Tema – Nytt liv till högt pris

“Isn't it easier to go forward when you know you can't go back?”

Mr Ruby

Säsongspremiären kickade igång med girighet, vilket kändes rätt eftersom vi alla suckade efter just mer fiktiv skräck att konsumera. Den film som röstats fram blev den tämligen förbisedda men kultförklarade Sci-Fi-thrillern ”Seconds” (den svenska titeln är den något mer målande ”Död Man Lever”) från det fina året 1966 och i regi av den legendariske regissören John Frankenheimer. Seconds är som sagt en av Frankenheimers mer okända filmer men helt klart en av hans bästa. Därför känns det helt rätt att låta denna nattsvarta rulle präglad av mardrömslik paranoia ta plats på scen när vi åter bänkar oss för en spännande filmhöst. I Seconds möter vi den medelålders banktjänstemannen Arthur Hamilton (John Randolph) som framlever ett liv präglat av ett kärlekslöst äktenskap och en framgångsrik men ack så otillfredsställande yrkeskarriär. En dag får han dock plötsligt ett telefonsamtal från en gammal vän, Charlie (Murray Hamilton), som han trott var död men som nu tipsar honom om det mystiska företaget ”The Company”, vilket kan erbjuda en möjlighet till ett nytt och mer tillfredsställande liv med hjälp av sitt ”youth treatment”-program. Denna tjänst går ut på att skapa ett nytt liv för kunden genom att fingera dennes död för att därefter skapa en ny yngre personlighet med tillhörande bakgrund. Arthur accepterar detta erbjudande genom att betala en halv förmögenhet och efter månader av plastikkirurgi, träning och psykoterapi återvänder han till världen som konstnären Antiochus ”Tony” Wilson (Rock Hudson), ett namn som tidigare märkligt nog tillhört en nu avliden man. Arthur/Tony har även försetts med ett fint hus i Malibu samt en anställd från The Company som ska hjälpa honom att anpassa sig till den nya tillvaron. Tony får nu chansen att leva ut sina drömmar i en miljö befolkad av rika bohemiska swingers som även de fått sina liv omkonstruerade och nu njuter av lyxlivet i den kaliforniska strandmiljön. Tony njuter även han till en början av sitt nya liv och hittar också en ny kärlek i Nora Marcus (Salome Jens), men sakta börjar skuldkänslorna växa fram, framför allt gällande hustrun Emily (Frances Reid) som han övergett. Men har man en gång lovat att lämna sitt gamla liv bakom sig är det enligt avtal förbudet att längre ha någon kontakt med personer därifrån. Detta gör representanter från The Company tydligt klart, framför allt den skumme försäljaren Mr. Ruby (Jeff Corey) och den till synes vänlige men i grunden hänsynslöse åldrige ägaren (Will Geer). Finns det då ingen väg tillbaka och vad händer om man inte längre vill ha det man nu fått?

Frankenheimer har på ett riktigt lyckat sätt skapa en filmadaption av David Elys romanförlaga från 1963. Han var här fortfarande ung men redan på toppen av sin karriär med Oscarsnominerade thrillers som ”Manchurian Candidate”, ”Seven Days in May” och ”The Train” på sitt CV. Seconds är dock långt ifrån någon popcorn-rulle, tonen är depressiv och smått provokativ men just detta faktum gör att den står ut från mängden och har erhållit sin kultstatus trots att den ganska väntat tokfloppade på biograferna. Frankenheimer ger oss här en bild av 60-talets hedonistiska ungdomsutsvävningar och missnöjda borgerskap samtidigt som skrupelfria storföretag år sig en känga. Men Seconds hade inte blivit vad den är utan James Wong Howes atmosfäriska svartvita foto vilket skapar en kylig atmosfär präglad av ständigt växande paranoia, något som lyckas gjuta nytt liv i en annars ganska uttjänt Sci-fi-historia. Det är mycket tack vare just Howe filmen blir så minnesvärd. Med en uppsättning olika linser och innovativa kameravinklar etablerar han effektivt den så påtagligt surrealistiska och smått ondskefulla stämning som genomsyrar produktionen. Detta förstärks även av det nerviga soundtracket komponerat av stjärnskottet Jerry Goldsmith. Skådespelarinsatserna är överlag även de förstklassiga. Rock Hudson, mest var känd för publiken som en förste älskare i romantiska komedier, gör här ett helt annat porträtt av en man på väg mot sammanbrott. Helt klart fanns här en hel del talang och inte bara ett vackert utseende, vilket Hudsons nerviga och nyanserade gestaltning av Tony visar. Jeff Corey och Will Geer förtjänar även de ett speciellt omnämnande som samvetslösa företagsrepresentanter. Seconds är på det hela taget en intressant film och Frankenheimer en regissör före sin tid. Flera teman som här tas upp skulle sedermera återkomma i andra produktioner. Seconds skulle kunna ses som länken mellan filmer med liknande inslag, som exempelvis “Invasion of the Body Snatchers” eller de senare “The Wicker Man”, "1984,” “Brazil” eller “Soylent Green”. En upplevelse värd att utsätta sig för, i alla fall en gång.