Tema: Musicals
 

“Hi, Brad. I've just come to tell you how fabulous I am.”

Janet
 

Efter en del tankemöda föll valet slutligen på Jim Sharmans något bortglömda ”Shock Treatment” från 1981, en slags parallell till hans betydligt mer kända The Rocky Horror Picture Show. Någon riktig uppföljare i egentlig bemärkelse är det dock inte riktigt. Visserligen rör det sig även här om en musikal och en del av skådespelarensemblen från den tidigare filmen finns med, musiken är dessutom även denna gång skriven av Richard Hartley och Richard O'Brien. Vidare återkommer det nu gifta paret Brad och Janet i Shock Treatment, även om de nu spelas av andra skådisar. Historien och hela filmens atmosfär skiljer sig dock märkbart från Rocky Horror, så några rent dramaturgiska kopplingar kan egentligen inte göras. Inga utomjordiska transvestiter så långt ögat når här. Historien är inte så lätt att få grepp om, men i korthet går den ut på följande. Det äkta paret Brad (Cliff de Young, från bl a The Hunger) och Janet Mayor (Jessica Harper från bl a Suspiria) framlever numer sina dagar i ett ganska kärlekslöst äktenskap i den lilla staden Denton. Men denna stad är inte som alla andra, hela samhället är nämligen centrerat runt den lokala TV-stationen och större delen av befolkningen verkar tillbringa det mesta av sin tid som studiopublik eller som deltagare i den ständigt pågående dokusåpan om livet i deras egen stad. Ägare till detta TV-imperium är den skumme Farley Flavors (även han spelad av Cliff De Young). På ett besök i Dentons stora TV-studio blir paret Mayor en dag plötsligt utvalda att delta i en TV-show på temat äktenskapsrådgivning kallad Marriage Maze, ledd av den märklige programledaren Bert Schnick (Barry Humphries, mest känd som Dame Edna). Det visar sig snabbt att Brad är en känslomässig krympling och därför skrivs han in för en behandling på stadens mentalsjukhus Dentonvale under överinseende av det suspekta TV-läkarteamet Cosmo (Richard O'Brien) och Nation (Patricia Quinn) McKinley. Men det ska snart visa sig att Brads institutionalisering är en del I TV-magnaten Farley Flavors plan på att ödelägga Brads liv och själv lägga beslag på Janet för egen räkning. Medan hennes man är inlagd lyfter Flavors fram Janet i TV som den nya stora stjärnan som alla älskar. Hennes ego pumpas därmed upp i enorma proportioner och frågan är om Brad någonsin kan vinna henne tillbaka eller om Janet nu är helt i händerna på den mystiske Flavors.
 
Shock Treatment är väl egentligen inte någon skräckfilm i egentlig bemärkelse. Snarare är filmen en satir över den TV-kultur som hade växt fram under 70-talet. Att man redan vid denna tid driver med det dokusåpafenomen som kom att slå igenom långt senare visar på en oanad framförhållning hos filmmakarna. Men tanken bakom filmen var väl emellertid från början att spinna vidare på den kultstatus som Rocky Horror hade fått, men det hann gå hela sex år mellan filmerna pga diverse strul bl a innefattande en skådespelarstrejk 1979 och byte av inspelningsplats från USA till England. Manuset blev under denna tid helt omskrivet och resultatet blev nog inte riktigt vad man tänkt sig från början. Liksom Rocky Horror fick Shock Treatment även den en blygsam premiär på ett fåtal biografer, men till skillnad från föregångaren lyckades den senare aldrig få någon kultstatus och föll snabbt i glömska. Möjligtvis kan detta bero på att filmens upplägg är något rörigt och en del känns som upprepningar från Rocky Horror, t ex musiken som är väldigt snarlik men som inte riktigt når upp till den föregående filmens soundtrack. Någon ”Time Warp” finns t ex inte här. Gillar man dock musikals i allmänhet och filmer som The Rocky Horror Picture Show i synnerhet bör Shock Treatment helt klart kollas upp. Även om sarkasmerna inte alltid är så bitande svänger det ganska rejält emellanåt och ett par riktiga skratt får man sig allt till livs. Och kanske filmen kommer att få en starkare kultstämpel på sikt, vem vet?