Bokhörnan del 1 – En populistisk inkörsport

Ibland kan det vara skönt att vila ögonen från alla de synintryck och ljudeffekter man bombarderas med i biomörkret eller i filmfåtöljen hemmavid. Då kan det vara skönt att sträcka ut sig i soffan, sängen, hängmattan eller brassestolen med en god bok i händerna eller ljudande i lurarna.

Med tanke på att så pass många filmer dessutom bygger på litterära förlagor är det ju alltid intressant att kolla upp dessa berättelsers skapare eller andra liknande figurer. Många av de bästa skräckhistorierna där ute har ju t ex aldrig filmatiserats men man vill ju inte missa att ta del av dem bara pga detta. En god bok kan vara väl så spännade som en bra film och man kan ibland upptäcka att klockan har sprungit iväg mot fyrasnåret på morgonen och dunsen man just hörde var lyckligtvis inte varelsen i hallen utan GP som slamrade ner genom brevinkastet.  

Hur ska man då ta sig an denna djungel av litterära verk som har kopplingar till skräck av någon form? För att undvika att bli allt för pretentiös och saggigt akademisk beslutade jag mig därför att bara ta tag i de första namn som dök upp i skallen. Det visade sig olyckligtvis bli Stephenie Meyer så det vara bara att bita i det sura äpplet. Nej, så skrämmande ska det naturligtvis inte bli här. Det var helt andra namn som framtonade i min allt som ofta väldigt osorterade tankevärld. Därefter var det bara att trava över till bokhyllan och inspektera vad som fanns där samt försöka påminna mig vilka böcker av vederbörande som var värda att nämna i detta sammanhang. Nedan följer min personliga lista över de verk som med fördelaktighet kan plöjas igenom när det kommer till dessa utvalda författare. De tre jag valt att starta med är som sagt väldigt kända/ökända, men framöver ska vi förhoppningsvis ta oss längre in den skymningsvärld vi så gärna älskar att besöka.

 

Stephen King

Stephen KingKing är en av vår tids mest bästsäljande författare. Med tanke på den genre han huvudsakligen är verksam inom, dvs skräck, så är det därför en författare som kulturetablissemanget rynkar på näsan åt. Här har vi en man som skriver enkla och föga sofistikerade romaner och noveller med taffligt språk och schablonartade personporträtt. En slags mer avancerad kiosklitteratur, ELLER? Naturligtvis förhåller det sig inte så, och detta säger jag inte bara för att King är en av mina favoritförfattare vilket jag knappast skäms för. Mycket av de nedsättande omdömen som King har fått bygger på okunskap och fördomar om de verk han publicerat. Jag kan tänka mig att de ofta genomusla filmatiseringarna av hans berättelser har gjort sitt till här. Många av hans historier är faktiskt mångbottnade och intressanta ur både ett berättartekniskt och dramapsykologiskt perspektiv. Visst kryddas det ofta med övernaturliga element och osannolika händelser, men de infogas på ett väldigt skickligt sätt i en vardag som inte alls känns främmande. Det är just detta som är Kings styrka. Dessutom är hans personporträtt ofta mångfacetterade och inte alls grovt tillyxade stereotyper. Framför allt de barn och kvinnor som har huvudroller i många av hans böcker skildras på ett trovärdigt och insiktsfullt sätt, ta t ex IT, novellen The Body, Dolores Claiborne eller Lizzie´s Story. Man kan även ana en viss samhällskritik i en del texter, framför allt riktat mot en högervriden politik som lämnar de svagaste samhällsmedborgarna i sticket. Man kanske kan säga att Stepen King är lite av populärlitteraturens motsvarighet till Bruce Springsteen, hehe. Söker man spänning och historier som griper tag och personer man bryr sig om, ja då har Stepen King mycket att erbjuda. Kings bästa böcker skrevs på 1970- och 80-talet, men från och till kommer det fortfarande en och annan riktigt bra bok även om formen inte riktigt är som förr. Detta gäller även den något överhajpade Dark Tower-sviten, som visserligen är ett helt OK fantasyepos, men inte någon av topparna i sitt slag eller ens i Kings produktion.

Rekommenderade böcker/Novellsamlingar

Carrie 1974
Salem's Lot (Staden som försvann) 1975
The Shining (Varsel) 1977
Night Shift (Dödsbädden) Novellsamling 1978
The Stand (Pestens tid) 1978
The Dark Tower I: The Gunslinger (Det mörka tornet: Revolvermannen) 1982
Pet Sematary (Jurtjurkågården) 1983
The Talisman, med Peter Straub (Talismanen) 1984
Skeleton Crew (Den förskräckliga apan) Novellsamling 1985
 It (Det) 1986
Misery (Lida) 1987
The Dark Tower II: The Drawing of the Three (Det mörka tornet II: De tre blir dragna) 1987
Needful Things (Köplust) 1991
The Dark Tower III: The Waste Lands (Det mörka tornet 3: De öde landen) 1991
The Dark Tower IV: Wizard and Glass (Det mörka tornet 4: Magiker och glas) 1997
Bag of Bones (Benrangel) 1998
The Dark Tower V: Wolves of the Calla (Det mörka tornet 4: Vargarna I Calla) 2003
The Dark Tower VI: Song of Susannah (Det mörka tornet 6: Sången om Susanna) 2004
The Dark Tower VII: The Dark Tower (Det mörka tornet 7: Det mörka tornet) 2004
Duma Key 2008
11/22/63 2011
Dr Sleep 2013

Stephen King som Richard Bachman

The Long Walk (Maratonmarchen) 1979
The Running Man (Den flyende mannen) 1982
Thinner (Förbannelse) 1984

 

Dean Koontz

Dean KoontzUnder 80-talet var Dean Koontz (eller Dean R. Koontz som det då stod på böckerna) en trägen följeslagare genom långa litterära nattmanglingspass. När abstinensen efter en ny Stephen King-roman växte sig allt för stark var det skönt att kunna sätta tänderna i någon av alla de Koontz-böcker son stod till buds. Visst, den gode Koontz var en budgetvariant av King, men det funkade allt som oftast som substitut. Phantoms, Twilight Eyes, Strangers och Shadowfires var bara några av de romaner som lyckades fånga mitt intresse. Så länge det handlade om onda övernaturliga krafter, monster eller fullblodspsykopater var man ju nöjd. Då spelade det inte så stor roll att karaktärerna i berättelserna var återkommande stereotyper och att grundhistorierna var väldigt likartade. Ja även fixeringen vid alla dessa hundar kunde man stå ut med. Koontz kunde ju ändå förmedla en historia som gav härlig spänning för stunden. Till skillnad från King har Koontz tyvärr tappat sin fina 80-talsform helt. Böckerna som gavs ut under första delen av 90-talet fungerar också bra, men sen blev det allt mer saggiga historier han fick ur sig med Ticktock (Trasdockan) från 1996 som något slags unikt lågvattenmärke. Kanske en av de sämsta böcker jag läst. Koontz högerideal med kopplingar till republikanska tankegångar om kärnfamiljen, den rena äkta heterosexuella kärleken, konspirationsteorierna om statens brott mot medborgarna och religionens vikt för ett gott samhälle stod en allt mer upp i halsen. Inslag av helt missriktad humor, de återkommande könsstereotyperna, den sanslösa hundfetischismen och new age-flummet gör således att min relation med Dean Koontz nu är på sparlåga. Språkligt känns han dessutom allt mer torftig. Men de gamla böckerna från 80-talet och tidigt 90-tal, de kan jag fortfarande rekommendera.
 

Rekommenderade böcker

Night Chills (Nattfrossa) 1976
The Eyes of Darkness (Nattens ögon) 1981
Phantoms 1983
Darkfall (Mörkret faller) 1984
The Servants of Twilight (Sekten) 1984
Twilight Eyes (Skymningsögon) 1985
Strangers (Främlingar) 1986
Shadowfires (Skuggeld) 1987
Lightning (Blixtsken) 1988
Midnight (Midnatt) 1989
The Bad Place (En ond plats) 1991
Cold Fire (Kall eld) 1992
Dragon Tears (Draktårar) 1993
Winter Moon (Vintemåne) 1994
Dark Rivers of the Heart (Hjärtats mörka flod) 1994
 

 

Clive Barker

Clive BarkerOm det finns någon författare som får symbolisera förnyelsen av skräcklitteraturgenren I slutet av 1900-talet så är det Clive Barker. Mannen som förde in en helt ny ton i denna berättartradition. Barkers historier är väldigt visuella, om man nu kan säga så om litteratur. Han väjer inte för att skildra det groteska på ett ofta väldigt grafiskt vis ofta kryddat med en hel del sensualism och olika former av sexualitet. Hans romaner och noveller är fyllda av säregna existenser som känns hämtade från någon surrealistisk mardröm. Det märks att Barker har pluggat filosofi, oftast blandas djupare existentiella resonemang in i en ganska så fantasybetonad miljö. Det känns inte sällan som man förflyttas till en främmande dimension, någonstans mellan dröm och verklighet. Om många skräckförfattare är relativt rakt på sak i sina skildringar har Clive barker således ett något mer poetiskt anslag, där ett fördjupat bildspråk ofta står i centrum. Man märker tydligt att han även är bildkonstnär och har tecknat en hel del serier och illustrationer. Jag kan tänka mig att en del kanske upplever Barkers berättarteknik som något pretentiöst, själv upplever jag det dock som väldigt stämningsskapande och suggestivt, vilket gör att man lätt sugs in i hans sällsamma berättelser. Clive barker är således långt ifrån bara Hellraiser och flashiga serier, det finns så otroligt mycket mer att hämta här, bara man är villig att testa. Börja med Books of Blood-serien om du gillar lite alternativ surrealistisk skräck eller varför inte Weaveworld om du är sugen på lite annorlunda dark fantasy. Tyvärr var det väl ett tag sen Clive barker gav ut något riktigt intressant förutom i serieväg, det är hans 1980- och 90-talsproduktion som i huvudsak gäller.
 

Rekommenderade böcker/Novellsamlingar

Books of Blood, Novellsamling 1984-1985
The Damnation Game (De fördömdas spel) 1985
The Hellbound Heart 1986
Weaveworld (Den blodsbestänkta väven) 1987
The Inhuman Condition, Novellsamling - nyutgåva av Books of Blood 4 (Det omänskliga) 1987
In the Flesh, Novellsamling - nyutgåva av Books of Blood 5 (Det förbjudna) 1987
Cabal 1988
The Great and Secret Show (Den stora föreställningen) 1989
Imajica 1991
Everville 1994
Coldheart Canyon: A Hollywood Ghost Story 2001

 

 

John Saul

John SaulOK, då har vi kommit fram till John Saul, en författare som väl bör placeras in någonstans mellan Stephen King och Dean Koontz. Inte lika bra som den förre, men helt i klass med den senare. Om man sen tycker att detta är bra nog är en annan femma. Denne amerikanske skräckförfattare är ju tämligen okänd häröver, varför jag tycket det kunde vara av intresse att upplysa om hans existens för dem som missat hans böcker. Här har vi en författare som skriver rak, enkel skräck av klassiskt snitt. Historierna har ofta en mörkt makaber ton och även om Sauls romaner skiftar i kvalitet så innehåller de alla några riktigt kusliga moment. I dennes värld kan man stöta på allt från hemsökelser och kusliga experiment till seriemördare och kanske framför allt skrämda eller skrämmande barn. Ett typiskt inslag i Sauls författarkarriär är just att berättelserna ofta kratsar kring barn och tonåringar, något som kanske gjort att en del sett honom som lite av en ungdomsförfattare. Visst har kanske ett par av Sauls romaner en dragning åt det hållet, men för det mesta är de helt klart jämförbara med Kings och Koontz produktioner vad gäller skräckfaktorn. Efterhand har teman kring modern teknik och psykopater även blivit allt mer vanligt förekommande och Sauls romaner har dragit mer åt thrillerhållet. Saul lägger ner mycket möda på att förankra sina berättelser i en normal verklighet, han har medvetet valt bort de mer otroliga inslagen och några regelrätta monster som kommer krälande upp ur avloppen stöter vi inte på här. Snarare ligger skräcken på det mer psykologisk planet, och även om det förekommer övernaturliga inslag så introduceras dessa på ett smidigt och trovärdigt sätt. Debutromanen från 1977 ”Suffer the Children”, är en typisk Saul-bok, historien utspelas i den lilla staden Port Arbello där ett mörkt arv åter gör sig tillkänna när det ena av traktens barn efter det andra plötsligt försvinner. ”Comes the Blind Fury” från 1980 fortsätter på temat med spökande barn och i ”The God Project” från 1982 slår en mystisk barnadödlighet till mot den lilla staden Eastbury. Saul kan nog upplevas som en aning repetitiv i vissa stycken, så man ska nog inte överdosera. ”The Homing” från 1994 innebär till viss del ett perspektivskifte då vuxna nu allt mer börjar stå i centrum, så även i seriemördarthrillern ”Black Lightning” från 1995. Men i slutändan vet man vad man får med en John Saul-roman, utsatta barn i kamp mot onda makter eller familjer pressade av yttre hot. Nedanstående urval kan ses om ett bra axplock ur en tämligen omfångsrik produktion, varför inte testa på att besöka Roundtree, Massachusetts, där två utstötta ungdomar väcker en uråldrig ondska i sin jakt på upprättelse. ”Black Creek Crossing” från 2003 brukar ses som ett av Sauls starkaste kort.

 

Rekommenderade böcker

Suffer the Children 1977
Comes the Blind Fury 1980
Second Child 1990
Shadows 1992
Guardian 1993
The Homing 1994
Black Lightning 1995
The Presence 1998
The Right Hand of Evil 1999
Nightshade 2000
The Manhattan Hunt Club 2001
Midnight Voices 2002
Black Creek Crossing 2003
Perfect Nightmare 2005
In the Dark of the Night 2006
Faces of Fear 2008
House of Reckoning 2009

 

Nästa gång tänkte jag ge mig i kast men den tyvärr ganska lama svenska skräcklitteraturscenen.