Mörka platser är ju en av de främsta beståndsdelarna vad gäller skräck i alla dess former och därför ska vi denna kväll verkligen hänge oss åt okända hot, klaustrofobi, paranoia och desorientering. Kvällens tema är underjorden under jorden, för det är ju någonting med att befinna sig nere i mörka trånga utrymmen som känns läskigt. Tänk om man fastnar här, tänk om det finns något här nere, väntande … Det kan också väcka en viss osäkerhet att veta att det alldeles under den så vanliga marken man har under sina fötter kan dölja något otäckt, något som kan ta sig upp, ta sig ut … Att spela på några av våra mest primitiva rädslor är naturligtvis tacksamt, fruktan för vad som kan dölja sig i det okända mörkret i vår egen vardag.  Likväl är övergivna folktomma platser alltid spännande att utforska, så vi gör det mot bättre vetande. Och plötsligt är vi där, vilse, instängda eller jagade ... av något eller någon. I åtskilliga filmer har vi sett personer desperat kämpa för sin överlevnad i mörka trånga utrymmen där solen aldrig skiner, och det mest skrämmande är att dessa scenarion inte känns allt för verklighetsfrämmande Det kunde vara jag som hamnat i en liknande situation pga dumdristighet eller oförstånd. Och kanske är det så att denna rädsla för underjorden kan ses som en metafor för begravning, död och helvetet.

 

Att underjorden alltid har väckt människans fantasi är således inte så konstigt. Berättelser om vilka världar och varelser som kan döljas där är lika lång som vår berättartradition. Här ges inte utrymme på att gå in så mycket på detta utan det blir bara några korta nedslag i vår kulturhistoria för att på så vis kunna se inspirationen till de olika teman som utgjort grunden för den underjordiska skräck vi har idag. Föreställningen om att det kan dölja sig fantasieggande världar i underjorden har sina rötter i upplysningstiden på 1700-talet, då några av de tidigaste romanerna med skildringar som innehåll dessa element började dyka upp. På denna tid var dock de underjordiska miljöerna mest av underordnad betydelse och inte något som stod i berättelsens centrum. Detta kom emellertid att ändras med 1800-talets romantiska strömningar och intresset för det mystiska och sällsamma. Det var i slutet av detta århundrade som exempelvis teorin om ”the Hollow Earth” slog igenom. Romanerna kom nu att präglas av mer pseudovetenskapliga motiv där de underjordiska världarna mer i detalj började skildras. Dessa var oftast primitivare än vår egen värld, aningen sett ur ett kulturellt, teknologiskt eller biologiskt perspektiv eller i någon kombination av dessa. Här kunde vi möta allt från krigiska barbarsamhällen i fantasymiljöer till förhistoriska världar bebodda av utdöda djurarter och stenåldersmänniskor. I vissa undantagsfall fanns där även samhällen som var mer teknologiskt utvecklade än det samtida ovan jord. Antingen handlade det då om ättlingar till försvunna civilisationer eller hemliga baser för utomjordingar. Den mest kända romanen på detta tema är självklart Jules Vernes ”Journey to the Center of the Earth” från 1864, en historia som filmatiserats otal gånger med Henry Levins adaption från 1959 som en av de mest klassiska. Ett intressant faktum här är dock att karaktärerna i romanen bara tog sig ca 140 meter ner under jordytan där de stötte på ett underjordiskt hav i en grotta ungefärligen lika stor som Europa. Att jorden skulle vara ihålig var emellertid något som Jules Verne inte nämnde i sin roman. Om vi håller oss till skräckorienterade författare så framskymtar idén om the Hollow Earth i t ex Edgar Allan Poes novell ”MS. Found in a Bottle" från 1833 och romanen ”The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket” från 1838. Här presenteras en idé om en underjordisk kanal mellan de båda polerna. I H. P. Lovecrafts kortroman “The Mound” 1929-1930 kommer en etnolog över anteckningarna från en spansk upptäcktsresande under sitt arbete med att undersöka en indiansk gravhög. Etnologen får här ta del av en resa till en underjordisk civilisation kallad K’nyan. Ett modernare exempel på detta tema är Jeff Longs roman ”The Descent” från 1999 samt uppföljaren ”Deeper” från 2007, i vilka ett vidsträckt underjordiskt labyrintsystem skildras bebott av en brutal och degenererad stam av förhistoriska människor. Naturligtvis har det producerats en hel del film på temat the Hollow Earth, en av de tidigaste var t ex ”The Phantom Empire” från 1935, en blandning av sci-fi och western som bygger vidare på legenderna om den försvunna civilisationen Mu. Mer intressant ur skräcksynpunkt är typiska 50-talsrullar som ”The Mole People” (1956), ”The Brain Eaters” (1958) eller ”Beast from Haunted Cave” (1959).

 

Kikar man närmare på underjordisk skräck på film kan man se att visa teman ständigt har återkommit, Det har rört sig om miljöer som varit särskilt tacksamma att nyttja för att skapa obehagliga stämningar och situationer som inte känns så verklighetsfrämmande. En del av dessa miljöer stöter vissa av oss på dagligen medan andra kräver mer av målmedvetenhet för att besöka. Men låt oss börja med kollektivtrafik, och här har vi ju då klart tunnelbanan. Detta transportmedel har vi visserligen inte i Göteborg (vi har ju inget att dölja), men likväl har säkert alla åkt med ett dylikt tåg någon gång. I dessa mörka tunnlar och på övergivna stationer kan vad som helst döljas. Här finns ett par riktigt sevärda filmer som de brittiska "Raw Meat" (”Death Line”) (1972) och ”Creep” (2004) eller den japanska ”Marebito” (2004), men även den amerikanska ”Midnight Meat Train” (2008) är väl värd att se. Dock finns här även skräp att se upp med som ”Stag Night” (2008) eller ”Underground” (2011). Om man då hellre tar bilen för säkerhets skull ska väl påpekas att underjordiska garage inte heller alltid är säkra platser, vilket vi kan se i ”P2” (2007). När vi ändå är i stadsmiljö så måste ju andra underjordiska byggnationer nämnas, som tunnlar, katakomber och avloppssystem. Här kan mycket otäcka saker dväljas minsann. Främst tänker man väl på muterade monster som i ”The Boogens” (1981), ”C.H.U.D”. (1984) och ”Mimic” (1997). Psykopatiska mördare finns så klart också, som i de på alla sätt hemska ”Urchin” (2007), ”Bottom Feeder” (2007) och den dock sevärda ”The Tunnel” (2011). Andra filmer med ett mer övernaturligt tema är annars ”Absentia” (2011) och den kusliga och Lovecraft-doftande ”As Above, So Below” (2014). Sist har vi några filmer där saker och ting bara går helt åt helvete, som i ”Catacombs” (2007) och ”Aftershock” 2012, tyvärr är ingen av dessa värda att gräva upp.   

 

Men låt oss nu lämna stadens mer vardagliga miljöer för att kika på tre underjordiska miljöer som har varit särskilt populära i skräckfilmssammanhang, bunkrar, gruvor och grottor. Om vi börjar med bunkrarna så finns de både i stadsmiljö men även ute på landsbygden. Den första typen är främst kopplade till filmer med apokalyptiska teman medan den senare mestadels förekommer i samband med krigsteman. Vad gäller bunkrar som tillflyktsort, där konflikterna intern ofta eskalerar till en lika stor fara som de yttre hoten, är George A Romeros andra del i ”The Living Dead”- serien ”Day of the Dead” 1985 så klart den film man först tänker på. Andra liknande filmer som bör lyftas fram är ”The Divide” (2011) och ”10 Cloverfield Lane” (2016). Några fler filmer där militärer ofta är inblandade och råkar illa ut är ”The Terror Within” (1989), ”The Devil's Tomb” (2009), ”Crawlspace (2012) och ”Crawl or Die” (2014). En mer psykologisk film är ”Nine Miles Down” 2009 som bygger på det klassiska konceptet galenskap. Ser man till filmer på tema krig är det främst andra världskriget och kopplingar till nazistiska experiment som dominerar. Ockulta inslag är vanliga, som i ”Bunker” (2001), ”Outpost”-serien där den första filmen dök upp 2008, ”The Devil's Rock” (2012), ” Dead Mine” 2012 och ”Gehenna: Where Death Lives” (2016). Även en film som utspelar sig i bunkermiljöer under första världskriget går att hitta, ” Trench 11” (2017). Söker man lite asiatisk touch på temat så finns "The Guard Post" (”GP506”), en koreansk film från 2008. Om man missar en eller annan gruvskräckis behöver man inte gruva sig allt för mycket, det mesta här är inte särskilt bra. Den klassiska slashern ”My Bloody Valentine” (1981) bör man så klart ha sett och ”Beneath” (2013) är också sevärd. Resten är mest ganska sunkiga produktioner där random människor ofta mördas av någon galning, såsom ”The Strangeness” (1987), ”Trapped Alive” (1988), ”Within” (”The Cavern") (2005), ”Wicked Little Things” (2006), den holländska ”Sl8n8” ("Slaughter Night") (2006) och ”The Mine”("Abandoned Mine”) (2012). Vad gäller grottor är det så klart ”The Descent” (2005) som är pärlan i samlingen, en klassiker. Uppföljaren ”The Descent: Part 2” 2009 lämnar dock en del att önska. "The Cave" (2005) är väl annars ett hyfsat surrogat om man inte sett denna. Sen finns det tyvärr inte så mycket mer, miljön kan inte alltid kompensera ett bristfälligt manus. Detta märks i filmer som” What Waits Below” (1985), “Grim” (1995) eller “Living Dark: The Story of Ted the Caver” (2013). Om man vill ha en bra grottfilm utan övernaturliga inslag eller galna mördare kan dock ”In Darkness We Fall” (”La Cueva”) (2014) rekomenderas.

 

Avslutningsvis kan sägas lite om de hot som kan komma upp till ytan från underjorden och ställa till förtret. Här tänker nog många på jättelika maskar. Vi har ju hela “Tremors-franchisen vilken består av ett antal filmer och en TV-serie. Den första filmen kom 1990 där Graboids-maskarna dök upp för att underhålla oss. Andra filmersom kan vara värda att se är bl a ”The Pit” (1981) med små mordiska troll och ”The Burrowers” (2008). Som vanligt är det mesta dock inte så bra, ”Squirm” (1976) är en sämre föregångare till Tremors, ”Blood Beach” (1980) är också en tämligen usel monsterfilm på beachen och hajfilmer som ”Snow Shark: Ancient Snow Beast” (2011) och ”Sand Sharks” (2012) kan vi väl lämna därhän. Vad av allt detta kommer det att bli på kommande filkväll. Det kan Du vara med och bestämma Lägg en röst på den tagline som låter mest lockande här bredvid!

 

Självklart ska vi naturligtvis komma i rätt stämning med ett lite småklurigt skräckfilmsquiz som tar sitt avstamp i mörkret under jord för att sen skräckslaget galoppera besinningslöst åt första bästa håll. Kommer ni hänga med? Kommer ni veta var vi hamnar? Det blir ett smörgåsbord med allsköns blandning där ni som vanligt ska identifiera filmklipp och svara på mer eller mindre relevanta vidhängande frågor. Kanske är det dags att förtjäna en inteckning på ToB:s famösa HoF-Lista och dessutom få ett litet fint symboliskt pris därtill. Tja, plötsligt händer det! Evenemanget är naturligtvis gratis. Kom i tid om ni vill försäkra er om en bra plats. Dryck och snacks finns till försäljning för en billig peng.

 

Kvällens program: Torsdag 30/9 2021 
19:00 - Dörrarna öppnas 
Ca 19:30 - ToB;s SkräckfilmsQuiz 
Ca 20:00 - Kvällens film 
Ca 22:00 - Prisutdelning 
Ca 22:30 – Closing Time

 

Plats: Skjul Fyra Sex, Adress Fiskhamnsgatan 41 
(ingång på sidan mot Älven)
Hållplats: Chapmans Torg 
Karta

Vi ses!

ToB-gänget