Tema - Ett monster i slappaste laget

All I saw was an old man with a funky hand, that's all I saw.

Brian Flagg

Vi valde därför att tolka det hela väldigt fritt utifrån ordassociationer och efter en del funderingar fick alla ToB-fantaster möjlighet att lägga sina röster på exempelvis Chuck Russells ”The Blob” från 1988 (med den innovativa svenska titeln ”Panok”). För en del var detta säkert ett kärt återseende medan det för andra antagligen var första gången som bekantskap stiftades med denna något bortglömda kultfilm. The Blob är som nog många vet en remake av Irvin S. Yeaworth Jr.:s och Russell S. Doughten Jr:s film från 1958 (med den något mer deskriptiva svenska titeln ”Faran från skyn”) där vi bl a kunde se en ung Steve McQueen i en av sina tidigaste filmroller. Men varför visa en remake, tja alla är faktiskt inte dåliga och 80-talet hade sina guldkorn i vilka gamla 40- och 50-talsrullar gavs nytt liv på ett passande sätt. John Carpeneters “The Thing” och David Cronenbergs “The Fly” är två exempel som visar på att remakes faktiskt kan överträffa originalen. The Blob är ännu ett exempel, en produkt sprungen ur den skaparlust som fanns hos den tidens generation av regissörer uppväxta med just gamla skräck- och sci-fi-klassiker. Nu fanns det även möjlighet att förverkliga flera visuella effekter som inte låtit sig göras tidigare vilket gav gav nytt spelrum för effektmakare som Rob Bottin, Chris Walas, Tom Burman och Stan Winston. Chuck Russells version av The Blob är tämligen trogen originalet, historien utspelar sig under en natt då den lilla staden Arbeville, långt ute i Colorados skogiga landsbygd, plötsligt hotas av en främmande organism från yttre rymden. I centrum för handlingen står ett gäng tonåringar, helylleparet Paul Taylor (Donovan Leitch), skolans fotbollsstjärna och cheerleadern Meg Penny (Shawnee Smith) samt Pauls mer oborstade polare Scott Jeske (Ricky Paul Goldin) och stadens svarta får Brian Flagg (Kevin Dillon). Flagg är ingen dålig person egentligen men hamnar allt som oftast i trubbel och betraktas som en ligist av den lokale Sheriffen Geller (Jeffrey De Munn). En natt slår plötsligt en meteorit ner i närheten av det annars så idylliska Arbeville. Samtidigt som detta sker är Paul och Meg ute på en första date medan Brian på sitt håll har fått problem sin motorcykel som han kört omkring med ute i skogen. De tre ungdomarnas vägar kommer att korsas då de kommer i alla råkar komma i kontakt med en luffare som petat runt i den nedfallna meteoriten och därmed blivit angripen av en mystisk slimeliknande organism som verkar förtära honom. Paul, Meg och Brian tar med sig den infekterade luffaren till stadens sjukhus men där är man inte beredd att ta fallet på allvar, vilket får förödande konsekvenser. Kommer Arbeville och dess invånare att överleva den natt som nalkas eller kommer alla att uppslukas av den ständigt växande bloben?

Regissör Russell hade precis debuterat med “A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors” när han pitchade in idén för en remake av The Blob hos originalets producent Jack H. Harris. Det skulle visa sig vara ett lyckosamt dra för många inblandade, Rusells följande film blev succén ”The Mask” med Jim Carrey i huvudrollen, Frank Darabont som var medförfattare till manuset skulle senare slå igenom som regissör och manusförfattare, Kevin Dillon har en lång karriär som film- och TV serieskådis känd från framför allt ”Entourage” och Shawnee Smith har bl a medverkat i ett par ”Saw”-filmer. Den främsta anledningen till denna remake var säkert möjligheterna att göra det kladdiga monstret än mer skrämmande, själva storyn i stort var det inte så mycket annat att moduela med egentligen. De avgörande skillnaderna mellan originalet och remaken är rymdvarelsens ursprung och dess uppträdande. I den äldre filmen är bloben en alien helt enkelt medan Rusell istället gör den till en produkt av ett militärt experiment som gått fel. Det moderna monstret är också betydligt snabbare och beräknande än den slämmklump som släpar sig fram i originalet (och som möjligen skulle vara en metafor för kommunismen). Vad vi får är en underhållande b-rulle med bra tempo och väl fungerande manus. Specialeffekterna håller även de riktigt bra klass för detta sammanhang, Här finns några riktigt fina och kusliga scener där bl a stadsinvånare käkas upp av monstret. Russell hade ett ganska stort team av make-up-specialister och experter på visuell teknik att arbeta med och en väl tilltagen budget, vilket märks. Helt klart är det extra tacksamt att i skräcksammanhang framställa varelser från yttre rymden helt olika något vi sett tidigare. Visst kan en del effekter ibland se lite gummilika ut men de ansvariga för specialeffekterna, Lyle Conway och Tony Gardner, ska likväl ha en eloge för sitt arbete särskilt vad gäller teaterattackscenen. Ett fint foto levereras också av Mark Irwin som också skött kameran vid inspelningar av David Cronenberg-filmer som ”The Brood”, ”Videodrome”, ”The Dead Zone” och ” The Fly”. En hel del fina vyer från Arbeville bjuds det på. Skådespelarinsatserna är helt OK och lider inte av att huvudrollerna är unga och oerfarna, vilket ofta var vanligt i fallet med många samtida filmer av collegekaraktär. Kemin mellan Dillons Bad boy-karaktär Brian och Shawnee Smiths high school cheerleader fungerar bra I deras gemensamma kamp mot det läskiga hotet från den glufsande parasiten. I flera biroller dyker en del bekanta ansikten upp som man sett i andra filmer, inga större namn men de gör alla stabila insatser. The Blob har tyvärr hamnat lite i skuggan av alla 80-talsslashers men detta är en kul och fartfylld historia som visserligen inte bryter ny mark men är en fin hyllning till de filmer som fungerat som inspirationskälla. Härligt slemmiga specialeffekter och en oväntat hög body count gör också sitt till för att lyfta det hela där det inte är helt givet vem som kommer att överleva. Som sagt, Russells The Blob var väl värd att återbesöka eller avnjuta för första gången om man varit för lat för att leta upp den.