Filmkvällen 27/9 2012 - Hardware
Tema - Robotar
"This is Angry Bob, the man with the industrial dick, coming to you loud and clear on W.A.R. Radio with the good news and the bad news."
Angry Bob
På menyn stod denna gång Richard Stanleys Hardware från 1990, en tyvärr ganska bortglömd kultfilm som idag återupptäckts genom nyutgåvor på DVD och Bluray. Hardware presenterade oss för den elakaste cyborgen sedan Schwarzeneggers Terminator och bara en sådan sak tål ju att uppmärkssammas. Dessutom får vi en riktigt ”snygg” dystopisk värld som kuliss där Stanley lyckas gjuta nytt liv i sci Fi-genren genom att effektivt uppdatera element från filmer som Blade Runner och The Road Warrior och ge dem en ny touch. Historien utspelar sig i en postapokalyptisk värld i en inte allt för avlägsen framtid. I ett ödsligt ökenlandskap försöker skrotsamlare livnära sig på att samla in allehanda bråte dom stöter på för att sedan kunna sälja av inne i städerna. En av dessa skrotjägare (Carl McCoy) kommer av en slump över resterna av en gammal robot på en av sina turer. När han är i färd med att sälja av sitt fynd till den lokale skrothandlaren Alvy (Mark Northover) får den hemvändande soldaten 'Hard Mo' Baxter (Dylan McDermott) syn på fyndet och beslutar att köpa loss roboten som julklapp till sin flickvän Jill Berkowski (Stacey Travis), som sysslar med att framställa metallskulpturer. Problemet är bara att roboten är resterna av en sk M.A.R.K. 13, en dödlig krigsmaskin för militärt bruk vilken är designad för att paralysera sina offer för att därefter slita dem i stycken. När Jill börjar använda robotens delar i sin nya skapelse ger hon den också förutsättningar för att återskapa sig själv och åter sprida död omkring sig.
Vad som gör denna lilla lågbudgetfilm till något utöver det vanliga är varken effekter eller skådespeleri, snarare handlar det om Richard Stanleys förmåga att etablera en atmosfär som suger in åskådaren i historien med sin dystra och skitiga ton. Om man ser till våld, sex eller andra scener som på något sätt ska beröra eller uppröra utmärker sig väl Hardware inte så mycket i jämförelse med dagens produktioner, men det finns ändå en obehagskänsla som löper genom hela filmen. Man har en känsla av att det när som helst kan komma utflygande ur mörkret för att ha ihjäl någon stackare. Lägg därtill ett smygtittande fett pervo som kompletterar hotet från den gamla mördarroboten. Vi får dessutom ett schysst soundtrack inkluderande bl a Public Image Ltd. Samt biroller besatta av Iggy Pop och Lemmy Kilmister. Richard Stanley har faktiskt skapat en teknologisk mardröm som inte skäms för sig vad gäller dystopisk stämning i jämförelse med klassiker som Brave New World, A Clockwork Orange och 1984. Och vad kan man mer begära?