Tema - Mordiska barn

"It was only the wind, my dear."

Miles
 

Här har vi en film som är ett skolexempel på hur en riktigt bra spökfilm ska se ut, det är faktiskt inte svårt att sugas in i den suggestiva stämningen på en gång. The Innocents bygger på Henry James klassiska novell “The Turn of the Screw” publicerad 1898, en spökhistoria som filmatiserats ett flertal gånger. Dock har just denna version kommit lite i skymundan, kanske beroende på att dåtidens skräckfilmsscen dominerades av Hammers många technicolor-sprakande produktioner. Claytons film är tvärtemot dessa en nertonad och stämningsladdad liten pärla med ett par ypperliga skådespelarinsatser som extra krydda. Historien kretsar kring Miss Giddens (Deborah Kerr) som anlitats som ny guvernant av en rik lord tillika playboy (Michael Redgrave) för att ta hand om hans brorsbarn Miles (Martin Stephens) och Flora (Pamela Franklin), vilka han fått vårdanden om men inte har lust att befatta sig med. Miss Giddens flyttar således in i lordens stora residens med uppmaningen att helt självständigt ta hand om barnen och inte besvära honom framöver oavsett vad saken gäller. Allting verkar dock ordna sig till det bästa, tillsammans med hushållerskan Mrs. Grose (Megs Jenkins) får Miss Giddens snabbt ordning på hushållet trots sin ringa erfarenhet. Men så blir plötsligt Miles avstängd från skolan och hemskickad, orsaken ger han aldrig någon förklaring till trots Miss Giddens frågor. Hon börjar nu sakta inse att något inte riktigt står rätt till med det gamla huset och barnen som bor där. Problemet är bara att ingen vill tala om vad som tidigare utspelat sig där och vad som hänt med Miss Jessel (Clytie Jessop), guvernanten som arbetade där tidigare. Ju mer Miss Giddens försöker kartlägga mysterierna ju underligare saker inträffar, barnen uppträder dessutom allt mer bisarrt för var dag som går. Kan det hela ha att göra med husets tidigare föreståndare, den märklige och hotfulle Peter Quint (Peter Wyngarde), som plötsligt dött av någon mystisk anledning. Tydligen hade han haft ett ganska destruktivt förhållande med Miss Jessup som även hon dött en kort tid efter Quint. På vilket sätt har dessa påverkat Miles och Flora och kan det verkligen vara så att de på något vis fortfarande gör det? Frågan växer under filmens gång om det verkligen är spöken som uppenbarar sig eller handlar det egentligen om inbillade syner från den allt mer stressade Miss Giddens?
  The Innocents lever som sagt högt på den utmärkta skådespelarensemblen som verkligen gör ett bra jobb. Deborah Kerr var t ex redan en etablerad skådespelare när filmen hade premiär och Pamela Franklin skulle tio år senare dyka upp i ”The Legend of Hell House”. Sen bör även Oscarsvinnaren Freddie Francis, som ligger bakom det utsökta svartvita fotot, nämnas. Vad gäller det dramaturgiska upplägget så finns det en hel del spännande moment utan att Clayton behöver ta till billiga skrämseleffekter. Här behövs inga specialeffekter, istället satsas det på subtila bilder på gestalter som skymtas i skuggorna eller utanför fönstren. Detta skapar en känsla av överhängande hot som känns mer verklig än i många andra spökfilmer. Detta är naturligtvis också en följd av upplägget med det mysterium som döljs i husets förflutna. Manusförfattaren Truman Capote ser till att lämna en del öppet för publikens egna tolkningar, något som en del uppskattar medan andra kanske inte tycker är lika bra. The Innocents är på det hela taget en av de bästa filmer som gjorts byggda på temat om hemsökta hus, i samma anda som ”The Haunting” och The Legend of Hell House.