Tema - Gudar och mördare in motion

“Your land shall become a desolation and your cities a ruin.”

3:e Mosebok 26:33-35

Visst, det övergripande temat var stop motion, så här fanns öppningar för något annorlunda, men likväl … Vad tusan var det vi fick beskåda? Kvällens film var Phil Tippetts surrealistiska mardrömsvision ”Mad God” från 2021, en rulle som är väldigt svår att beskriva. Det tog Tippett hela 30 år att färdigställa denna produktion men resultatet är också något av det mest enastående som skapats inom stop motion-animation. Inte så konstigt när man också betänker de effekter Tippett bidragit med i sammanhng som “Star Wars”, “Indiana Jones”, “Robocop”, “Jurassic Park”, “Starship Troopers” och ”Twilight” får att nämna några exempel. Tippett spelar helt klart i samma liga som Ray Harryhausen som gett oss klassiker som ”Jason and the Argonauts” och ”Sinbad and the Eye of the Tiger”. Mad God är en film som saknar ett klassiskt narrativ, det är mer av en upplevelse, men låt oss försöka göra någon form av sammanfattning. Handlingen utspelas i en slags dystopisk framtid efter efter något syndafall, vilket lett till att mänskligheten börjat förgöra sig själv när en typ av Babels torn förstörts av en vredgad och möjligen galen gud. Denne tyranniske gudomliga makt verkar nu vara fast besluten att helt förgöra sin skapelse och sätter därför två olika planer i verket för att lyckas med detta. Två mystiska figurer, kallade Assassins, skickas ner till jorden varav vi främst får följa en av dessa, en gestalt i gasmask som landar i en dykarklocka mitt i ett mörkt landskap till synes utan slut. Med sig har denne Assassin en sönderfallande karta och en resväska. Uppenbarligen har denne varelse en slutdestination och ett uppdrag och vi får nu följa med på en helvetesvandring där de mest depraverade beteenden som mänskligheten uppvisat passerar revy. Det är flera skrämmande miljöer ovan och under jord Tippett grafiskt visualiserar där vi slutligen hamnar i en slags underjordisk skruvad labyrint befolkad med mardrömslika monster, ytterst innovativt skapade. De drönarliknande arbetarna som även tvingas framleva sin tillvaro här befinner sig i en slags hopplös helvetestillvaro styrd av en babblande babyliknande demonisk varelse. Ska the Assassin lyckas förgöra denna degenererade skapelse, är det något som den galne skaparguden egentligen vill? Ja säg det, Mad God blir allt mer drömlik och svårtolkad ju längre filmen går, men det är bara att låta sig svepas med i denna flodvåg av intryck och se var man hamnar.

Som sagt, Mad God är en film som främst imponerar visuellt med sin fantastiska stop motion-teknik som verkligen slår en med häpnad. Hur har Phil Tippett lyckats skapa detta? Bara för denna upplevelse är filmen värd att se. I övrigt känns produktionen som en slags mix av dataspelet “Little Nightmares”, “2001: A Space Odyssey” och en hallucinatorisk tripp genom Dantes Inferno. Kanske man även kan se ett par blinkningar till Stephen Kings ”Dark Tower”-serie. Visst, det är väldigt svårt att beskriva vad Mad God egentligen vill säga men det känns inte som om Tippett vill ge oss en svårförståelig produktion bara för att visa vilken smart filmskapare han är. Här finns flera lager av symbolik och tankegångar som det är upp till tittaren att själv ta ställning till. Eller så kanske det inte finns någon egentlig mening alls utan bara känsloflöden. Här ligger verkligen innebörden i betraktarens ögon.  Kanske det rör sig om en politisk allegori, kanske det är en varning om att vi håller på att förgöra vår värld, möjligen visar den på mänsklighetens förmåga att ständigt upprepa samma misstag och aldrig lära sig av historien. Fan vet. Är Mad God då ett mästerverk? Rent konstnärligt är det säkert så, dock är helhetsintrycket något som nog inte kommer att tilltala alla. Vad man emellertid kan säga att den helt klart är annorlunda, grafiskt vacker men också våldsam, obehaglig och förvirrande. Det är helt klart en film som lämnar mycket att upptäcka när den ses om på nytt. Efter filmvisningen uppstod flera diskussioner om vad som egentligen utspelats och hur det kunde tolkas. Och visst är det kul när en film faktiskt triggar dylika diskussioner, då är det bevisligen en upplevelse som lämnat en del intryck.