Tema - Familj med kannibal I källaren

"Can't have people running around the woods thinkin' they-re an animal... its not safe."

Chris Cleek

Och apropå just obehagliga ungar så var kvällens tema släkten är värst.  Filmen som röstades fram var den något kontroversiella ”The Woman” från 2011 i regi av Lucky McKee, en rulle som pga av de misogyna och grafiskt brutala inslagen fått ett blandat mottagande. Men det är utan tvekan en stark och kvalitetsmässigt välproducerad skräckfilm. Med tanke på att den fantastiska romanförlagan är skriven av den eminente men för många väl magstarke, skräckförfattaren Jack Ketchum så är det inte så konstigt att vi fick oss till livs en riktigt dramatisk historia. The Woman är den sista delen i Ketchums “Dead River”-trilogi bestående av "Off Season" (1980), "Offspring" (1991) och "The Woman" (2010 samt novellen "Winter Child" (1998).  I denna bokserie får vi möta en grupp vilda kannibaler som från 1800-talet på något sätt lyckats överleva oupptäckta i skogarna och grottorna runt den lilla kuststaden Dead River i Maine. När det blir allt mer uppenbart för invånarna här att det ligger något ytterst hotfullt bakom de försvinnanden som skett i trakten genom åren inleds ett skeende som slutligen kommer leda fram till ett ytterst blodigt crescendo.  The Woman står emellertid på egna ben så man behöver inte ha läst bokserien eller sett den tämligen undermåliga filmatiseringen av Offspring från 2009 för att ha fullt utbyte av denna rulle. Jack Ketchum har själv varit med och skrivit manus så att vi får en mörkt obehaglig historia serverad är fullt naturligt. The Woman kretsar kring medelklassfamiljen Cleek, landsortsadvokaten Chris (Sean Bridgers), hans fru Belle (Angela Bettis), döttrarna Peggy (Lauren Ashley Carter) och Darlin' (Shyla Molhusen) samt sonen Brian (Zach Rand). Till det yttre verkar familjen Cleek leva ett normalt lyckligt liv, men ganska snart inser vi att detta är en högst dysfunktionell grupp plågad av toxisk maskulinitet och härmed en hel del skrämmande mörker som döljs under den tunna fernissa som nu börjar krackelera. Den utlösande faktorn till den spiral av sadism, våld, övergrepp och ond bråd död vi nu får skåda inleds under en jakttur då Chris råkar få syn på en förvildad naken badande kvinna (Pollyanna McIntosh) ute i skogen. Detta är den sista överlevande kannibalen från den grupp som skildrats i Off Season och Offspring, men detta vet såklart Chris ingenting om. Istället beslutar han sig för att tillfångata henne, vilket också lyckas. Kvinnan kedjar han sedan fast i familjens källare för att sedan förklara att det är deras plikt att ”civilisera” henne så hon kan bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Familjen är först förskräckta och tycker det hela är motbjudande, men de gör lite motstånd mot den viljestarke och auktoritäre Chris och accepterar snart de regler han nu sätter upp. Kvinnan i källaren blir succesivt utsatt för allt grövre behandling och övergrepp av Chris och hans svin till son när hon inte svarar som önskat på deras civiliseringsförsök. Slutligen får Belle och döttrarna nog och försöker sätta stopp på det hela men blir hätskt tillrättavisade av Chris. Spänningen inom familjen når till slut bristningsgränsen, vilket kommer få ödesdigra konsekvenser.

Lucky McKee har med The Woman levererat sin hittills bästa film. Som regissör är han ganska ojämn, hans andra Ketchum-adaption ”Red” är också riktigt bra liksom ”May” men i övrigt är det väl mest medelmåttiga produktioner han legat bakom. Med The Woman lyckas han emellertid verkligen få med den svärta som ofta döljer sig i mänsklighetens värsta avigsidor och som Ketchum- skildrar med sådan brutal oförlåtande våldsamhet i sina romaner. Filmen avspeglar romanen på ett väldigt bra sätt där historien marinerats i en kompromisslös häxblandning av misogyni, empatilöshet och mänsklig grymhet vilket är mer skrämmande än alla ickemänskliga monster som visat sig på vita duken. Den lille, egentligen obetydlige Chris, blir här den riktige skräckfiguren som inte bara begår övergrepp på den fångatagna kvinnan utan terroriserar hela sin familj. I detta läge glömmer man lätt bort hur bestialisk kvinnan och hennes stamfränder själva har varit, det mänskliga monstret överskuggar detta faktum och får oss att avsky inte bara Chris och hans son utan även resten av hans svaga och viljelösa familj. Just i skapandet av detta känslomässiga engagemang gör att The Woman verkligen står ut som film, på gott och ont. Det är helt klart en rulle som kan dela publiken, men det är i slutändan en historia som berör och det vill vi ju att bra skräck ska göra på något sätt. Det är mycket Sean Bridgers porträttering av Chris som etablerar den obehagliga stämning som genomsyrar hela filmen. Man blir uppriktigt hatiskt inställd till detta ärkesvin som är så totalt ondskefull och känslokall. Och trots att det är en så osympatisk karaktär kan hans agerande emellanåt vara så absurt att det gränsar tillnattsvart humor. Bridgers insats är en stor del av filmens behållning, där han verkligen ger liv åt en karaktär som få skulle vilja spela. Pollyana McIntosh gör också en stark insats I sin roll som den vilda kannibalkvinnan. Även om vi inte förstår vad hon säger så ger kroppsspråket tydliga signaler om hennes sinnesstämning om man säger så. McIntosh spelade samma roll i Offspring och var även där en av den filmens riktiga behållning, så det var ett bra val av McKee att låta henne få en bärande roll här. Ketchum är ju känd för att krydda sina romaner med en ordentlig dos gore och det finns en del av detta inslag även i The Woman, men det är först i slutet som detta riktigt får ta plats. Lite för mycket för en del kanske, men det är ju skräck det handlar om och här finns ett par riktigt effektiva och snyggt levererade scener. The Woman är en riktigt bra och engagerande film för de som gillar lite mörkare och brutalare historier om mänsklig ondska, det är också den bästa adaptionen av en Ketchum-roman hittills. Bra skådespelarinsatser, klippning, effekter och stämning gjorde att detta var en mycket passande film för årets skräckmånad.