Tema - Törstiga tvillingar

"The devil has sent me twins of evil!"

Gustav Weil

Och jodå, en liten halvsleazig anrättning skulle det allt vankas. När man tänker skräck och erotik går ju inte så konstigt tankarna snabbt till vampyrer och ganska logiskt var det i denna subgenre vi till slut hamnade. Kvällens film blev John Houghs ”Twins of Evil” 1971 (på svenska lite förvillande döpt till ”Draculas döttrar”), den tredje installationen i den brittiska skräckfilmsstudion Hammer s k Karnstein Trilogi (de två första var Roy Ward Bakers ”The Vampire Lovers” 1970 och Jimmy Sangsters ”Lust for a Vampire” 1971). De tidigare Karmstein-filmerna hade redan skapat rubriker med sitt lesbiska vampyrtema som skilde dem åt från traditionell Dracula-dramaturgi. Twins of Evil höll dock på att aldrig bli inspelad då Hammerbossen Michael Carreras tyckte att manusförfattaren Tudor Gates redan i sitt manus ”Vampire Virgins” mjölkat ur allt som gick av den Sheridan Le Fanu-inspirerade Carmilla-mytologin. Men Gates och hans manusförfattarpartner Michael Style gav inte upp och när de råkade få upp ögonen för tvillingarna Mary och Madeleine Collinson som figurerade som playmate-modeller i Playboy oktober 1970. Den något begränsade idén som föddes om sexiga lesbiska vampyrtvillingar kom faktiskt i slutändan att utvecklas till en av de bättre vampyrfilmer som Hammer producerat, vilken för tankarna till filmer som Michael Reeves ”Witchfinder General” och Piers Haggards ”The Blood on Satan's Claw”. Twins of Evil utspelar sig någon gång på 1600-talet i den lilla centraleuropeiska byn Karmstein dit de två tvillingsystrarna Maria (Mary Collinson) och Frieda Gellhorn (Madeleine Collinson) anlänt från Venedig efter det att deras föräldrar omkommit i en olycka. Här är det tänkt att de ska bo hos sin puritanske morbror Gustav Weil (Peter Cushing) och dennes hustru Katy (Kathleen Byron). Vad en engelsk puritansk sekt gör mitt i det katolska Habsburgska imperiets kärnland är osagt, men märkligt är det. Anmärkningsvärt är också att detta broderskap av puritaner inte vet något bättre än att bränna häxor, dvs unga kvinnor på bygden som antagligen väcker gubbarnas omoraliska lustar. Men deras oro för att något sattyg pågår är inte helt obefogad, under kort tid har nämligen ett antal bybor hittats döda i de omgivande skogarna tömda på blod genom bett i halsen. Till råga på eländet håller traktens herreman Greve Karnstein (Damien Thomas) mer eller mindre öppet på med någon slags satanistisk kult på sitt slott, en omständighet som inte går att göra något åt eftersom han står under beskydd av den habsburgske kejsaren. Karmstein har även för vana att skicka ut sin betjänt Dietrich (Dennis Price) som i skydd av natten för att kidnappa unga kvinnor för grevens onda syften. Naturligtvis får Karnstein snart upp ögonen för Gustavs kalaspinglor till brorsdöttrar. Tvillingarnas moral har redan ifrågasatts av det puritanska broderskapet och medan Maria är beredd att anpassa sig till den rådande ordningen tar Frieda avstånd från det moraliska förtryck som råder. Kanske är den obehaglige men mer fritänkande greven på slottet värd att söka sig till. Eller så kanske det inte alls var en särskilt bra idé.

Twins of Evil har en klassisk Hammerkänsla där de atmosfäriska miljöerna på ett lyckat sätt kombineras med Tudor Gates fängslande manus. Vi får dimhöljda skogar, storslagna slottshallar med groteska statyer i fackelsken och leriga bymiljöer. Filmskaparna har verkligen fått till bra kulisser till dramat som utspelas trots begränsade resurser. Regissör John Hough (som två år senare skulle leverera den fina spökfilmen ”The Legend of Hell House”) visar redan här prov på sin goda känsla för detaljer vilket förhöjer helhetsintrycket. Gates lyckas även få in en dos sociopolitiskt budskap bland alla djupa urringningar och huggtänder, här finns en underton den misär som skapades av när enkla bönder hamnade i kläm mellan religiös fanatism och de övergrepp som en omoralisk överklass stod för. Extra plus också för att Gates kommer med en del oväntade scener man inte väntat sig. Sett till skådespelarinsatserna så är det veteranerna Peter Cushing, Dennis Price och Kathleen Byron som främst levererar stabila insatser här, även om Cushing är klart märkt av att han hustru Violet Helene Beck nyligen avlidit (han ser ut att ha åldrats minst 10 år sedan The Vampire Lovers året innan), detta är dock något som på sätt och vis förstärker gestaltningen av den bigotte och samvetslöse men även något kraftlöse Gustav Weil. Playboy-tvillingarna tvillingarna Collinson då? Jo de gör väl det de ska, klarar sina repliker och visar upp sig lagom avklädda. Emellertid är Marys karaktär väldigt outvecklad och tillför knappast något mer än som endimensionell motvikt till Madeleines mer intressanta Frieda. Lite mer ambivalens vad gäller tvillingarnas karaktärer hade inte skadat. För övrigt är det är verkligen mycket på gång i Twins of Evil och tyvärr tappar Tudor Gates ibland bort sig i sin historia. Som brukligt med Hammerfilmer väcks en del funderingar, i det här fallet rör det sig t ex bl a om vem som egentligen ligger bakom de ursprungliga vamprattackerna eller vad som hände med Katya Wyeths karaktär Mircalla Karnstein? En del scener är dessutom så fåniga att man inte kan hålla sig för skratt, fast det hör ju till i dessa sammanhang. Twins of Evil kanske inte riktigt kan mäta sig med de två tidigare Karnstein-filmerna men det är en väldigt underhållande rulle med fin stämning, en minnesvärd insats av Cushing och en del blod och naket. Gillar man Hammer vet man vad man får och är detta en film som missats är den väl värd att kolla upp. Det gjorde vi precis.