Tema: Ockultism

“Come. It is time to keep your appointment with the Wicker Man.”

Lord Summerisle
 

Denna gång fortsätter vi på den inslagna vägen och lyfter fram ännu en film som nyligen misshandlats av Hollywood i en menlös och trött remake. Orginalet däremot är en riktig kultklassiker. "The Wicker Man" är en filmatisering av den engelske dramatikern, författaren och manusskrivaren Anthony Shaffers historia, en berättelse vars innehåll har väckt krav på censur och retat gallfeber på kristna auktoriteter ända sedan filmen hade premiär 1973.  Den djupt troende Sergeant Neil Howie, spelad av Edward Woodward, anländer till den isolerade skotska ön Summerisle för att ta reda på vad som hänt med Rowan Morrison, en försvunnen flicka han mottagit en anonym anmälan om. Redan från början uppstår emellertid problem vad gäller polisutredningen. När Howie anländer till Summerisle påstår alla öbor att de inte vet vem den försvunna flickan är flickan är, att hon inte alls är från ön. Efter en ganska kort undersökning står det klart att Rowan visst är från ön., men att hon är död. Det finns däremot inget dödscertifikat utfärdat som visar vad flickan dött av, vilket får Howie att begära att kroppen grävs upp. Öborna är dock inte så villiga att hjälpa till att lösa fallet, dessutom kompliceras det hela i och med den kulturkrock som uppstår mellan den troende Howie och invånarna som är hedningar och dyrkar fallossymboler, utövar minst sagt alternativ medicin och lever i ett allmäntnew age-paradis. Ju mer ledtrådar polisen samlar på sig, ju mer pekar på att det förekommer hedniska riter på ön, ceremonier som innefattar offer för att få bättre skördar. Men vad är det egentligen som ska hända under de festligheter som hålls under firandet av första maj?

Filmen har många gemensamma drag med dokumentärfilmen, skakigt kameraarbete som ökar närvarokänslan. Samtidigt är den fylld av symbolism och mystik. I stora delar av filmen bär öborna t ex masker av djur för ansiktet vilket gör sitt till för att skapa en allmänt kuslig och obehaglig atmosfär. Ett kanske inte lika lyckat grepp är att låta skådespelarna brista ut i sång så att filmen börjar likna en musikal emellanåt. Dessa partier är emellertid inte så långdragna. Regissör Robin Hardy lyckas på det hela taget på ett mycket bra sätt att skapa sin egen lilla typ av skräckfilm. Tidens klassiska inslag av gotiska miljöer och övernaturliga krafter lyser dock här med sin frånvaro.  Om det finns en ondska på Summerisle  är den själv inte medveten om att den är ond. Och någon sann hjälte finns inte heller, sergant Howie framstår i sin kristna fanatism som en ganska osympatisk person. Men ändå är han den enda som kan lösa fallet och kanske rädda liv, men kommer han att klara det, och till vilket pris? Mötet mellan de två religiösa livsåskådningar vi möter i The Wicker Man representerar inte den klassiska kampen mellan ont och gott och det är bl a det som gör filmen så intressant.

Filmen har vunnit pris som bästa skräckfilm vid Saturn Award 1979 samt nominerats för bästa skådespelare, bästa regi, bästa manus och bästa musik vid samma tillställning.