Tema - Tänder på grottmålningar

"She's fucking eating him." 

Dace:

Temat denna gång var grottor och det passade ju bra inför stundande semestertider så det ibland ges möjlighet att stöta på just sådana. Kanske man då ska tänka sig för både en och två gånger innan man faller för frestelsen att utforska dessa, annars kanske det kan gå som för ungdomarna i australiensaren Josh Reeds ”Primal” 2010. Detta är regissörens fullängdsdebut och mycket mer än TV-serieproduktioner har det inte blivit därefter. Lite synd kan man tycka, Primal har sina förtjänster även om det är en lågbudgetproduktion av independentformat som lider en del av en begränsad budget. Primal är verkligen inget mästerverk, men som lättsmält opretentiöst biogodis en varm sommardag funkar den hur bra som helst. Historien börjar med ett intro där vi tas tillbaka 12 000 år i tiden och får se hur en stenåldersman är i färd med att skapa en målning inne i en grotta. Något står dock inte rätt till här, vilket vi snart blir varse. Därefter ett snabbt hopp fram till nutid. Här möter vi Dace (Wil Traval) en antropologistudent som tydligen fått nys om den grotta vi precis stiftat bekantskap med och nu är på väg dit för att studera de forntida symboler som ska finnas här. Med sig har han sina fem polare Anja (Zoe Tuckwell-Smith), Mel (Krew Boylan), Chad (Lindsay Farris), Kris (Rebekah Foord) och Warren (Damien Freeleagus) som är inställda på lite partaj i skogen. Väl framme slår de läger och beger sig sedan in i grottan för att kolla på målningarna där. Anja klarar dock inte av den trånga mörka grottmiljön pga den allvarliga klaustrofobi som hon lidit av sedan en traumatisk upplevelse i barndomen och får snabbt ta sig ut igen. Men är det bara pga klaustrofobin Anja känner ett krypande obehag? När skymningen faller beslutar sig Mel för att ta sig ett nakendopp i en närbelägen liten sjö, det skulle hon inte gjort eftersom den är fylld av blodiglar. Hennes pojkvän Chad och Dace kommer snabbt till undsättning och det hela verkar vara ett missöde de snart kan lägga bakom sig. Så visar sig emellertid inte vara fallet. Nästa dag inträffar ett par oroande händelser, Anja blir biten av en slags muterad kanin (typ mördarkaninen i “Monty Python & The Holy Grail”) och Mel insjuknar i plötslig feber. Efter en del diskussionen beslutar sig gänget för att bryta upp och köra henne till en läkare, detta blir dock omöjligt när det visar sig att de särskilt hårdhudade knott som finns på platsen har ätit sig igenom gummit på bildäcken! Mels situation förvärras allt mer och snart börjar hon förlora sina mänskliga drag för att istället förvandlas till … något annat. Hur ska resten av gruppen hantera denna situation, som plötsligt eskalerar till ett dödligt hot? Deras enda väg därifrån verkar nu vara genom den trånga och mörka grottan, vilken ruvar på urgamla hemligheter. 

Primal är en underhållande rulle som blandar småkomiska scener med en hel del blod. Reed står för en effektiv regi inkluderande några oväntade vändningar även om manuset ibland kan kännas lite smådumt. Historien är väl i sig lite krystad och inte helt glasklar. Några direkta förklaringar till den bakomliggande storyn ges inte, men så är ju fallet med många skräckfilmer. En del andra logiska luckor finns också men de är inte av så stor betydelse att det stör så mycket. Ett större irritationsmoment är då att Prmal tar tid på sig att komma igång, inledningen kan upplevas lite seg med en välkänd setup som känns igen från en massa tidigare skräckfilmer. När det väl tar sig blir det emellertid åka av. Vad som även är positivt vad gäller produktionen är kameraarbetet, som trots den låga budgeten är innovativt med sina snabba åkningar och perspektivlösningar. Även om en stor del av filmen utspelar sig i mörker blir det heller aldrig svårt att urskilja vad som händer. Effekterna funkar även de överlag till dess att filmskaparna slänger in några tämligen taffliga CGI-effekter. Här märks verkligen att filmen har en begränsad budget för detta ser inte så bra ut. Med en del justeringar i manuset hade det säkert gått att lösa bättre. En del actionsekvenser ser även de lite märkliga ut, som om de var hämtade från någon musikvideo. Skådespelarinsatserna från de medverkande är helt OK för en film som denna. Framför allt de som får spela väldigt utåtagerande verkar ha haft kul i sina roller. Som vanligt i dessa sammanhang känns karaktärerna något stereotypa och platta trots den utdragna inledningen och vissa av personerna blir ganska intetsägande. Krew Boylan, Zoe Tuckwell-Smith och Lindsay Farris ser dock till att lyfta det hela lite extra. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Primal kanske inte direkt är någon “Cabin in the Woods” men den är betydligt bättre än sitt rykte och ger man den en chans så finns det en möjlighet att bli positivt överraskad. Visst den är av lågbudgetkaraktär och har sina skönhetsfläckar, men Reed levererar likväl en underhållande och i stora delar fartfylld och spännande rulle fylld av blod, tänder och en del skratt. Vad mer kan man begära en lat solig sommarkväll?