Filmkvällen 7/3 2008 - The House With Laughhing Windows / Tenebre

Andra filmkvällen med ett späckat schema. Två italienska gialli stod för underhållningen denna gång.

 

Tema: Giallo

 

"My colours they run hot in my veins…. they transcend me into darkness… they erase everything else. My colours will paint death clearly.”
                                                                 
Legani

The House With Laughing Windows"The House With Laughing Windows" ("La Casa dalle Finestre Che Ridono") utspelar sig i en ensligt belägen italiensk by på 1950-talet dit konstnären Stefano begett sig för att restaurera en förfallen fresk i den lokala kyrkan. Fresken föreställer mordet på S:t Sebastian, vilket framställs på ett grafiskt brutalt sätt där flera stora knivar ses inkörda i offrets bröst och mage med ett rikligt blodflöde som följd. Rykten gör gällande att freskens upphovsman, en lokal konstnär vid namn Legani, arbetade utifrån ett verkligt scenario och allteftersom Stefanos arbete fortgår blir han allt mer besatt av att finna sanningen bakom det makabra konstverkets och vad som hänt med den sedan länge spårlöst försvunne Legani. Nästan omedelbart efter Stefanos ankomst till byn börjar också underliga saker hända. På sitt hotell mottar han bl a ett telefonsamtal där en spöklik röst varnar honom från att röra målningen. När sedan hans nyblivne vän Antonio plötsligt dör genom ett fall från ett hustak, strax innan han tänkt avslöja några detaljer om freskens hemska historia, beslutar sigThe House With Laughing Windows Stefano att själv finna sanningen bakom Leganis besatthet av döden samt mysteriet med ett märkligt hus med konstiga fönster. Men någon vill ogärna att sanningen uppdagas och är beredd att ta till vilka medel som helst för att förhindra att detta sker. Pupi Avatis filmer präglas av en känsla av äkta obehag. I stället för att erbjuda en traditionell upplevelse byggd på enkla skrämseleffekter satsar han istället på att långsamt och metodiskt avslöja en riktigt kuslig upplösning. Avatis skapar en slags skräck som sätter sig djupt i åskådarens psyke. Hans filmer saknar visserligen den visuella och tekniska känsla som finns i Argentos produktioner och inte heller märks något av Fulcis extrema våldsskildringar, istället förs Avatis filmer framåt av en noga genomtänkt berättelse som sakta bygger upp en allt mer hotfull atmosfär.

Nominerad till International Fantasy Film Award vid Festival Internacional de Cinema do Porto 1983.

 

 

"The impulse had become irresistible. There was only one answer to the fury that tortured him. And so he committed his first act of murder. He had broken the most deep-rooted taboo, and found not guilt, not anxiety or fear, but freedom. Any humiliation which stood in his way could be swept aside by the simple act of annihilation: Murder."

Peter Neal
 

TenebrePeter Neal är en framgångsrik kriminalförfattare, vars senaste roman ”Tenebrae”, har gått mycket bra, bl a i Italien. Neal reser därför till Rom för att där kunna slutföra ett avtal som kommer att trygga hans ekonomi för en lång tid framåt. Så fort han anländer till sitt hotellrum i den italienska huvudstaden möts han emellertid av polisinspektör Germani som har en del frågor rörande ett mord som precis blivet begånget. En ung kvinna har nämligen blivit mördad på ett sätt som finns beskrivet i Neals roman Tenebrae och utrivna sidor från boken har även påträffats instoppade i offrets mun. Till råga på allt ligger det ett brev och väntar på Neals rum vari mördaren har citerat ett stycke ur boken som tydligen fungerat som inspirationskälla. Någon är alltså i färd med att iscensätta morden i berättelsen i verkliga livet. Allt eftersom mordoffren blir allt fler beslutar sig Peter Neal för att själv ta på sig rollen som detektiv och försöka sätta fast mördaren. Tenebrae brukar allmänt ses som en av Dario TenebreArgentos bästa filmer alla kategorier. Som en ren mordhistoria fungerar filmen också alldeles utmärkt och som den sista riktiga giallon som gjorts är den ett fint bokslut för denna genre. Tillsammans med "Deep Red" är detta med lätthet en av Argentos mest historiedrivna berättelser med en sluttwist som är genuint överraskande. Det spektakulära kameraarbetet och den iögonfallande färgkompositionen (här främst vitt och metallic) är fortfarande en viktig ingrediens, men denna gång skyms inte historien av ett sprakande färgfyrverkeri. Detta är också Argentos blodigaste film, där de chockerande slutscenerna inte lämnar någon oberörd.

Videoklipp

Filmkvällen 7/3 2008 - The House With Laughhing Windows / Tenebre

Lägg till kommentar

Plain text

Genom att skicka in detta formulär accepterar du Molloms integritetspolicy.