Tema: Ett jävligt ondsint träd

"Last night, that wasn´t Vassil"

Nadya Kirilova

Temat var östeuropeisk skräck och valet föll denna gång på Bulgariens första och hittills enda skräckis, ”Roseville” (”Vila Roza”) från 2013 i regi av Martin Makariev. Det är nog inte många av oss som kommit i kontakt med bulgarisk film tidigare så därför var det extra kul att kunna bjuda på denna okända lilla godbit. Filmen är som många andra i genren ”based on a true story”, sanningshalten vad gäller detta bör dock som vanligt tas med en skyffel salt och det fejkdokumentära upplägget som inleder det hela gör ju inte saken bättre, men detta kan man bortse från. Historien inleds med att en nu pensionerad polis intervjuas om ett olöst brottsfall från 1985, vilket ägde rum på det avlägset belägna pensionatet Roseville uppe i bergen. Hans redogörelse för de underliga händelser som utspelat sig här varvas med ”dokumentära” bilder från brottsplatsen.  Det hela kompletteras slutligen med en text om att den följande filmen är en fri tolkning av vad som faktiskt inträffade för nästan 30 år sen. Vi introduceras härefter för huvudpersonerna i dramat, det äkta paret Vassil (Kalin Vrachanski) och Nadya (Lydia Indjova) vilka är på väg till Roseville för att där tillbringa sin smekmånad. Väl framme möter de ägaren George Asenov (Plamen Manassiev) och dennes assistent Dora Zlateva (Elena Petrova) samt något senare även en ytterligare gäst, den amerikanske fotografen Steven Korth (David Chokachi). Steven ger ett något suspekt intryck och verkar dessutom vara på väldigt vänskaplig fot med Dora, men överlag verkar han ändå ganska harmlös. Den normala och avslappnade tillvaron kommer dock att visa sig vara bedräglig. Varför ville Vassils pappa inte att han skulle bege sig ut på denna resa? Vad är det egentligen Steven sysslar med och hur mycket sanning ligger det i Georges historier om begravda skatter och spöken som omger “The White Old Man”, det vackra gamla trädet som växer utanför pensionatet? Situationen blir allt mer underlig och obehaglig när Vassil drabbas av mardrömmar och hallucinationer vilket får honom allt mer ur balans. Kanske det är dags att lämna Roseville, men det kanske inte är så enkelt. När dolda hemligheter också börja avslöjas sätts krafter igång som plötsligt hotar alla inblandade parter.

Roseville är Bulgariens första bidrag till skräckgenren, och även regissör Makarievs fullängdsdebut. Han har annars bara sysslat med TV-serieproduktioner, vilket gör insatsen här än mer imponerande. Regissören, som även varit involverad i manusarbetet, får här till en riktigt fängslande historia som håller intresset vid liv hela vägen trots filmens ganska långa speltid. Berättelsen tar hela tiden nya vändningar vilket gör att det är svårt att förutse vad som ska hända. OK, det är inget revolutionerande och nyskapande upplägg, vi har sett liknande teman flera gånger i västerländska produktioner som exempelvis  ”The Blair Witch Project”, ”The Shining” och ”Poltergeist”, men det är ändå en imponerande produktion med tanke på avsaknaden av bulgarisk skräckfilmstradition. Roseville är också visuellt sett väldigt snygg, med ett smått gotiskt bildspråk där det vackra landskapet och byggnaderna utnyttjas fullt ut för att lägga grund till den atmosfäriska stämningen. Skådespelarinsatserna lämnar oss heller inte besvikna. David Chokachi är väl för de flesta mest känd från TV-serier som ”Baywatch” och  ”Witchblade” samt ett gäng b-filmer, men här funkar han bra som den bufflige Steven. Kalin Vrachanski och Elena Petrova gör också bra insatser och deras karaktärer känns trovärdiga, inte illa för skådisar vars tidigare erfarenheter i stort sett begränsas till inhemska TV-serieproduktioner. I grunden är Roseville en klassisk rysare som lyckas förmedla en lagom härligt kuslig stämning. Visst har den en del långdragna partier som säkert kan få vissa att vilja ta en rökpaus (det bolmas tämligen friskt här), men i det stora hela är det en lovande start på en förhoppningsvis framväxande bulgarisk filmtradition.