För er som inte känner till henne så har hon lite av kultstatus i och med sin medverkan i Bo Arne Vibenius gamla exploitationrulle ”Thriller - En Grym Film" från 1973. Vad kunde hon ha att berätta månne? Under signeringen uppmuntrade hon mig att ställa någon fråga under det kommande samtalet. Det enda jag kom på var en undran om hur hon ställde sig till att man klippt in grafiska hårdporrscener i en version av Thriller. Det blev dock aldrig av att ställa frågan, det kändes lite obekvämt med en massa barn i publiken att ta upp just det ämnet. Lite överraskande hettade det ändå till lite framät slutet då Christina började agitera för sina djurrättsliga ståndpunkter. Åsikter som snuddar vid politiska statements av detta slag hade man ju inte väntat sig på en Sci fi-mässa precis. Vill ni veta vad hon tycker är det bara att fortsätta läsa. 

 Christina Lindberg, har ju inte direkt varit aktiv som skådis sedan 1980-talet och frågestunden tog just avstamp i detta faktum. I augusti 2019 hade Adrián García Boglianos psykologiska skräckdrama ”Svart Cirkel” premiär i vilken vi kan se Christina som hypnotisören Lena, hennes första roll på 45 år. Vad fick henne då att göra comeback efter så lång tids frånvaro från vita duken. Svaret är att hon efter att ha medverkat i runt 25 filmproduktioner under 1970-talet valde att byta karriär i mitten av 1980-talet och utbilda sig till journalist. Därefter var hon verksam inom journalistyrket i drygt 30 år. Hennes specialitet var lite märkligt flygplansreportage där hon skrev artiklar för den egna tidningen Flygrevyn. Nu har hon dock sålt denna tidning och har i stället gått tillbaka till att ägna sig åt olika event inom filmbranschen, som att åka runt på olika mässor och festivaler där hennes gamla och nya filmer visas. I och med att Svart Cirkel hade premiär fick Christina lite av en nytändning och hon påpekar även att denna independentrulle faktiskt på ett passande vis anknyter till den filmtradition hon var en del av under 1970-talet. Svart Cirkel, menar Christina, har den typiska kultfilmskänslan över sig. Filmtemat bygger på existensen av en mystisk meditations-LP-skiva vilken försätter den som lyssnar på denna i märkliga tillstånd. Christina spelar här Lena, den kvinna som ligger bakom upphovet till nämnda LP-skiva. När två systrar får sina liv förstörda efter att de utsatts för skivans mörka krafter måste de leta upp Lena för att få ett slut på de plågor de utsätts för. Detta är en typisk independentfilm i samma thrillerstil som hon tidigare medverkat i, säger Christina, det är i stort sett bara sådana filmer hon gjort. Och i de flesta filmer hon medverkade i under 1970-talet var hon också affischnamnet som skulle få filmen såld, även om hon faktiskt egentligen bara hade huvudrollen i ca sex, sju stycken av dessa. Trots att hon så bara var med i ett ögonblick i en filmproduktion så såg filmskaparna likväl till att hennes namn stod överst på filmaffischerna, namnet skulle sälja in filmen till den publik som förknippade det med en viss typ av genre. Christina brukar rekommendera intresserade filmtittare att hoppa över vissa av ”hennes” filmer om det just är hon de vill se med tanke på att insatsen ibland kanske sträcker sig till att omfatta max en minut.      

Genom åren har Christina faktiskt erhållit flera utmärkelser för sina skådespelarinsatser, bl a Silver Bat från Italien, Vicious Cat i Slovenien och Life Time Award i Brasilien (aldrig hört talas om dessa), vad betyder då dessa utmärkelser för henne? Naturligtvis tycker Christina att det är fantastiskt, det var inget hon som utländsk skådespelare hade förväntat sig i dessa sammanhang. Men att intresse har funnits för hennes filmer har hon märkt, inte minst efter det att Svart Cirkel spelats in. I samband med detta har hon fått resa runt till flera festivaler, bl a i Argentina Brasilien, Slovenien, Italien och Polen. Men det är framför allt Thriller - En Grym Film som alltid är det stora dragplåstret när Christina Lindberg är aktuell, det går inte att komma ifrån. Denna kultklassiker var en av de första filmerna i rape-revenge-vågen som fick ett uppsving under 1970-talet, en rulle som ansågs så våldsam att den totalförbjöds i Sverige. Trots detta verkade filmen leva sitt eget liv och fick en kultstämpel på sig. Vad var det då som gjorde att filmen lyckades bli så populär? Christina tror att Thriller stack ut väldigt mycket i förhållande till samtida europeiska filmproduktioner. Detta var något som till en början låg filmen i fatet, det var få som vid tiden för premiären förstod sig på den, recensionerna var dåliga och Thriller försvann tämligen snabbt från biodukarna. Dock distribuerades filmen även till USA där den började visas på drive-in-biografer och här fick den ett helt annat mottagande och blev snabbt känd i vissa kretsar. Det stora lyftet för Thriller kom dock först på 1990-talet då det nya stjärnskottet på regissörshimlen Quentin Tarantino började hylla gamla Gridhouse-filmer från 1970-talet som en av sina största inspirationskällor, däribland Thriller - En Grym film. Och när Tarantino hyllar något då blir det snabbt intressant, även för en större mainstream-publik. Så tack Tarantino, poängterar Christina.

Apropå Tarantino fördjupar sin sedan Christina i ett minne från ett möte med honom. Regissören var i Stockholm i samband med premiären av ”Inglourious Basterds” I samband med detta ringde filmbolaget upp Christina för att be henne komma ner till Stockholm i samband med detta, Tarantino ville nämligen träffa henne. Christina hade vid denna tid inte någon direkt koll på vem Tarantino var, hon hade sett ”Pulp Fiction” och tyckt den var bra men mycket mer än så var det inte. I vilket fall som helst bestämde hon sig för att åka och packade väskan full med filmer och foton från karriären. När hon kom fram till hotellet var Tarantino där och gav henne ett hjärtligt välkomnande med en stor kram. Därefter slog de sig ner varpå Tarantino på ett typiskt nördigt vis fördjupade sig i långa utläggningar om film vilket Christina knappt hängde med i. vad pratar människan om egentligen? Hon såg i alla fall till att förse honom med en rad signerade filmer och foton, Tarantino påpekade dock slutligen lite förvånat om hon inte ville ha något signerat av honom, det hade inte fallit henne i tanken. Hon förstod ju inte hur stor han var. Men slutligen signerade han i alla fall en DVD av Thriller med Quentin Tarantino, ”I am your biggest fan”. Och på ett foto, ”Thanks for the inspiration”. Nu är dessa minnen dyrgripar för Christina som hon förvarar i ett skåp. För idag vet hon otroligt mycket om Tarantino. Deras möte avslutades med att han bad Christina komma till premiärbiografen, vilket hon också gjorde. Där stod hon och väntade bland alla andra inbjudna gäster som inte visste vem hon var När tarantino kom gående längs röda mattan och alla fotografer trängdes för att ta bilder ville han även att bilder skulle tas av honom tillsammans med Christina. Så där stod dom tillsammans på röda mattan i runt tio minuter eftersom Tarantino verkligen ville att detta skulle dokumenteras. Men det räckte inte med det. Väl inne i biografen klev Tarantino upp på scen och mottog publikens jubel. I samband med detta tog han emellertid även tillfället i akt att presentera, enligt honom, sveriges coolaste skådespelerska Christina Lindberg som då fick resa sig och ta emot publikens bifall De flesta som sagt troligtvis ovetande om vem hon var. Sedan dess har Christna Linberg och Thriller alltid förknippats med just Tarantino, säger hon. Thriller hade inte fått den status den har idag utan honom.

Att Thriller helt plötsligt blev höjd till kultfilm fick också andra följder. Under 1970-talet hade den inte bara sågats av recensenter, feministerna hatade den också. Dåtidens feministkulturen var väldigt aggressiv, berättar Christina, och såg Thriller som provocerande och kvinnoförnedrande. Idag, säger hon, har många feminister dock ändrat åsikt och hyllar istället filmen. Nu ses hennes karaktär Frigga inte som främst ett offer utan snarare som en överlevare vilken tar sitt öde i egna händer. Detta är ju budskapet i själva filmen, poängterar hon. Apropå karaktären Frigga så ska hon vara en direkt inspirationskälla till Daryl Hannahs karaktär Elle Driver i ”Kill Bill”-filmerna, något som Christina håller med om. Tarantino ville också att Daryl Hannah skulle se Thriller innan inspelningen av Kill Bill, hon lär inte ha uppskattat den lika mycket som Tarantino utan ska ha tyckt att den var obehaglig. Men en variant av Frigga fick hon i alla fall till. Kill Bill har även inspirerats av ett par andra filmer Christina medverkat i, påpekar hon härefter. Ett par stridsscener i Tarantinos tvådelade filmepos ska tydligen ha influerats av de japanska mjukporriga actionfilmerna ”Sex & Fury” (”Furyô Anego den: Inoshika Ochô”) 1973 och ”The Kyoto Connection” (”Poruno no Joô: Nippon Sex Ryokô) 1973. 

En fråga från publiken inkommer så. Om Christina fick ett erbjudande om att medverka i en mer mainstream-orienterad film idag, skulle hon då ta den chansen? Eller föredrar hon att hålla sig till independentproduktioner? Christina påpekar att hon faktiskt varit med i en större mainsteramfilm, nämligen Jan Halldoffs ”Rötmånad” från 1970, där hon bl a spelade mot Carl-Gustaf Lindstedt och Ulla Sjöblom. Visst skulle det vara kul att pröva på igen men hon gillar annars miljön man befinner sig i vid independentinspelningar. Människorna och deras visioner känns mer ärliga. Det är inte alltid så perfekta produktioner det rör sig om men hon gillar likväl att leva i den världen. Det finns dock ett rykte om att Christina fått ett erbjudande om att spela i en större film 2020, hur ligger det till med edt egentligen? Jo, det stämmer bekräftar Christina. Det rör sig om en film som heter ”Biodlaren” i regi av Marcus Carlsson som har påbörjats. Det är en mainstreamfilm som är beroende av lite större finansiering, frågan är dock om projektet kommer att kunna ros i land. Det är som det är med att få ihop pengar så det räcker, säger Christina. Det är svårt att få ihop resurser till produktioner av detta slag, det är därför det är så mycket enklare att spela in independentfilm av lågbudgetkaraktär. Det finns som sagt inte så mycket info om Biodlaren just nu, inte ens Christina vet vad som kommer hända. 

Så var det då det här med djur och natur, något som Christina Lindberg verkligen brinner för. Djurrättsfrågor och svampplockning är viktiga inslag i hennes liv. Svamp är det roligaste som finns, säger Christina och lyser upp. Att gå ut i skogen och leta svamp det är så vansinnigt kul. Hon vill inte resa någonstans på hösten får då ska det plockas svamp. Hela frysen är proppfull. Att skiva debattartiklar om djurrätt, det är också något som starkt engagerar Christina, och nu får hon ordentligt med patos i rösten. Hon påpekar att vi tror att vi har ett bra djurskydd i Sverige men liväl så förekommer det troféjakt. Här gör hon ett statement om att den lilla grupp som utgörs av Sveriges jägare faktiskt ägnar sig åt just det hon kallar troféjakt (antagligen något som en del inte skulle hålla med om). Skyddsjakt på varg äger rum för att skydda den expansiva rennäringen i norr, säger hon, en näring som man kan ifrågasätta utan att behöva kallas för rasist. Oj. Nu inleds också troféjakt på lodjur, säger hon smått upprört. En stam som endast består av cirka 1000 djur i hela Sverige 108 lodjur ska tydligen få skjutas där jägarna får behålla skinn, klor och kranium. Ren troféjakt som bedrivs med hjälp av skotrar och hundar. Om en jägare t ex får korn på en lodjurshona så släpper man hundarna efter henne. Hon drar då på sig hundarnas uppmärksamhet för att skydda sina ungar och flyr så långt hon orkar för att därefter söka skydd i ett träd. Där blir hon en lätt måltavla för jägaren som lätt kan skjuta ner djuret. Alternativet kan vara att sätta ut fällor dör lodjuret kan fastna och bli sittande i dagar. Höjden av lathet, säger Christina upprört. Hon uppmanar sin till protester mot denna lodjursjakt, varför ska vi tillåta detta i Sverige? Vi ondgör oss över tigrar i Indien som skjuts för att de faktiskt ibland kan utgöra ett hot mot fattiga människor medan vi i rika Sverige ägnar oss åt troféjakt på djur som inte utgör något hot mot oss. Sprid detta budskap, avslutar hon och får en applåd. Och med de orden var denna frågestund över och jag kan återgå till att vältra mig i den ohämmade kommers som pågår runt omkring. Over and out.