inte är så hög ändå, troligen lockade C-3PO-snubben och han från Harry Potter fler skulle jag gissa på. Men bredvid satt i alla fall en åhörare som filmade hela frågestunden, så det fanns likväl fler insnöade skräckfantaster på plats.  Killen som ledde frågestunden var samma som tidigare år, en ganska gapig jäkel som mest känns hämtad från ett lekprogram i TV. Nåväl, det får man leva med. Efter en överentusiastisk speakerpresentation av vårt stjärnpar i fråga kunde så frågestunden ta sin början, vad skulle det bli? Först började vår lekledare med att definiera Bill Moseley som en skådespelartyp som ofta fått axla mörka, sadistiska men även smått komiska skurkroller under sin karriär. Första frågan handlar om hur han hamnat i just detta fack. Bill svarar lite skämtsamt att rollerna är en avspegling av hans natur. Men ett egentligt svar är att han faktiskt gillar att spela just denna typ av karaktärer.  Ett exempel på detta är att rollen som Chop Top i The Texas Chainsaw Massacre 2 fick Bill faktiskt efter sin cameo-insats i en kortfilm med det osannolika namnet ”The Texas Chainsaw Manicure”. Själv hade han då sett Tobe Hoopers klassiska ”The Texas Chain saw Massacre” redan 1976 i Boston. Denna film gjorde ett outplånligt intryck på den då unge Bill som verkligen blev känslomässigt påverkad. Trots att han redan vid denna tid var ett stort skräckfilmsfan hade han aldrig sett något liknande tidigare. Han var tvungen att se denna film en andra gång för att få den ur systemet, så mycket hade upplevelsen skakat om honom. Det gick tydligen sådär och filmen fortsatte att etsa sig kvar i minnet. När Bill några år senare arbetade på en ranch i Wyoming var det tillsammans med en 16-årig kille som gillade att proppa i sig en massa socker i form av läsk, glass och godis, efter att ha arbetat i den varma solen i timmar gjorde detta sockerintag tydligen att killen i fråga blev smått galen emellanåt och började göra konstiga röster. Vid ett av dessa utbrott hade han plötsligt med tillgjord röst utropat ”Texas Chainsaw Manicure!”. Detta triggade igång något hos Bill, som ju fortfarande levde med minnena från The Texas Chainsaw Massacre. Efter jobbet gick han hem och skrev ihop ett manus till en femminuters kortfilm om en kvinna som besöker en skönhetssalong för att fixa håret men önskar samtidigt få manikyr när hon väl ändå sitter under hårtorken. Hårfrisören ropar då efter manikyr till sin kund till personal i salongens bakre utrymmen, varpå ljudet av en motorsåg då plötsligt hörs och ut genom en dörr kommer Leatherface med sin motorsåg. Kvinnan som önskat manikyr skriker i skräck, fast under hårtorken, när Leatherface börjar såga på hennes händer. Efter att då ha svimmat väcks hon helt panikslagen så upp igen av frisören som visar på den fantastiska manikyr hon har fått. Lättad och nöjd lämnar så kvinnan salongen och möter där Bill i rollen som The Hitchhiker från The Texas Chainsaw Massacre väntandes i sin lastbil. Glädjestrålande meddelar hon honom ”Look honey, I´ve got the best manicure ever”, varpå Bills karaktär då svarar ”Hey honey, thats great. We should celebrate with some head cheese” (alltså slakavfall, typ). Denna film har alltså spelats in på riktigt och när en vän till Bill visade detta mästerverk för Tobe Hooper tyckte regissören tydligen så mycket om Bills insats att han två år senare rekryterade honom till att spela rollen som Chop Top i The Texas Chainsaw Massacre 2. Och med detta startade Bill Moseleys karriär.

Texas Chainsaw Massacre 2 är emellertid tydligen inte den enda film i vilken Bill iklätt sig rollen som den skogstokige Chop Top. Det är säkert visserligen nog den enda film med denne karaktär folk faktiskt har sett, men tydligen ska det finnas en film vid namn ”All American Massacre” också. Var denna finns att beskåda någonstans verkar emellertid vara ett mysterium. Den ska i alla fall ha spelats in 1999 i regi av Tony Hooper, son till Tobe. Det rör sig tydligen om en tiominuter lång kortfilm, inspelad på Tonys bakgård, och i vilken Bill skulle reprisera sin roll som Chop Top. Det hela var tänkt att utspela sig tio år efter Texas Chainsaw Massacre 2. Det som var extra lockande för Bill med detta projekt var att en riktigt fantastisk makeup-artist också var rekryterad och som kunde återskapa en riktigt bra Chop Top-sminkning. Nu skulle Chop Top även ges en större metallplatta i huvudet eftersom ett större område av huden här hade skrapats av under de gångna åren. Bill gjorde alltså denna roll i en film som idag som tyvärr inte verkar gå att ta del av. Inspelningen skulle likväl visa sig få betydelse, då den medverkande makeup-artisten därefter fick göra ännu en Chop Top-makeup till Billy när han blev inbjuden som värd för en skräckfilmsgala på Universal Studios i Kalifornien oktober 1999. Bill skulle då nämligen hålla i det hela i just rollen som Chop Top. En av de närvarande pristagarna på denna filmgala råkade vara Rob Zombie som var mäkta imponerad av Bills agerande på scen. En månad senare erbjöd Rob Zombie Bill rollen som Otis B. Driftwood i Rob House of 1000 Corpses.

Nu följde en första fråga från publiken. Den handlade lite otippat om vilken typ av metal som Bill spelar nonstop hemma. Vad är det för fråga? Tja, spännande … eller…  Bill funderar, suckar lite. Det kan bli klassisk hårdrock som AC/DC och Judas Priest, en del death- och black metal (stort tack till den svenska metalscenen. Ghost är dessutom också en favorit), ja lite av varje blir det. Mer intressant är då att han själv spelat in en del musik, bl a med Phil Anselmo från Pantera. Det blev en CD med Bill & Phil – ”Songs of Darkness and Despair”.  Bill är också med i ett band kallat Cornbugs, bl a tillsammans med gitarristen Buckethead (ja han med KFC-hink på huvudet som typ har spelat allt med alla). Världens bästa gitarrist såklart, enligt Bill då. Varför har Buckethead denna KFC-hink på huvudet, skjuter lekledaren in, ”because his brain serves chicken”, är Bills svar. Allmänt skratt. ”He also got a chicken face” skojar Bill vidare.  Men tillbaka till ordningen.

Vår lekledare går nu vidare med att fråga om en händelse som ska ha utspelat sig under inspelningen av Texas Chainsaw Massacre 2, då Bill även bar full makeup som Chop Top mellan tagningarna. Under en av pauserna i inspelningen träffar han på en välklädd kvinna och hennes lille son som råkar passera förbi inspelningsplatsen. Pojken blir uppskrämd när han får syn på Bills uppenbarelse och gömmer sig bakom sin mamma. Mamman försöker då lugna sonen genom att gå fram med honom till Bill och säga att, titta det är bara en skådespelare som är utklädd. Bill stirrar då stint på pojken och väser fram, tro inte på det! Pojken blev såklart ännu mer livrädd, och det var ju ändå kul tycker Bill. Och det är det ju. Bill har även skojat till det i andra sammanhang. När han arbetade för Marvel Comics och Stan Lee brukade Bill emellanåt åka runt som Spiderman och besökte då affärer eller olika event. Flera gånger hände det att föräldrar kom fram under tiden Bill körde sina Spiderman-grejer och beklagade sig för honom inför sina barn, ”Spiderman, Johnny doesn´t do his homework. He watches TV instead”. Tydligen ville de att Spiderman skulle ge barnen någon form av reprimand för detta, eftersom han ju var en form av förebild. Bills Spiderman vände sig dock till barnen och frågade istället ”what do you like on TV?”. Det är ju roligare om föräldrarna tar illa vid sig.

Så låt oss du tala lite mer om barn när vi ändå är inne på ämnet. Både Bill och frun Lucinda är ju skådespelare och så är tydligen även deras dotter Marion. Bill får frågan om han någonsin försökt övertyga henne om att ta ett vanligt jobb istället för att satsa på en skådespelarkarriär. Lucinda kommenterar här att det alltid har varit upp till Marion själv att hitta sin egen väg i livet. Valet har inte varit föräldrarnas. Nej, vad skulle de annars säga? Bill fyller här i att han för ett och ett halvt år sedan spelade in en film med Kane Hodder som heter ”Hayride to Hell” (2022), där han själv spelar en mordisk bonde. När en av skådisarna i filmen ramlade och bröt ankeln under inspelningen så tipsade Bill regissören Dan Lantz om att han hade en dotter som kunde skådespela och därmed hoppa in som ersättare ....  Just nu kommer Star Wars-paraden förbi och Bill tappar fokus för en stund …  Lantz var till en början tveksam men undrade om Bills dotter kunde flyga in från Kalifornien till filminspelningen i Pennsylvania över natten och vara på plats nästa dag. Så Bill ringde upp Lucinda, eftersom Marion tydligen är dålig på att svara på hans samtal medan mamman alltid får tag på henne, för att höra om dottern var intresserad av en filmroll. Det var hon tydligen eftersom hon satte sig på första bästa plan för att ansluta till inspelningen. Och ett grymt bra jobb gjorde hon tydligen enligt Bill, inget jag har en åsikt om eftersom jag ej sett denna b-rulle.

Och nu kommer en publikfråga igen, och denna gång handlar det om Army of Darkness och Bills upplevelse av att ha medverkat i denna kultrulle. Han fick ju inte så mycket scentid förvisso, men ändå. Bill berättar att det var en hel del förberedande träning han var tvunget att genomgå, bl a hästridning och svärdsfäktning. Bill spelade the Deadite Captain som anför the army of the dead och den anslående makeupen stod Howard Berger, Greg Nicotero och Robert Kurtzman för. Det blev till att bära runt på en gummimaskering som vägde ca 5 kilo och dessutom använda en speciallinser för ena ögat och en ögonlapp för det andra vilket gjorde att han knappt kunde se något överhuvudtaget. Detta var lite av ett problem, då Bills karaktär till häst skulle leda de dödas anfall mot ett slott  … här ett litet avbrott igen för Star Wars-paradens, vilken Bill är mäkta imponerad av …  Förutom att han knappt såg något var det överlag en rörig scen att spela in, det var mitt i natten och det främsta ljuset var från fackelsken, dessutom en mängd personer i konstant rörelse. Förutom att försöka rida närmast blid på en häst i en smått kaotiskomgivning fick Bill dessutom tyglarna till en annan häst som han samtidigt också skulle ha koll på. På denna häst satt ett gummiskelett och detta ekipage skulle alltså hakas på Bill och hans häst. Det hela var en aning skrämmande, men, det vara till att vara beredd när regissören Sam Raimi uppifrån en kamerakran skrek Action! Tre gånger blev Bil ltvungen att upprepa detta scenario där han i full fart i mörkret på en häst stormade fram med en ytterligare häst i släp utan att knappt kunna se någonting. Han var väldigt tacksam att ha klarat sig oskadd när det hela var över. Några fler filmer med Raimi blev det inte efter detta.

Nu börjar tydligen tiden rinna ut, varför kan man ju undra, det var inget annat i inbokat i programmet. Nåväl, en sista fråga från publiken fick det bli då. Frågan handlade om ifall Bill hade några speciella minnen från att ha arbetat med Sid Haig,  som ju avled i september 2019. För de flesta är väl Sid mest känd som den clownsminkade Captain Spaulding i Rob Zombies Firefly-trilogi. Bill minns Sid med värme och de har haft en hel del kul ihop verkar det som. Han berättar här en historia om när de under ett Parisbesök i en leksaksaffär fick frågan av kvinnan som var med och tolkade ifall intresse fanns för att besöka kyrkogården Père-Lachaise. Det ärju Paris största kyrkogård, där celebriteter som exempelvis Édith Piaf, Oscar Wilde, Camille Pissarro, Marcel Proust, Molière, Max Ernst, Maria Callas och Jim Morrison är begravda. Bill och Sid tyckte detta lät intressant och mötte således upp med ett sällskap på plats dagen efter. Väl där fick de veta att en vän till sällskapet, som arbetat på kyrkogården, också skulle dyka upp som guide. Det visade sig vara en goth-liknande snubbe som tog med gänget på en rundtur. Det togs en del foto på kyrkogården, men när Sids fru Susie efteråt fick se dessa bilder fick hon närmast en chock. Det visade sig nämligen att hon faktiskt kände igen gotharen, det var tydligen den ökände Nicolas Claux, aka "Nico", aka "Vampire of Paris det rörde sig om. Han hade fått sparken som kyrkogårdsarbetare efter att ha blivit påkommen med att äta delar av lik som var begravda där. Förutom gravskändning hade han dessutom även dömts för mord, väpnat rån, förfalskning samt lite annat smått och gott, sammanlagt 12 års fängelse blev det. Efter att ha avtjänat sitt straff har Claux tydligen nått framgång som porträttmålare. Slutklämmen är den att Sids fru Susie, efter denna händelse, överraskade sin man på dennes födelsedag med ett porträtt målat av just Nico Claux. Det var tydligen något som båda tyckte var kul, deras typ av humor. Det har blivit många resor genom åren tillsammans under diverse filminspelningar för Sid och Bill, som verkligen saknar sin vän. Sid är fortfarande en stor inspirationskälla och hans ande vilar över många av de projekt Bill är involverad i. Bill slutar med att tacka för denna fråga och för att vi tog oss tid att vara på plats och lyssna. Och därmed var den lilla frågestunden slut. Det var ett gemytligt samtal som var kul att få vara med och lyssna på. Nu kanske det blir läge att leta fram någon rulle med Bill Moseley. Var det inte alldeles för länge sedan jag såg Army of Darkness.