Filmkvällen 21/4 2016 - The Devils

Att besöka en skräckfilmskväll på ToB ska alltid vara förknippat med ovisshet och en viss förväntan att överraskas.

 

Tema - Det bästa lilla klostret på franska landsbygden

 

"Satan is ever ready to seduce us with sensual delights."

Jeanne

 

The DevilsOch ibland försöker vi också göra vårt bästa för att utmana våra kära besökare, för skräck ska ju vara utmanande och ibland upprörande. Med tanke på att kvällens tema var Rädsla för kvinnlig sexuell frigörelse var det ju också upplagt för något utöver det vanliga. Och så blev också fallet eftersom publiken röstat fram Ken Russells kontroversiella ”The Devils” från 1971. Detta är en film som verkligen lever upp till sitt ökända rykte, ja till och med överträffar detsamma. Det är ingen direkt subtil skildring av religiös och politisk korruption vi får här, snarare fläskas det på med obehagliga scener som skildrar tortyr, sexuell perversion, orgier och hädelse vilket säkert kan upplevas som magstarkt och provocerande för en del. Men söker man en omtumlande upplevelse där en del budskap om vårt samhälle finns insprängda, då är detta något man inte bör missa. The Devils bygger på de historiska händelser som utspelade sig i den lilla franska staden Loudun vid mitten av 1600-talet, vilka har skildrats av författaren Aldous Huxley i boken ”The Devils of Loudun” från 1952 och senare i John Whitings pjäs ”The Devils” 1960. I ett pestdrabbat land som även plågas av religiösa motsättningar mellan katoliker och protestanter har den makthungrige Kardinal Richelieu (Christopher Logue) vid det franska hovet lyckats övertyga kung Ludvig XIII (Graham Armitage) att förstöra ett antal befästa städer för att förhindra dessa att fungera som baser för revolterande protestantiska upprorsmakare. Kungen går med på detta, men till Richelieus missnöje undantar han staden Loudun från detta beslut, en ort där katoliker och protestanter faktiskt lever i fredligt samförstånd.  Att Loudin skulle behålla sin ställning som självstyrande enhet är något som sticker den hänsynslöse maktpolitikern Richelieu i ögonen, så kan det naturligtvis inte förbli utan måste självklart åtgärdas genom politiskt ränkspel. Lämpligt nog har guvernören i den förhatliga staden nyligen dött och den styrs för The Devilstillfället av den populäre och väl ansedde prästen Urbain Grandier (Oliver Reed), en person som Richelieu och hans medarbetare nu måste kompromentera på något vis för att visa på vilka mörka krafter som döljer sig här. Grandier är en andlig ledare som går sin egen väg, men som stadens store kvinnotjusare väcker han även en hel del begär bland ortens kvinnor. Inte minst den neurotiska Syster Jeanne des Anges (Vanessa Redgrave), det ursulinska nunneklostrets puckelryggiga abbedissa, sucktar efter honom. När Grandier nekar att acceptera rollen som klostrets biktfader slår den sexuellt frustrerade Jeannes åtrå över till hat och sedan ren galenskap. Som hämnd för att ha blivit avvisad vänder hon sig till en annan av stadens präster, Fader Canon Mignon (Murray Melvin) med en anklagelse om att Grandier förfört henne med hjälp av krafter från Djävulen själv. Detta är information som Mignon tacksamt tar emot eftersom han hyser agg mot sin kollega pga att denne har en hemlig relation med en av hans släktingar. Mignon är inte sen att förmedla det han hört vidare till Kardinal Richelieu som nu fått en möjlighet att sätta dit Grandier och därmed öppna för demoleringen av Loudun. För att visa att hela staden är infekterad av satanistiska krafter skickar kardinalen dit den galne exorcisten Fader Pierre Barre (Michael Gothard) varpå helvetet bokstavligen bryter ut. Vem kommer att ta sig levande ur denna häxkittel av förödande destruktiva krafter vilka nu drabbar alla som råkar befinna sig i den plågade staden? 

 

Ken Russell är utan tvekan en regissör med en helt egen stil. Han har aldrig tvekat att ta ut svängarna rejält och kompromissar aldrig med sina visioner. Antingen gillar man hans filmskapande eller så gör man det inte. Förutom The Devils är han väl mest känd för filmer som “Women in Love” 1969, rockmusikalen ”Tommy” 1975 och Altered States 1980, men han ligger även bakom skräckfilmer som ”Gothic” 1986 och ”The Lair of the White Worm” 1988.  The Devils räknas dock allmänts som hans bästa film, en produktion som också är den mest kontroversiella. De som brukar hävda att han är besatt av att skildra sexuella drifter och den katolska kyrkas mörka sidor får här sannerligen vatten på sin kvarn. Med The Devils skapade han minst sagt ett jävla liv och detta trots att filmen knappast sågs av någon större skara människor. filmbolaget Warner Brothers och andra inblandade parter ville nämligen inte förknippas med den och någon marknadsföring blev det inte tal om. När den väl visades var det med en X-rating-stämpel i både USA och Storbritannien och i kraftigt klippta versioner annorstädes. Originalversionen har aldrig gått på någon biograf överhuvudtaget och den har i stort sett varit omöjlig att få tag på även på videomarknaden. Inte så konstigt kanske då en av de bortklippta scenerna innehåller ett gäng nakna nunnor som går loss på ett stort krucifix. The DevilsMan kan dock inte förneka att Russel på ett skickligt sätt lyckas visa upp mänskligheten från dess mörkaste sida där kraftfulla bilder av grymhet, perversion och allmänt bisarrt beteende inte lämnar någon oberörd. Det är en politiskt och religiöst laddad film som av förståeliga skäl inte går så väl hem hos det politiska och religiösa etablissemang som får ordentliga symboliska slängar av sleven här. Skådespelarinsatserna är också riktigt imponerande. Oliver Reed gör här en av sina livs roller i en magnifik gestaltning av Grandier. Han lyckas verkligen skapa ett fängslande porträtt av en man med fel och brister men där de prövningar han genomlider skapar insikt om den egna förmågan att i slutändan verkligen välja det rätta. Egentligen handlar The Devils inte så mycket om dekadens och hädelse utan om hur en i grunden god man förgörs av ett korrupt politiskt system och förråds av den religion han själv vigt sitt liv åt. Vanessa Redgrave gör också en minnesvärd insats som den hatfyllda, sexgalna puckelryggiga abbedissan Jeanne, en gestalt som bör räknas som en av de klassiska filmgalningarna. Michael Gothard (känd bl a från “Scream and Scream Again”) är också fantastisk som den bindgalne Fader Barre, en enastående porträttering av en religiös charlatan. Dudley Sutton i rollen som Richelieus handgångne man Baron De Laubardemont och Georgina Hale som den försmådda Philippe förtjänar också att uppmärksammas. Filmen lyfts också av den scenografi som Derek Jarman så effektfullt skapat. Det är närmast ett futuristiskt stadslandskap som möter oss med imponerade byggnader som väl matchar dagens datorgenereade skapelser. Lägg härtill Shirley Russells fina kostymarbete och vi har en film som ger en riktigt autentisk känsla. The Devils är en rulle som som sagt nog knappast faller alla I smaken. Den är provokativ inte bara i sina grafiska skildringar av sex och våld utan också pga sitt politiska, sociala och religiösa budskap. Djävlarna I filmen är inga ockulta demoniska varelser som tagit oskyldiga människor i besittning, djävlarna är människan själv och den potentiella ondska som finns inom oss alla. Inte konstigt att William Friedkin kom att hämta mycket härifrån när han skapade sin klassiker ”The Exorcist”. The Devils är hur som helst en visuell fröjd att skåda, från start till mål, en väldigt tidstypisk produktion som visar på hur alternativ genrefilm kunde se ut på 70-talet men som fortfarande äger rejäl slagkraft. ToB erbjuder nu en visning av denna kultfilm i en så fullständig version som det är möjligt att uppbringa idag.

Videoklipp

Filmkvällen 21/4 2016 - The Devils