Tema - Kärlek med utomjordiska förhinder

"You taste the same. But you're different. You're different."

Paul

Ju mer vardagligt scenariot är, ju mer kusligt kan det bli. Är då detta en tankegång som kan gå hand i hand med skräck av mer sci fi-artad karaktär, aliens och rymdinvasioner är väl allt för fantasifullt ändå. Kanske ändå inte, det finns en anledning till att Don Siegels ”Invasion of the Body Snatchers” från 1956 spelats in i ett antal varianter genom åren. Just tanken på att människor i din närhet plötsligt börjar förändras utan logisk förklaring är ett tacksamt upplägg för att skapa en obehaglig atmosfär. Tänk om din partner, ditt syskon, din granne, din polare eller arbetskamrat inte alls är den de utger sig för att vara, detta är ju en skrämmande tanke som det går att spåna vidare på utifrån en rad olika sammanhang. Så visst funkar det så klart att skapa historier kring föreställningen om att någon mystisk kraft bortom stjärnorna skulle kunna hota vår trygga vardag. I den subgenre som body snacher-filmerna utgör är det ju just övergången från det normala till det onormala som utgör själva den dramaturgiska drivkraften, vi har inga spektakulära förvandlingar av människor till monster som varulvar, vampyrer eller zombier utan istället en mer subtil psykologisk förändring hos annars till synes normala individer. Leigh Janiaks debutfilm “Honeymoon” 2014 är ett typiskt exempel på hur effektivt denna typ av historier kan bli. Här har vi en slags andlig arvtagare till Siegels Invasion of the Body Snatchers men som placerar in de klassiska sci fi-elementen i en egen kontext, i detta fall är det parrelationen som får symbollisera den oro vi kan känna när tvivlet drabbar oss om vi verkligen kan lita på våra nära och kära. Honeymoon öppnar med ett found footage-montage där vi ser ett ungt par,  Paul (Harry Treadaway  från bl a ”Penny Dreadful”) och Bea (Rose Leslie from bl a ”Game of Thrones”) i några scener från deras bröllopsdag. Man får bilden om att det rör sig om ett typiskt hipster-par från Brooklyn som lever ett harmoniskt liv. Ett par veckor efter bröllopet befinner sig Paul och Bea på sin smekmånad, vilken tillbringas i en avlägset belägen gammal stuga i skogen tillhörande Beas släkt. Här är det tänkt att de ska tillbringa ett par avslappnade veckor där omvärlden inte gör sig påmind (ingen mobiltäckning eller väl fungerade wi-fi här direkt). En dag beger sig paret in till det lilla samhället i närheten där Bea springer på sin ungdomskärlek Will (Ben Huber) och dennes fru Annie (Hanna Brown). Annie ser ganska vissen ut och ger ett förvirrat intryck. De två lämnar i all hast och Paul får en känsla att allt inte står rätt till här. Snart kommer han dock att få anledning att börja fundera över sin egen relation, en natt vaknar han nämligen för att finna att Bea inte längre befinner sig i sängen bredvid honom. Hon finns inte heller någonstans i stugan och Paul beger sig ut för att leta. I skogen hittar han så sin fru, naken, lerig och frusen samt med ett par märkliga blåmärken på insidan av låren. Bea har inget minne av vad som hänt, kanske hon bara gått i sömnen. Men allteftersom de kommande dagarna passerar uppträder hon allt mer underligt och Paul tvingas ställa sig frågan vem han egentligen lever med. Men kusligheterna har bara börjat…

Body snatcher-filmer har oftast varit allegorier över olika samhällsfenomen, kommunistskräck, politiska konspirationer etc och så är också fallet vad gäller Honeymoon, en film som ställer frågor i mindre skala kring våra relationer och hur mycket vi som individer ger upp av oss själva i ett långvarigt symbiotiskt förhållande med någon annan. Detta är ju ett tema som de flesta kan relatera till, vilket gör filmen väldigt allmängiltig och lätt att ta till sig. Janiak ger oss också en effektivt berättad historia, där steget från misstankarna om att partnern kanske har en affär med ett gammalt ex till den gryende insikten om att livskamraten kanske är någon helt främmande inte är så långt. Pauls kamp för att försöka rädda den relation han allt mer börjat tvivla på känns här trovärdig och förstärker den känsla av desperation som genomsyrar filmen. Vad man möjligen kunde önskat var kanske att de händelser som utspelar sig hade satts in i en större kontext och att en förklaring givits till varför vissa utvalda personer tydligen var utsedda som måltavlor. Men sådant kanske är tänkt att lämnas åt oss som publik att fundera över. Honeymoon är helt klart en smått kuslig film som väl lyckas förmedla en mörk känsla av otrygghet och utsatthet. Berättelsen tar visserligen tid på sig att etablera huvudkaraktärerna och förväntar man sig en actionfylld upplevelse kanske man blir besviken. Visst, Honeymoons tredje del drar verkligen upp tempot, men denna blir så pass mer effektiv i och med att härvidlag väl sugits in i berättelsen. Det är just den växande och krypande känslan av förestående undergång i den idylliska tillvaro vi ser som verkligen lyfter filmen. Miljön med den dammiga gamla stugan och de tysta mörka skogarna är också utmärkta miljöer för att skapa den rätta atmosfären, vi har sett dessa kulisser användas tidigare, men här fungerar det väl utan att kännas klichéartat. Visst, man kan kanske fråga sig varför paret väljer att spendera sin smekmånad här och inte på exempelvis Hawaii, men det har inte så stor betydelse. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra, Harry Treadaway och Rose Leslie bär i stort sett själva upp filmen och visar att yngre talangfulla skådisar väl kan klara av ett uppdrag som detta. Den överdrivet smetigt romantiska inledningen är kanske lite over the top, men antagligen vill filmskaparna med detta lyfta fram den enorma drivkraft som ligger bakom Pauls ansträngningar att rädda sin fru och sitt äktenskap. Han vet ju inte vad vi vet. Sammanfattningsvis kan man säga att Leigh Janiak lyckas väl med att skapa en sevärd liten skräckis vid sitt första försök, vi får ett psykologiskt drama i sci fi-tappning som även kryddats med lite body horror i stil med liknande samtida produktioner som ”Almost Human”,  ”Antiviral”, ”Contracted”, "Starry Eyes" eller ”Thanatomorphose”. Gillar man sånt kan Honeymoon vara värd en chans.