Tema - Punkare med pengaproblem

"We're not keeping you here, you're just staying."

Gabe:

I ToB.s pågående tema skräckikoner hade turen denna kväll kommit till potentiella framtidslöften. Således stod kvällens val av filmer mellan ett par produktioner från det skapliga filmåret 2016. Publikens val föll efter en hård slutspurt på den ganska uppskrivne amerikanske regissören Jeremy Saulnier och hans Green Room inspelad 2015. Saulnier, en av dagens mest innovativa och mångsidiga independentregissörer, har tidigare legat bakom den av många uppskattade skräckkomedin ”Murder Party” 2007 samt den utmärkta hämndrullen ”Blue Ruin” 2013. Med en sådan start på karriären är ju frågan om Green Room når upp till samma standrad. Detta var något kvällens publik skulle få svar på. Handlingen är ganska enkel men väl så effektiv. Punkbandet The Ain't Rights, bestående av basisten Pat (Anton Yelchin), gitarristen Sam (Alia Shawkat), trummisen Reece (Joe Cole) och sångaren Tiger (Callam Turner) är på turné i den nordvästra delen av USA där de av en slump råkar få en spelning inbokad på en ensligt belägen klubb utanför Portland när deras ursprungliga gig ställts in. Väl där upptäcker de det olustiga i att den ensliga baren är ett tillhåll för neonazistiska skinheads. Vad göra, tja i sann punkanda inleder de sitt set med en cover på Dead Kennedys ”Nazi Punks Fuck Off” vilket naturligtvis inte mottas med någon större förtjusning. Det hela ser dock ut att ändå sluta väl då publiken uppskattar bandets övriga låtar. Oturligt nog råkar dock Pat bli vittne till ett nyligen begånget mord på en flicka i barens Green Room när han beger sig dit för att hämta Sams kvarglömda mobil. För att dölja för polisen vad som inträffat beslutar sig barägaren och knarkhandlaren Darcy (Patrick Stewart) och klubbens manager Gabe (Macon Blair) att röja bandet och den mördade flickans kompis Amber (Imogen Poots) ur vägen. Snart befinner sig ungdomarna barrikaderade i Green Room och mitt uppe i en kamp på liv och död mot ett gäng hänsynslösa nazister.  

I en mindre skicklig regissörs händer hade Green Room lätt kunnat bli en andra klassens b-film där de blodiga effekterna hade fått ta överhanden framför ett väl genomtänkt dramaturgiskt upplägg. Saulnier lyckas etablera en smått klaustrofobisk stämning där vi får följa den dramatiska kampen mellan en grupp ungdomar vi faktiskt bryr oss om och en grupp brutala men realistiskt porträtterade skurkar. Att filmteamet verkligen lägger tid på att etablera personerna i dramat och ser till att de blir mer mångbottnade och inte bara stereotypa schabloner är en av huvudanledningarna till att slutresultatet faller så väl ut. Den brittiske veteranskådisen Patrick Stewart imponerar inte helt oväntat mest som den hänsynslöse men likväl nertonade och kallt reflekterande Darcy. Det är intressant att se honomspela ond för en gångs skull eftersom man idag annars mest förknippar honom med roller som Kapten Picard i Star Trek eller Professor Xavier i X-Men. Nämnas bör även Anton Yelchin som den tystlåtne och nervige bassisten Pat, Macon Blair i rollen som den kallhamrade Gabe och Imogen Poots handlingskraftiga Amber som plötsligt blir en del av det angripna gänget. Slutet kanske kunde vara något mer slagkraftigt men Saulnier lyckas dock att åter poängtera ett tema han ofta återkommer till i sina filmer, hur snabbt människor kan manipuleras till att dras med i extrema handlingar mot bättre vetande. Sammanfattningsvis är Green Room en film som bjuder på fullt ställ nästan från början och ända fram till slutet. En adrenalinfylld smart och obehaglig thriller fylld med våldsam blodbestänkt action och svart humor som för tankarna till gamla tiders Grindhouse-filmer eller John Carpenters klassiska thriller ”Assault On Precinct 13”. Är man inte så finkänslig är detta en riktigt spännande upplevelse, väl värd att ta del av.