Tema - Glupande självskadebeteende

"I´m not a cannibal!"

Novella McClure
 

Det finns åtskilliga saker man vanligtvis inmundigar denna tid på året, men att se sig själv som ett lämpligt näringsintag hör inte direkt till vanligheterna. Men just denna lilla ovana var det bärande temat i den film som visades gångna filmkväll, Jimmy Webers tämligen obskyra ”Eat” från 2014. Detta är en rulle som fått ett högst blandat mottagande med tanke på sitt magstarka innehåll, en del höjer den till skyarna medan andra har svårt att ta till sig den väldigt grafiska anrättningen. I Eat får vi följa Novella McClure (Meggie Maddock), en kvinna runt 30 som försöker förverkliga sina skådespelardrömmar inom Los Angeles tuffa filmindustri. Det går inte så bra, hennes fejkade namn känns tämligen daterat och någon filmroll har hon inte sett röken av på över tre år. Till råga på allt har hon börjat utveckla en obehaglig vana av att inte bara bita på naglarna utan även på annat. Detta är något som Novella så klart skäms över och desperat försöker dölja för sin moderliga hyresvärdinna Eesha (Maru Garcia) och den utflippade väninnan Candice (Ali Francis). Men i en deprimerande tillvaro bestående av misslyckade auditioner och skumma nattklubbar börjar hon allt mer förlora kontrollen över sig själv. År möjligtvis en spirande romantisk relation med psykiatern Dr. Simon (Jeremy Make) en väg ut ur det självdestruktiva liv hon fastnat i eller har det redan gått för långt?

Eat är regissör Jimmy Webers första och hittills enda fullängdsfilm (han har tidigare bl a gjort den rosade kortfilmen ”Incubator”) men har här lyckats få till en riktigt minnesvärd liten historia. Som sagt är detta inte en rulle som kommer att tilltala alla, långt ifrån, men för dem med öppet sinne och villiga att se bortom en del groteska sekvenser finns här en liten bortglömd produktion att avnjuta. Det är ingen actionfylld historia precis, Weber tar sig tid att etablera sin huvudkaraktär och de miljöer hon vistas i, likväl fastnar man snabbt. Vi möter Novella som i början av filmen har problem med sin tumme, det hela låter odramatiskt men detta är bara en försmak av vad som komma skall. Vad som sedan följer är en berättelse som har en hel del likheter med Kevin Kölschs mer omtalade ”Starry Eyes” från samma år, Den ytliga skådespelar- och modellvärlden kräver sina offer och Novellas tuffa tillvaro fylld av stress, aggression och hårt supande är tydliga indikationer på att hon är på väg att bli ännu ett. Efter att ha förödmjukats under en audition som visar sig vara för en porrfilm och därefter kommit hem för att upptäcka att hon hotas av vräkning tappar Novella fullständigt taget och det självdestruktiva beteendet eskalerar. Smärta blir det enda sättet att finna fokus igen. Eat har i första hand fått ett rykte som en osmaklig film fylld av blodiga specialeffekter på söndertuggade kroppsdelar. Den som söker dylika ting lär inte bli besviken, Webers film är verkligen inget för den äckelmagade, men bakom alla kladdiga scener finns även ett intressant drama om en person som försöker hitta en väg ut ur en tillvaro som håller på att förgöra henne. Meggie Maddock gör verkligen en stark insats i rollen som Novella och trots karaktärens ytlighet och osympatiska sidor kan man likväl inte låta bli att tycka synd om henne och med spänning följa vad som kommer att hända. Lägg därtill ett stämningsfullt soundtrack och schysta miljöer och helhetsintrycket blir överraskande bra. Weber tappar visserligen ibland fokus på vart filmen är på väg och vissa scener känns instängda bara för chockeffektens skull. Men allt knuts dock ihop på ett tillfredsställande sätt på slutet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att vi fick se en obehaglig men likväl vacker film och Weber ska ha kred för att ha lyckats producera en så pass bra film utifrån det ganska begränsade konceptet. Skådespelarinsatserna är överlag bra för att vara en independentfilm av lågbudgetkaraktär och specialeffekterna är som sagt slående. Eat är heller inte bara en gore-fest utan under ytan finns även en mörkare social kommentar om den tillvaro som formas av ytlighet, statusjakt och ohämmad narcissism, företeelser vi ju ständigt märker av i vår egen vardag.