Filmkvällen 21/5 2015 - Borgman

Att ägna sig att skräck I olika former kan ge de mest märkliga upplevelser emellanåt. Och detta är ju också lite av tanken med ToB:s skräckfilmskvällar, att man ska få möjlighet att överraskas och kanske rent av förundras.

 

Tema: Släpp in badjäveln

 

"I am bored. I want to play."

  Borgman

BorgmanFör det finns ju en mängd olika typer av skräckfilm, sådan som får dig att skrika, sådana som får dig att hoppa till, sådana som får dig att skratta, sådana som får dig att känna obehag, ja rent av äckel etc, etc. Sen finns det filmer som etsar sig fast i minnet pga att de rubbar de gängse konventionerna och lämnar oss i en viss osäkerhet om vad vi tagit del av. Den holländske regissören Alex van Warmerdams thriller ”Borgman” från 2013 är ett bra exempel på denna typ av film och således ett bra val att avsluta vårsäsongen med. Filmen öppnar med en scen som för tankarna till ett klassiskt skräckupplägg. Vi befinner oss någonstans i utkanten av en by på den holländska landsbygden där vi möter ett par bönder och en präst som beväpnar sig med spett och skjutvapen för att sen dra ut i skogen på jakt efter ett gäng luffare som tydligen gömmer sig i jordhålor under marken. Varför de gör detta är höljt i dunkel, men den beväpnade gruppen lyckas i alla fall hitta en av dessa, en gråskäggig och sliten man (Jan Bijvoet), som dock lyckas komma undan och flyr ner mot några fina hus vid skogens utkant. Han stannar till vid en av de arkitektritade villorna med stora fönster, öppna planlösningar och en förmögen familj bestående av det äkta paret Richard (Jeroen Perceval), Marina (Hadewych Minis), deras tre barn samt en aupairflicka. Luffaren ringer på dörren och ber om att få komma in och ta ett bad. Naturligtvis vill familjen inte ha med honom att göra och efter en dispyt med Richard slutar det hela med att luffaren får på käften och åker ut. Marina drabbas dock av samvetskval och bjuder därför in den ovårdade figuren i smyg. Hon vill bara ge honom lite mat, men snart har Camiel Borgman, som mannen kallar sig, lyckats nästla sig in i familjen och fått anställning som familjens nye trädgårdsmästare. Därefter dröjer det inte länge förrän han även fixat in sina kamrater i olika sysslor. Men vad är Borgmans plan med det hela och hur långt är han beredd att Borgmangå för att uppnå sina mål? Vad hände egentligen med den tidigare trädgårdsmästaren och vad är det för mystiskt ärr Borgman och hans kumpaner har på ryggen? Vad är det de gör med barnen? Vad är det överhuvudtaget de håller på med? Mystiken tätnar allt längre filmen går och vad det hela kommer att sluta i är omöjligt att förutse.

 

Borgman är regissör van Warmerdams åttonde film och har bl a tävlat om Guldpalmen i Cannes och nominerats till Hollands Oscarsbidrag för bästa utländska film. Att den dock inte vann några priser är kanske inte så konstigt, det är en ganska annorlunda produktion som kanske inte faller alla i smaken. Vi snackar här om en slags sällsam mix av ockult skräck, home invasion-thriller, socialrealistisk satir, drömsk surrealism eller modern folksaga i bröderna Grimms anda. Filmen lyckas i alla fall etablera en effektivt laddad känsla av obehag allteftersom Borgman börjar ta kontroll över familjens medvetande, en process som påskyndas av de vätskor han häller diverse i vatten- och vinglas. Men van Warmerdam undviker faktiskt att utveckla filmen till en fullskalig skräckfilm i traditionell bemärkelse, vilket faktiskt gör den mer effektiv. Antagonisten Borgman, lågmält spelad av Jan BorgmanBijvoet, är förvisso en diabolisk bedragare som verkar ha övernaturliga krafter. Han tillhör samma skräckkabinett som Dracula, Mefistofeles, Bob i ”Twin Peaks” och Robert Mitchums stilettviftande präst i ”The Night of the Hunter” (vilken det anspelas på i flera scener). Men, är han en demon på riktigt, eller kanske bara en produkt av Marinas dåliga samvete? En manifestation som har växt fram ur hennes undermedvetna vilket slutligen fått hennes mentala hälsa att rasa samman. Ja, vad det handlar om blir man inte riktigt klok på, mer än att ondska kan manifestera sig på många olika sätt. Borgman har helt klart en del likheter med Michael Hanekes ”Funny Games” men van Warmerdams film  är inte lika uppenbart ute efter att kommentera företeelser i dagens samhälle. Visst, filmen kan ses som en råsop mot borgerligheten, men det serveras inga moralkakor. Van Warmerdam är i första hand ute efter att berätta en nattsvart och skruvad saga just för att han finner ett nöje i det. Och det gjorde säkert en del av oss som var samlade för att avnjuta lite alternativ film denna sista filmkväll före sommarlovet.

Videoklipp

Filmkvällen 21/5 2015 - Borgman

Lägg till kommentar

Plain text

Genom att skicka in detta formulär accepterar du Molloms integritetspolicy.