Tema: Drömmar

“Come to me Cynthia. You belong with us”

Harris

Vad får man för film om man önskar sig skräckisar på temat ”Drömmar / verklighet i upplösning”? Kanske en film som Andrew Flemings ”Bad Dreams” 1988. Hur pass star sig denna åttiotalsrulle I dag då, jovars hyfsat bra.  Filmen tar sin början någonstans i mitten på 1970-talet då den blåögda hippien Cynthia (Jennifer Rubin från A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors) plötsligt inser att Unity Fields, den ”kärlekssekt” hon är medlem i, kanske inte är hennes grej ändå. Saken är nämligen den att sektens ledare, Harris (Richard Lynch, The Sword and the Sorcerer), har beslutat att det är dags för medlemmarna att vandra vidare till nästa värld. Detta ska man göra genom att kollektivt bränna sig själva inne. Cynthia lyckas överleva den våldsamma explosion som elden framkallar men hamnar i koma i hela 13 år. När hon vaknar upp befinner hon sig på en psykiatrisk klinik med enbart fragmentariska minnesbilder av vad som hänt. Under övervakning av Dr. Alex Karmen (Bruce Abbott, Re-Animator) och Dr. Berrisford (Harris Yulin, Training Day) försöker nu Cynthia, tillsammans med ett gäng andra borderline-patienter, hitta tillbaka till ett något så när normalt liv.  Men tillvaron blir allt annat än normal, plötslig börjar flera patienter helt oförklarligt ta livet av sig samtidigt som Cynthia plågas av hemska mardrömmar där en skrämmande bränd uppenbarelse av sektledare Harris hotar henne. Kan det verkligen vara så att han har återvänt från de döda för att slutföra den plan han hade, eller finns det andra förklaringar till de händelser som nu skakar vårdinrättningens?

  Bad dreams är en ganska typisk 80-talsprodduktion som faktiskt höjer sig en aning över flera av samtidens standardskräckisar. Visserligen är Flemings film knappast nyskapande eller spektakulär på något vis, men den ger en stunds god underhållning och det är inte fy skam. Har du sett Freddy ha ihjäl tonåringar på allehanda sätt och söker ett nytt upplägg i samma anda kan Bad dreams vara svaret. Det är en stämningsfull och spännande liten film. Framför allt gör det skickliga kameraarbetet en hel del för att skapa en tät atmosfär, filmen ser inte alls lika lågbudget ut som den är. En del kan man kanske tacka producenten för, Gale Anne Hurd har bl avarit inblandad i produktioner som The Terminator, The Abyss, Aliens och … ehhh Aeon Flux. Lägg därtill att den make up-ansvarige Michèle Burke vunnit två Oscarsutmärkelser för bästa make up-effekter och självaste James Cameron bidragit med en del råd och alla förstår att det funnits en hel del duktiga yrkesmän bakom denna film. Galna kulter är alltid skrämmande och Jennifer Rubin för ett bra porträtt av en kvinna som försöker bryta sig ur sitt förflutnas grepp, ett grepp som inte riktigt vill släppa taget.