Tema - Mordisk morsa med motorsåg

"Should you choose the child, I promise you all of you will be finished tonight".

Dara

Och mycket riktigt, kvällens film blev de indonesiska regissörerna Kimo Stamboels och Timo Tjahjantos (mer kända under namnet The Mo Brothers) första fullängdsfilm ”Macabre” från 2009. Tankarna går osökt till den franska extremskräckvågen på 00-talet när man ser Macabre, men Stamboel och Timo Tjahjanto lyckas sätta sin egen touch på denna intensiva och fängslande historia. Filmen baseras på regissörernas egna kortfilm ”Dara” från 2007 i vilken den demoniska kvinnan med samma namn dyker upp för första gången. Handlingen i Macabre kan ytligt sett kännas som ett urvattnat slasherupplägg men det hela ska visa sig vara mer intressant än så. Filmen öppnar med att vi introduceras för ett gäng Jakartabor, det gifta paret Ajie (Ario Bayu och Astrid (Sigi Wimala), Ajies syster Ladya (Julie Estelle) samt deras tre vänner Alam (Mike Lucock), Eko (Dendy Subangil) och Jimmy (Daniel Mananta). Sällskapet är på väg till flygplatsen eftersom Ajie och den gravida Astrid nu ska flytta till Australien och det är dags att ta avsked. Ladya hade från början inte tänkt att åka med eftersom hon anklagar sin bror för deras föräldrars död, men ändrar sig i sista stund. På väg mot flygplatsen kör de plötsligt förbi en förvirrad och genomblöt tjej (Imelda Therinne) som står vid vägkanten. När de stannar för att fråga hur det står till presenterar hon sig som Maya och berättar att hon blivit rånad. Våra vänner tycker synd om henne och erbjuder sig att köra henne hem. Väl framme vid Mayas hem, en herrgård mitt ute i ingenstans, bjuder hon in dem för att träffa sin familj. Det visar sig vara en udda samling ganska obehagliga typer som kunnat vara ättlingar till Familjen Addams. Mest anslående är matriarken Dara (Shareefa Daanish), en kvinna som inte direkt ser ut att vara äldre än dottern Maya och går klädd i någon slags gotisk utstyrsel. Mayas bröder är den snygge och charmige Adam (Arifin Putra) samt den äldre brodern Arman (Ruly Lubis) som däremot är butter och tystlåten. Dara insisterar att resesällskapet ska stanna på middag, ett erbjudande de aningslöst accepterar. Snart visar det sig nämligen att det inte är någon trevlig familj de hamnat hos. 

Som sagt så kanske inte detta upplägg känns så originellt men Stamboel och Tjahjanto har likväl fått till en film som lyckas ta ett slitet koncept och göra något eget av det. Framför allt slipper vi styltiga dramascener, lama komiska inslag eller slentrianmässiga jump scares. Regissörerna förvaltar väl arvet från 1970-talets smutsiga exploitationfilmer i allmänhet och Tobe Hoopers ” Texas Chainsaw Massacre” i synnerhet. Macabre tar lite tid på sig att komma igång men när kampen för överlevnad drar igång blir det åka av. Filmskaparna har inte sparat på krutet och verkar ha gett plats för flera infall när de låter de inblandade gå loss med allt från motorsågar och samurajsvärd till pilbågar och pistoler. Skådisarna verkar inte ha något emot att dränkas i blod rött som körsbär och kroppsdelar flyger både hit och dit. Det hela blev så pass magstarkt att Macabre blev den första indonesiska film att totalförbjudas i grannlandet Malaysia. Varje rupie som plöjts ner i denna ganska billiga produktion verkar ha använts på bästa sätt sett till det tekniska utförandet. Interiören som skapats i den gamla koloniala herrgården är verkligen stämningsgivande och kombineras fint med en passande ljussättning och ett snyggt foto. Vad som också får Macabre att stå ut från mängden är att regissörerna här faktiskt lyckas med att etablera huvudkaraktärerna på ett sådant sätt att vi känner med dem. De blir inte bara sedvanliga stereotyper utan ges egna personligheter. Och så har vi ju Shareefa Daanish som gör en riktigt stark insats som Dara. Daanish lyckas verkligen ge denna oberörda och totalt känslokalla kvinna liv och hon vann även Best Actress Award vid Puchon International Fantastic Film Festival för denna rollprestation. Utan henne hade Macabre inte blivit vad den är. Vi kanske inte får alla svar på vad som verkligen ligger bakom det som sker men gillar man urbanoia-filmer och vilsna stadsbor på landsbygden, fartfyllda blodiga uppgörelser med diverse tillhyggen och en underhållande historia som doftar 70-tal, ja då är Macabre en fest för ögat och sinnet.