Tema: Ond Hämnddoktor

"What lovely music for a murder... or two... or three... or nine."

Dr. Phibes

Vi har ju kastat oss hej vilt mellan årtionden och genrer den gångna säsongen och att så här i juletider avsluta med en film som tagit fasta på en biblisk historia var kanske en händelse som såg ut som en tanke. Ja, ni röstar ju alltid fram intressanta filmer kära publik. Vad vi fick avnjuta var i alla fall "The Abominable Dr. Phibes" från 1971, i regi av Robert Fuest (bl a känd för TV-serien ”The Avangers”) och med allas vår Vincent Price som blodtörstig hämnare. Vi får här i grunden en sentimental tragedi mixad med en dos skräckkomedi och kriminaldrama. I centrum för berättelsen hittar vi teologie doktor Anton Phibes (Price) en man av den gamla skolan som älskar sin vackra fru Victoria Regina (Caroline Munro) över allt annat. Till döden skiljer oss åt är ett löfte han tar på fullaste allvar om man säger så. När hustrun drabbas av en allvarlig sjukdom vilket leder till ett akut läkaringripande blir den ädle doktorn utom sig och styr hastigt kosan mot sjukhuset i sin bil. Men olyckan är framme i dubbel bemärkelse, Victoria Regina dör på operationsbordet samtidigt som Anton själv omkommer i en bilkrasch. Eller gör han verkligen det? Det visar sig snart att någon är ute efter att hämnas på det sjukhusteam som misslyckades att rädda livet på Mrs Phibes. Och det är inte vilket tillvägagångssätt som helst som hämnaren använder sig av, nej här är morden inspirerade av de tio plågor som Gud enligt 2:a Mosebok 10:1-20 lät hemsöka Egypten eftersom Farao inte ville låta Israels folk lämna riket. Man får vara bra innovativ för att arrangera dödliga situationer utifrån vatten som förvandlas till blod, grod-, mygg-, flug- och gräshoppsinvasioner, boskapsdöd, varböldsutbrott, vilda hagelstormar, tre dagars mörker samt plötslig död för förstfödda söner. Man ser klart varifrån David Fincher (”Seven”) och James Wan (”Saw”) hämtat mycket av sina upplägg.

En stor del av nöjet med att kolla på The Abominable Dr. Phibes är att fundera ut hur den galne doktorn ska ta nästa offer av daga och om Scotland Yard ska hinna förhindra nästa mord. Ett par minnesvärda scener innehåller t ex en enhörning av mässing och just en massa gräshoppor. Vincent Price gör en riktigt fin gestaltning av Dr Phibes, som alltid ligger steget före och verkar bra mycket smartare än polisen, en 70-talets Hannibal Lecter. Dessutom lyckas Price gjuta liv i en roll som pga olyckan inte kan tala på normalt vis utan i stor utsträckning måste använda sig av olika ansiktsuttryck bakom ett tjockt lager av makeup (hur han inmundigar vin är ett kapitel för sig). Vid sidan om Price har vi även ett par skådespelarinsatser som ger anrättningen extra krydda. Framför allt står Virginia North ut i rollen som den mystiska Vulnavia, Dr Phibes stumma medhjälpare tillika danspartner. Ett högst surrealistiskt och märkligt inslag i berättelsen. I övrigt kan nämnas Terry-Thomas som den snorkige Dr. Longstreet, Joseph Cotten (ja han från ”Citizen Kane” och ”The Third Man”) som chefskirurgen Dr. Vesalius och Peter Jeffrey som den jagande Inspector Trout. Lägg därtill extravaganta kostymer, kitschiga miljöer, ett snyggt foto och den där typiskt brittiska humorn och du har en av det tidiga 70-talets bättre skräckfilmer.

Som bonus visades också denna kväll Antonio Merceros spanska kortfilm ”La Cabina” från 1972 som förfilm.