Tema - Italian Zoo, Uncaged brutality

“No she's not crazy, she's being chased by a cheetah!”

Rupert Berner

Eco-horror således, det var ju ett tag sedan. Det var ju en genre som framför allt var stor i USA under 1970-talet men italienarna skulle också hoppa på tåget påföljande årtionde och naturligtvis dra detta tema till sin spets. Kvällens film ”Wild Beasts (”Belve Feroci”) från 1984 i regi av Franco Prosperi är nog en av de mest ökända filmerna i denna kategori och har fått lite av kultstatus. Prosperi är väl mest känd för att ha varit med och dragit igång den ganska tveksamma "shockumentär”-genren mondo på 1960-talet tillsammans med kollegorna Paolo Cavara och Gualtiero Jacopetti. Deras "Mondo Cane" 1962 kom att bli stilbildande och högst oväntat en publik framgång. Djurplågeri, olyckor, initiationsriter och operationer, oftast iscensatt snarare än dokumenterat i verkligheten, var typiska inslag i filmer som denna. Wild Beasts är dock en riktig spelfilm även om man någonstans kanske kan ana Prosperis mondo-arv någonstans i alla bilder av uppjagade djur. Filmen tar sin början på ett zoo i Frankfurt där veterinären Rupert Berner (Antonio Di Leo) en dag upptäcker att några djur plötsligt börjar visa upp ett onormalt aggressivt beteende, bl a en nyfödd lejonunge. När zoots säkerhetssystem olyckligtvis brakar samman samma natt passar en grupp elefanter på att leda en utbrytning från djurparken vilket leder till att ett otal djur av olika slag beger sig ut på stan för att attackera allt och alla som kommer i vägen. Tillsammans med sin flickvän journalisten (?) Laura Schwarz (Lorraine De Selle, känd från bl a ”Cannibal Ferox” och ”House on the Edge of the Park”) försöker Rupert Berner finna svar på vad det är som fått djuren att plötsligt löpa amok samtidigt som hans vän polisinspektör Nat Braun (Ugo Bologna) försöker stämma i flodvågen av framrusande bestar. Det visar sig dock svårt att ha koll på framstampande elefanter, jagande leoparder, horder av glupska råttor en smygande isbjörn och skenande boskap. Vad som ligger bakom orsaken till kaoset kommer så småningom att visa sig och leda fram till en inte helt väntad final.

Wild Beasts blev Franco Prosperis sista och även bästa film. Han har verkligen lyckats med att sätta sin egen speciella prägel på produktionen vilket gör att den lyckas stå ut från mängden av andra italienska skräckproduktioner från denna tid. Redan öppningsscenerna som har lite av reseskildringskänsla över sig vittnar om regissörens mondo-bakgrund, en känsla som sedan vidmakthålls filmen i genom tack vare att filmteamet i stort sett förlitat sig på användningen av riktiga djur snarare än taffliga specialeffekter, även om ett par sådana även finns för att förhöja underhållningsvärdet. Precis som med Noel Marshalls "Roar" 1981 har filmskaparna också lyckats med att skapa en märkbar känsla av fara i sekvenserna med djurattacker, vilket också förstärks av den intensiva dokumentära känsla som genomsyrar vissa scener. Det verkar inte heller som filmteamet haft hel full kontroll över de djur som används i sitt uppstressade tillstånd. Att de flesta skådespelare som medverkar i filmen också utgörs av okända ansikten gör att de hela tiden känns som potentiella offer. Det är ju även djuren som är filmens drivkraft, att Prosperi inte är van att arbeta med spelfilm märks t ex att manus och dialog inte direkt är filmens styrka om man säger så. Nej detta är en tidstypisk exploitationfilm där tonvikten ligger på action och galna infall. Specialeffekterna är som sagt överlag ganska dåliga, men i det här fallet på ett underhållande vis. Här finns en hel del blodiga scener och make up-artisten Dino Galiano (som bl a medverkat I filmer som ”Dune” och ”The Last Temptation of Christ”) har fått till en hel del minnesvärda scener. Förutom djurattacker bjuds vi dessutom på bilkrascher, flygplanskrascher, explosioner och knivattacker, allt hopmixat till en skruvad blandning av djurskräck och katastroffilm. Till detta kan läggas ett tveksamt skådespeleri och en dialog med repliker som “What do you mean you can’t find elephants? You know what elephants are? They’re elephants, not lice!” eller “Children are extraterrestrials that come from outer space to destroy their parents”. Wild Beasts är på got och on ten product av sin tid, en film som inte skulle kunna göras idag. Den är amatörmässig och dum. Här finns sedvanliga inslag av sleeze och misogyni. Logiken lyser med sin frånvaro både här och där och flera scener bjuder på ofrivillig komik. Men det är just detta sammantaget som gör Wild Beasts till en så pass underhållande upplevelse, om man är på rätt humör.