Filmkvällen 24/9 2015 - The Sentinel

Tänk vad trevligt det kan vara att slå sig ner i mörkret och uppleva en mysig retrorulle medan höstregnet sakta strilar ner från en mulen himmel utanför.

 

Tema: Väktaren Vid Portalen 

 

"It's all right. Listen, listen. I know everything now."

Michael Lerman: 

 

The SentinelDetta var precis vad vi fick uppleva denna höstpremiär där temat var Nordamerika och filmen som skulle visas gick under beskrivningen ”Väktaren Vid Portalen”. Det hela gav ju lite Lovecraft-vibbar, vilket visade sig inte vara helt fel eftersom det rörde sig om Michael Winners ockulta sjuttiotalsrulle ”The Sentinel” (eller ”Ondskans Redskap" som den heter på svenska) från 1977. Winner är väl mest känd för sina våldsamma ”Death Wish”-filmer med Charles Bronson i huvudrollen, men med The Sentinel visar han prov på att han, tillsammans med ett gäng fina skådespelare, även fixar att skapa atmosfärisk skräck av den mer lågmälda sorten. Upplägget går i korthet ut på följande. Toppmodellen Alison Parker (Cristina Raines) och hennes pojkvän Michael Lerman (Chris Sarandon) bor tillsammans i Michaels lägenhet i New York. De har diskuterat att flytta ihop i en gemensam bostad framöver men den självständiga Alison är osäker på om hon är redo för detta steg. Hon beslutar sig slutligen för att skaffa sig en egen lya och med hjälp av mäklaren Miss Logan (Ava Gardner) hittar hon en underbart möblerad lägenhet i ett gammalt hus i Brooklyn Heights. Alison upptäcker tämligen omgående att fastigheten är bebodd av en grupp märkliga individer,  bl a masturberande lesbiska ballerinor på bottenvåningen (Beverly D'Angelo), en kufisk man vid namn Charles Chazen (Burgess Meredith) som lever med sin kanariefågel och katten Jezebel på våning ett och inte minst den blinde katolske prästen Father Francis Matthew Halloran (John Carradine) som bor helt isolerad högst upp. Alison får svårt att slå sig till ro här, snart börjar hon drabbas av åkommor som nacksmärtor och sömnproblem och hon hemsöks också av skrämmande flashbacks från sina tidigare självmordsförsök och minnen av den nyligen avlidne The Sentinelfadern, vilkens underliga beteende orsakat den svåra depression hon tidigare led av. Vad är det för konstiga ljud hon hör under nätterna och vad sysslar hennes märkliga grannar egentligen med? Tillsammans börjar Alison och Michael nysta i mysterierna vilket kommer att få ödesdigra konsekvenser.

 

Hemsökta hus är onekligen ett klassiskt tema inom skräckgenren och vi har fått flera oförglömmliga berättelser av detta slag genom åren, allt ifrån Henry James ”The Turn Of The Screw” 1898 till  Shirley Jacksons ”The Haunting Of Hill House” 1959) och Stephen kings ”The Shining” 1977. Den gamla byggnaden i The Sentinel är en av de lyckade efterföljarna till berättelser om dessa onda platser, dessutom kombinerat med en annan typisk skräckingrediens, den satanistiska kulten. Härigenom får vi verkligen en dos äkta old school-horror när den är som bäst, i samma anda som ”Rosemarys Baby”, ”The Excorsist och ”The Omen”. Visuellt är den imponerande och lyckas verkligen fånga den krypande atmosfär som genomsyrar hela produktionen. Bilderna över en kall storstadsmiljö vävs skickligt ihop med den klaustrofobiska instängdheten i det gamla hyreshuset. Manuset, baserat på en roman från 1974 skriven av Jeffrey Konvitz, är smart och leverar både några av de mest minnesvärda birollerna från 1970-talets skräckfilmsera och en riktigt kuslig historia. Att Winner, likt Todd browning i ”Freaks”, använde sig av statister med riktiga missbildningar kan kanske ses som moraliskt tveksamt, men dessa bilder ger otvivelaktigt en extra otäck dimension till filmen. Men winner vill inte bara chocka, vill man kan man faktiskt också läsa in ett socialt budskap i filmen. Berättelsen kan ses som en metafor för kvinnors kamp för lika rättigheter och hur samhällsstrukturerna motverkar detta. Alison och Michaels väg mot olyckan inleds ju med hennes önskan om ett självständigt liv utan krav att ingå äktenskap. Men i och med att hon väljer denna väg uppstår också alla problem. I slutändan leder hennes frihetsträvanden inte heller dit hon vill, precis som så ofta sker i verkligheten. Alison är också, i rollen som modell, ett typexempel på objektifiering, vilket olika kamerabilder tydligt visar på under filmens gång. Men det är inte dessa pretentioner som gör filmen minnesvärd, det är däremot den fina skådespelarensemble regissör Winner har att jobba med, både gamla och blivande berömdheter passerar revy och som skräckdiggare ler man igenkännande åt vissa ansikten. Här är ett par The Sentinelexempel på medverkande, vilket visar vilken stjärnbesättning det rör sig om. Ava Gardner var en av Hollywoods ledande skådespelerskor under 1950- och 60 talet och medverkade i storfilmer som ”Show Boat” 1951, ”The Snows Of Kilimanjaro” 1952, ”On The Beach” 1959 och ”The Night Of The Iguana” 1964 för att bara nämna några. John Carradine har varit med i över 300 filmer under större delen av 1900-talet, och en hel del skräck har det blivit, som ”The Invisible Man” 1933, ”The Bride Of Frankenstein” 1935, ”House Of Frankenstein” 1944 och ”Billy The Kid Versus Dracula” 1966. En annan gammal räv är Eli Wallach som slog igenom i slutet på 50-talet och bl a har medverkat i  ”The Magnificent Seven” 1960, ”The Good The Bad And The Ugly” 1966 och ”The Godfather Part III” 1990. Burgess Meredith känner vi bl a igen från ”The Day Of The Locust” 1975, ”Rocky” 1976, ”Burnt Offerings” 1976, ”Rocky II” 1979 och ”Clash Of The Titans” 1981. Har man koll på sin skräckfilmshistoria så kanske man kommer ihåg Chris Sarandon som vampyren i ”Fright Night” 1985 eller som detektiven i ”Child’s Play” 1988, han gör ju också Jack Skellingtons röst i ”The Nightmare Before Christmas” 1993. Christopher Walken har också medverkat i hur många filmer som helst inkluderande ”Annie Hall” 1977, ”The Deer Hunter” 1978, ”The Dead Zone” 1983, ”A View To A Kill” 1985, ”Batman Returns” 1992, ”True Romance” 1993, ”Pulp Fiction” 1994, ”Sleepy Hollow” 1999 och ”Wedding Crashers” 2005. Tom Berenger har vi också sett i många storproduktioner som ”The Big Chill” 1983, ”Platoon” 1986, ”Born On The Fourth Of July” 1989, ”Sliver” 1993, ”Gettysburg” 1993 och ”Chasers” 1994. Jeff Goldblum inledde faktiskt sin karriär i Michael Winners ”Death Wish” 1974 och har sedan dess synts i bl a ”Invasion Of The Body Snatchers” 1978, ”The Fly” 1986, ”Jurassic Park” 1993 och ”Independence Day” 1996. Beverly D’Angelo minns vi kanske bäst som  Ellen Griswold i ”National Lampoon’s Vacation” 1983 samt uppföljarna, hon har även medverkat i TV-serier som ”Entourage” och ”Law & Order: SVU”. Ja, detta är bara några av de medverkande och utdrag ur deras meritlistor, ni ser ju själva vilket gäng det är. Framför allt är det Burgess Meredith som själ showen i sin roll som den skruvade grannen Charles Chazen. Gardner fungerar bra i sin roll som fastighetsmäklare även om det framför allt är hennes personlighet som lyfter karaktären snarare än skådespeleriet. Carradine gör sin blinde präst helt bisarr i sin zombielika framtoning. Överlag är det kul att se alla kända namn i sina små biroller. Så om det är en riktigt mysryslig skräckfilm av klassiskt snitt du gått och längtat efter, ja då borde du varit med denna kväll.

Videoklipp

Filmkvällen 24/9 2015 - The Sentinel

Lägg till kommentar

Plain text

Genom att skicka in detta formulär accepterar du Molloms integritetspolicy.