Tema: Spöken

"Jane? You're early.”

Tun

Det finns dåliga såväl som bra filmer från den asiatiska skräckfilmsvågen, Shutter är helt klart en av de bättre i genren. Visserligen förekommer det en del av de vanliga klichéerna som vi lärt oss att förknippa med dessa filmer men Banjong Pisanthanakun och Parkpoom Wongpoom ger oss en stämningsfull och kuslig resa mot en oväntad upplösning i sin film Shutter från 2004. Ananda Everingham spelar fotografen Tun som tillsammans med sin flickvän Jane, Natthaweeranuch Thongmee, är med om en tragisk trafikolycka när de kör på en kvinna på väg hem en kväll. Regissörerna hävdar faktiskt att ett riktigt spöke av en man som på fyllan blev dödad i en trafikolycka syns i denna scen. Paret smiter från olycksplatsen men någonting kommer från denna stund att hemsöka dem. På flera av Tuns foto börjar en skepnad av en blek långhårig kvinna plötsligt att kunna skönjas liksom flera oförklarliga skuggor. Även Jane upplever syner av den mystiska långhåriga kvinnan. Helt klart finns det något där ute som hyser agg gentemot det unga paret, frågan är bara vad Tun och Jane kan göra åt saken.

Shutter berör ett par intressanta teman, förutom den klassiska föreställningen att spöken ständigt är närvarande runt oss behandlar filmen idén om att alla synder inte kan bli förlåtna. Tun och Jane försöker slippa undan den hemsökelse de utsätts för, men ibland räcker det inte med att säga förlåt. Konsekvensen av deras handlande i filmens början går därför mot ett logiskt och skrämmande slut. Under berättelsens gång ser de båda regissörerna hela tiden till att hålla spänningen uppe genom att använda sig av en rad tekniska lösningar som vi känner igen från flera andra filmer, det fungerar alldeles utmärkt i detta sammanhang. Shutter är en film som lever sitt eget liv i ditt sinne och får dig att ställa frågor såsom vilka konsekvenser dina handlingar får i framtiden, om man kan fly sitt förflutna och om gamla synder kan förlåtas? Se nu till att se detta original istället för den amerikanska remaken från 2008.

Filmen var nominerad till bästa film för 2005 års Golden Kinnaree Award vid Bangkok International Film Festival