Tema - Hillbilly-häng i skogen

"Let's do mittens out of the cat"

Arvo

Närmare bestämt ut på Östersjöns vågor. Slutmålet skulle visa sig bli vårt grannland i öster, Finland. Det var således dags för att för första gången ge plats på scen för en finsk produktion. Finland är väl inte det land so gjort sig känt för sin skräckfimsscen, men ett par stycken har det allt blivit genom åren. Ett av de mer okända exemplen på detta var kvällens rulle, ”The Moonlight Sonata” (”Kuutamosonaatti”) från 1988 i regi av Olli Soinio. Denne man har väl inte gjort så mycket väsen av sig som regissör, hans enda bidrag till skräckgenren förutom kvällens film är uppföljaren ”Moonlight Sonata II: The Street Sweepers” (”Kuutamosonaatti 2: Kadunlakaisijat”) som hade premiär tre år senare. Om den sistnämnda tydligen är mer av en skräckkomedi så drar den första The Moonlight Sonata åt Tobe Hoopers ”The Texas Chain Saw Massacre”-hållet. Även i denna film får vi stifta bekantskap med en degenererad hillbilly-famij, här någonstans ute i den finska Lappmarken, Familjen i fråga är de inte så trevliga Kyyröläs inkluderandes den puritanskt hätska modern Äite (Soli Labbart) och hennes två  störda söner, Arvo (Kari Sorvali) och Sulo (Mikko Kivinen). Sulo är tillika en djurlik best till man som hålls inlåst i familjens källare. När månen är full blir de båda bröderna skogstokiga och under en sådan natt rymmer Sulo för att hänga med en flock vargar. Till denna avkrok anländer den intet ont anande supermodellen och skådespelerskan Anni Stark (Tiina Björkman) som flytt Paris glamorösa liv pga någon slags skandal hon varit inblandad i. På hennes manager Carlis (Ville-Veikko Salminen) förslag har Anni således tagit semester från modellandet för att istället bege sig ut i bygden för att återhämta sig i lugn och ro. Väl på plats uppe i Lappland borde varningsklockorna börjat ringa tidigt när motellmanagern (Risto Salmi) som hyr ut logi på orten för tankarna till Jack Nicholson i ”The Shining”. Motellmanagern är dessutom först tveksam att ta emot besökare men går till slut med på att hyra ut en avlägset belägen skidstuga mitt ute i ingenstans till Anni och hennes hund Ebba.  Naturligtvis ligger den galna familjen Kyyröläs gård inte långt därifrån och det dröjer inte länge förrän familjen med Arvo i spetsen börjar trakassera henne. Hoten trappas upp och eskalerar än mer när Annis yngre bror Johannes (Kim Gunell) kommer på besök och Arvo till slut går helt bananas. Kommer de båda syskonen att komma helskinnade ur denna mardröm där lokalbefolkningen dessutom inte är mycket mer normala än familjen Kyyrölä utan verkar ha en hel del gemensamt med de inavlade bondlurkarna i "Deliverance".   

Upplägget för The Moonlight Sonata osar så klart The Texas Chainsaw Massacre eller ”The Hills Have Eyes” lång väg (och visst finns det uppenbara likheter här) men Olli Soinios film har en mer lättsam ton och det är uppenbart att varken regissören eller resten av filmteamet tar det hela på ett alltför stort allvar. Just detta faktum gör att The Moonlight Sonata blir så pass underhållande som den ändå är, visst har vi sett denna typ av film i bättre versioner tidigare men här bjuds vi likväl på ett par goda skratt åt vad som utspelar sig på bioduken. Ur ett rent skräckperspektiv är väl inte filmen så nervkittlande och det är inte speciellt många mord eller grafiska scener, men det finns ett par dramatiska situatiner som ändock bidrar med pulshöjande inslag. Stämningen höjs också av det stilistiskt anslående fotot som väl utnyttjar det karga vinterlandskapet samt Antti Hyttis illavarslande soundtrack. Skådespelarinsatserna är väl vad man kan förvänta sig i dessa sammanhang, det ges inte så mycket utrymme för fördjupade personporträtt särskilt som dialogen är sparsam och mest består av Arvos monologer. Tiina Björkman gör det hon ska i huvudrollen som Anni, även om hennes skådespeleri mest går ut på att se bekymrad ut, fly undan hotfulla situationer eller visa upp sig naken. Under filmens andra hälft börjar hon i alla fall ge igen. Kari Sorvali och Mikko Kivinen funkar också väldigt bra som de skogstokiga bröderna Kyyrölä där Kari Sorvalis galna oneliners är minnesvärda. Synd bara Mikko Kivinens Leatherface-liknande Sulu inte fick ta mer plats utan nästan känns lite bortslösad. I slutändan är The Moonlight Sonata en underhållande liten hillbilly-rulle med stämningsfulla miljöer, obehagliga galningar, komiska inslag och överlag ett bra exempel på att denna typ av genrefilm även kan produceras i Norden. Visst är det kul att bli bjuden på denna typ av anrättningar ibland.