Tema - Vad med spöklik insats

"Your blood will be our life!"

Julia

Naturligtvis måste ett dylikt byggnadsverk finnas med bland de onda platser vi har besökt under ett antal månader. Lite gotiska stämningar kan man hitta lite varstans under framför allt 1960-talets skräckfilmsera men valet denna gång föll denna gång på Sergio Corbuccis och Antonio Margheritis fransk-italienska samproduktion ”Danza Macabra” (”Castle of Blood”) 1964. Här har vi en rulle som verkligen visar på att kärt barn har många namn, filmen finns utgiven i ett par olika versioner med olika dubbningar under titlar som ”The Castle of Terror”. ”Coffin of Terror”, ”Tombs of Terror”, ”Tombs of Horror”, ”The Long Night of Terror”, ”Dimensions of Death” och ”Danse Macabre”. Det är väl en smaksak vilken version man väljer, vill man t ex se skådespelerskan Sylvia Sorrente i en nakenscen är det t ex den franska utgåvan som gäller. Det är ett par klassiska italienska regissörer som ligger bakom denna rulle Corbucci lämnade dock tidigt projektet pga att inspelningen krockade med andra åtaganden och Margheriti (”La Vergine di Norimberga” / ”The Virgin of Nuremberg”, ”I Lunghi Capelli della Morte” / ”The Long Hair of Death”, ”La Morte Negli Occhi del Gatto” / ”Seven Deaths in the Cat's Eye”) tog över spakarna. Enligt förtexterna ska tydligen Castle of Blood vara baserad på en novell av Edgar Allan Poe vid namn ”Danse Macabre” men någon sådan berättelse finns emellertid inte. Författaren själv har dock plockats in i filmen i en liten biroll. Poe, i Silvano Tranquilis gestaltning, har i och för sig inte så mycket med handlingen att göra. I början av filmen kan man se honom hänga på baren The Four Devils Inn tillsammans med Lord Thomas Blackwood (Umberto Raho) och här berätta att alla hans historier faktiskt bygger på sanna händelser. Deras konversation fångar intresset hos journalisten Allan Foster (Georges Riviere) som slår sig ner för att delta i samtalet. Vi får nu veta att Lord Blackwood äger ett slott i grannskapet vilket är hemsökt av spöken som livnär sig på de levandes blod. Dessa spöken dyker tydligen upp under Halloween, vilket passande nog det råkar vara detta datum. Blackwood har nämligen för vana att slå vad med främlingar han möter om att de aldrig skulle klara av att tillbringa just denna natt i hans slott, om de faktiskt mot förmodan lyckas lovar han att betala dem £100. Hittills har ingen av de som antagit vadet kvitterat ut pengarna, kanske för att ingen hittills dykt upp dagen efter. Foster tror emellertid inte på spöken och antar utmaningen. Snart är trion på väg till slottet för att lämna av journalisten där. Castle Blackwood visar sig verkligen vara ett kusligt ställe men Foster håller sig kall, han inser emellertid att det verkar vara någonting underligt som pågår i de mörka rummen. Stämningen lättas upp när en ung kvinna plötsligt dyker upp och presenterar sig som Elisabeth Blackwood (Barbara Steele), lordens yngre syster. Hon förklarar att hon inte gillar att brodern ägnar sig åt sitt löjliga vad varje Halloween och återvänder därför till slottet vid denna tidpunkt för att hålla de stackare som antagit det sällskap. Foster upptäcker snart vilken typ av sällskap Elisabeth tänkt sig erbjuda, men innan det hela hinner leda någonvart dyker en annan kvinna, Julia Alert (Margarete Robsahm), upp och hennes relation till Elisabeth verkar inte vara den mest harmoniska. Tydligen delar de båda kvinnorna en mörk hemlighet som sakteliga kommer att uppenbaras för Foster under den kommande natten. Det verkar trots allt som Lord Blackwoods historia om slottet inte är en ren skröna och frågan är vilket pris Foster kommer att få betala för att ha antagit det ödesdigra vadet.  

Castle of Blood är en stämningsfull liten rulle. om än kanske inte en klassiker. Upplägget är spännande, miljöerna atmosfäriska, skådespelarinsatserna bra utifrån samtida italiensk standard och en upplösning vars dramaturgi känns före sin tid. Margheriti har fått till en föredömligt väl berättad historia där vi slipper det mesta av de ologiska nonsensinslag som annars var vanligt förekommande inom italiensk genrefilm vid denna tid. Manuset författat av Sergio Corbucci och Giovanni Grimaldi introducerar även oss (och Foster) på ett smart sätt för övriga karaktärer. De oklarheter som kan upplevas under filmens gång fungerar faktiskt som ett sätt att förstärka den förvirring som även Foster upplever. Vad är det egentligen som pågår? Tyvärr blir tempot något saggigt på sina ställen då en del utvikningar inte tillför något nämnvärt, emellanåt förlitar sig Margheriti olyckligtvis allt för mycket på den suggestiva atmosfären på själva historiens bekostnad. Filmen återhämtar sig dock i den sista akten vilken är väl värd att vänta på. Och naturligtvis är Castle of Blood också en film där vi får se skräckikonen Barbara Steele (”Black Sunday”, ”The Horrible Dr. Hichcock”, ”Nightmare Castle”, ”The Silent Scream”) i en av sina bästa rollgestaltningar som den förföriska Elisabeth med en egen lömsk agenda. Produktionen genomsyras av en smått erotisk laddning vilket skulle bli ett mer påtagligt inslag i kommande euro horror-rullar. Gillar man klassisk gotisk skräck i stämningsfulla miljöer och med en intrig som inte är alldeles förutsägbar ja då är naturligtvis Castle of Blood en film man bär ha sett.