Tema: Barnboksskräck

"If you touch my son again, I'll fucking kill you!"

Amelia

Vi fick således nöjet att bekanta oss med ”The Babadook” en film som faktiskt är regissören Jennifer Kents fullängdsdebut. Tidigare har hon mest synts som skådespelare i diverse TV-serier. Manuset till filmen skrev hon själv och projektet drogs igång med hjälp av Kickstarter crowd funds som lyckades dra in en grundplåt på $30,000. Det slutliga budgeten hamnade på måttliga $2.5 miljoner och sett till detta är resultatet helt klart imponerande. Vad vi får är en skräckis som vill spela på rädsla vi nog själva kan relatera till i viss mån. För vad som egentligen är mest skrämmande för många av oss är väl att ta en relativt normal vardagstillvaro och långsamt låta den krackelera. Plötsligt är vår relativt trygga värld en plats där hemska saker kan ske utan förklaring. Som de där sakerna vi visste fanns i garderoben eller under sängen i vår barndom. Det vara bara att släcka ljuset som förändrades allt. I The Babadook möter vi den ensamstående mamman Amelia (Essie Davis) vars liv blivit bra mycket tuffare efter det att hennes man plötsligt avlidit i en bilolycka. Förutom att den ekonomiska situationen försämrats och det blivit svårare att anpassa yrkes- och familjeliv har hennes son Samuel (Noah Wiseman) dessutom blivit allt mer oregerlig med ständigt återkommande vredesutbrott. Trots att Amelia känner sig utsliten både mentalt och fysiskt och ständigt plågas av sorgen över den döde maken gör hon sitt bästa för att få vardagen att ändå fungera. Allt förändras emellertid till det värre när hon plötsligt en dag hittar en märklig barnbok kallad The Babadook på sin dörrtrapp. Samuel blir genast intresserad av historien och ber den något motvilliga Amalia att läsa den för honom som godnattsaga. Detta visar sig dock vara ett misstag, historien skrämmer Samuel som dessutom blir som besatt av den hemska figuren Mr Babadook och snart börjar spåra ur allt mer. Tillvaron börjar sakta rasa samman, vänner och familj väljer att hålla sig på avstånd när Samuels tillstånd blir allt värre och Amelia själv faller ner i en depression. Men när sonens beteende till slut drabbar andra tvingas Amelia inse att det kanske ligger något mer än mental ohälsa i Samuels rädsla för Mr Babadook. Kanske det faktiskt förhåller sig så att något ondskefullt och övernaturligt är i farten. Frågan är om det i så fall är för sent att rädda familjen, för som det står i boken: ”If it’s in a word or if it’s in a look, you can´t get rid of the Babadook”.

Trots, eller ska vi kanske säga tack vare, filmens begränsade budget visar det sig än en gång att ”less is more” ofta är ett effektivt strategival om man vill skapa kuslig skräck. När andra samtida filmer förlitar sig på CGI-effekter eller enkla found fotage-knep väljer Kent att i första hand satsa på att bygga upp krypande kusliga stämningar. Här behövs inga grafiskt bloddrypande scener eller billiga hoppa till-tricks, det räcker väl med att uppleva den hotfulla stämning som vilar över Amelia, Samuel och deras inte så trygga hem. Den psykiska instabilitet som karaktäriserar både mor och son känns dessutom lika oroande som den eventuella fara en utomstående mörk kraft kan utgöra. Vad är verkligt och vad är egentligen inbillning och hur ska Amelia handskas med den situation hon hamnat i, kan hon överhuvudtaget få grepp om den ondska som hotar ta henne i besittning? Tankarna går osökt till Jack Nicholsons plågade författare Jack Torrance i ”The Shining”, en annan person med vilja att göra det rätta men som inte klarar av den psykiska anspänningen. De fina skådespelarinsatserna utgör också en del av The Babadooks styrka. Essie Davis i rollen som Amelia har rutin så det räcker efter över 20 år i branschen med insatserna i ”The Matrix”-trilogin som mest uppmärksammade. Här gör hon helt klart en av sina starkaste rollprestationer och lyckas på ett väldigt trovärdigt sätt förmedla den ensamma mammans uppslitande känslor av hjälplöshet, frustration och förtvivlan. Hon är ganska långt från den traditionellt beskyddande modersgestalt vi vant oss att se i skräckfilm, snarare är hennes mentalt instabila karaktär ett upphov till oro. Härmed blir faran i det hemsökta huset inte så enkel att förutse som man kanske först skulle kunna tro. Noah Wiseman gör även han en oväntat bra insats som den utåtagerande Samuel. Labila barn med onormala beteenden kan ofta bli väldigt klichéartade karaktärer, men Wiseman lyckas här ge oss ett porträtt av en plågad pojke som mer är offer för tragiska omständigheter än ett redskap för ondska. Sam är emellanåt som en otyglad naturkraft och visst är han obehaglig i sina stunder, likväl känner man ändå sympati för honom i hans kamp för att bemästra skräcken för Mr Babadook. Vi får heller inte glömma den fantastiska pop up-boken vilken ger oss den ruggiga historien The Babadook. Väldigt effektivt tecknade bilder akompanjeras av en kuslig text som verkligen gör sitt till för en förtätad atmosfär. Möjligtvis kommer inte alla att uppskatta The Babadook eftersom den inte är en ren monsterfilm i egentlig bemärkelse. Skräcken handlar lika mycket om den psykologiska terror som kan bli följdverkningen av mental ohälsa. Men det är just denna extra dimension som för Kents film att stå ut från mängden, den vill gå sin egen väg och berätta en historia som vågar bryta mot det förväntade. Skådespelarinsatserna gör också sitt till vilket gör The Babadook till en klart bättre film än liknande nutida produktioner som ”Oculus”, ”Mama” eller ”Insidious”. Dessutom får vi en ny skräckfigur att gotta oss åt som verkligen är minnesvärd. Mr Babadook har i sanning de drag som gör honom till en av 2000-talets mest profilerade monster. Ge oss nu bara boken på riktigt.