Filmkvällen 24/11 2016 - The Nature of the Beast

Kvällen skulle ägnas åt b-skådisar, alltså dessa personer vi sett dyka upp i et tiotal filmer som sällan klassats som storfilmer utan snarast distribuerats direkt till videomarknaden.

 

Tema - Att göra sig en "hacka".

 

“You can’t kill the devil, Jack.”

Adrian

 

The Nature of the BeastMånga skulle kunna vara kallade men denna gång föll valet på Lance Henriksen.  Här har vi en skådis som aldrig tillhört de a-listade stjärnorna i Hollywood men ändå varit med i ett par storproduktioner som ”Close Encounters of the Third Kind”, ”The Right Stuff”, ”The Terminator”, ”Jagged Edge” och ”Aliens”, här på ToB har vi ju också sett honom i Kathryn Bigelows vampyrklassiker ”Near Dark”. Faktum är dock att kvällens huvudperson även skulle kunnat vara Eric Roberts, en person som nog är mer okänd för många men som verkligen imponerar i kvällens film. Roberts har ofta setts göra väldigt nerviga och fängslande porträtt genom sin långa karriär där han medverkat i långt över 400 produktioner som ”Runaway Train”, ”The Dark Knight” och ”The Expendables” för att nämna några av de mer kända. Även regissören bakom kvällens film är ingen nykomling, vi pratar om Victor Salva, mannen bakom filmer som kultslashern ”Clownhouse” 1989, fantasydramet ”Powder” 1995, thrillern ”Rites of Passage” 1999 och kanske framför allt monsterfilmerna ”Jeepers Creepers” 2001 och ”Jeepers Creepers II” 2003 (en tredje del är på väg). Den film som stod på tapeten denna gång var dock en av Salvas mindre kända produktioner, den allt för förbisedda psykologiska thrillern ”The Nature of the Beast” 1995. I filmen introduceras vi för Jack Powell (Lance Henriksen), en medelålders försäljare på väg hem i sin bil genom ett ensligt kaliforniskt landskap. Som bagage har han en sån där silverfärgad resveska av metall som man nästan bara ser på film och vilken signalerar att den innehåller något särdeles värdefullt. Under färden tar Jack via radiostationen han fortlöpande lyssnar på del av de senaste The Nature of the Beastrapporterna från de två stora huvudnyheterna, dels gäller det en stöld av en miljon dollar från ett maffiakontrollerat casino och dels handlar det om den seriemördare som kallar sig Hatchet Man som tydligen härjar längs samma motorväg som Jack färdas. Eftersom det gått ut varningar om att inte plocka upp främmande liftare följer jack detta råd när han vägrar plocka upp en man han plötsligt passerar som vandrar längs vägen, naturligtvis kommer han att stöta på samma man något senare när han stannar till vid en vägrestaurang. Som kompensation för att han framstått som en skitstövel erbjuder sig Jack att kompensera mannen vid namn Adrian, "Dusty" för sina vänner (Eric Roberts), med en betald frukost. Det skulle han så klart inte gjort. Adrian visar sig vara en sleazig och obehaglig person som Jack snabbt vill lämna bakom sig, han smiter därför iväg från restaurangen i smyg men tvingas återvända dit efter att den motorvägen han kör längs stängts av pga en olycka. Adrian dyker åter upp och tvingar Jack att acceptera honom som ressällskap, Adrian vet nämligen en hemlighet som han hotar att avslöja annars. Det hela är början på en obehaglig katt och råtta-lek som under färdens gång kommer att kräva sina offer. Vem kommer att klara sig ur det hela med livet i behåll?

 

1990-talet var ingen direkt guldålder vad gäller skräckfilm men det producerades ändå en del sevärda psykologiska thrillers, ”The Nature of the Beast” tillhör helt klart en av de bättre. Tankarna går osökt till Robert Harmons ”The Hitcher” 1986, men Victor Salvas film står ändå stadigt på egna ben mycket tack vare riktigt fina skådespelarinsatser av både Henriksen och Roberts. En ovanligt plufsig Lance Henriksen ger sin från börjat milt oroade Jack en alltmer desperat framtoning på gränsen att explodera i ett totalt nervsammanbrott. Michael Douglas karaktär D-Fens i “Falling Down” är en bra jämförelse. Eric Roberts är sedvanligt slemmig och obehaglig i sin roll som Adrian. En person som känns lika psykotisk som Rutger Hauers John Ryder men ändå lyckas visa upp en ganska charmerande sida emellanåt. Tydligen ska Salva ha hämtat en del inspiration till The Nature of the Beastdessa karaktärer från de medfångar han hade det tveksamma nöjet att möta under sina egna vistelser i finkan. Jack och Adrians relation är det bärande inslaget i filmen och Salvia tvekar inte att slänga in vissa homoerotiska anspelningar, något som Henriksens Jack onekligen känner sig allt mer obekväm med. Om inte Adrian hade varit så okontrollerad och dragits med ett heroinmissbruk kanske saker och ting kunnat se annorlunda ut för våra två huvudpersoner. Salva lyckas hålla liv i spänningen hela filmen igenom och vi i publiken får fortsätta gissa om det verkligen döljer sig något slags dolt mysterium någonstans. The Nature of the Beast bygger mer på stämning än våldssekvenser, vilka är återhållsamma i det här fallet och lämnar fältet mestadels fritt för vår egen fantasi. I det stora hela är det en underhållande road movie och om man gillar filmer som Richard Franklins ”Road Games”, Harmons ”The Hitcher”,  Richard Stanleys ”Dust Devil” eller kanske rent av  Alexandre Ajas ”Haute Tension” ja då kan det verkligen vara värt att ge  Nature of the Beast en chans.

 

 

Lägg till kommentar

Plain text

Genom att skicka in detta formulär accepterar du Molloms integritetspolicy.