Tema: Vampyrer - del II

"You're freaks! I'm a man! The last man... "

Robert Morgan
 

Ibland kan det vara riktigt intressant att gå tillbaka till rötterna, att spana in klassiker som genererat ett antal efterföljare som väl egentligen aldrig lyckas komma upp I originalets standard. När ToB ätervänder till vamprtemat är det således kul att det sker med den första filmatiseringen av Richard Mathesons roman ”I am Legend” från 1954. En del förknippar kanske denna roman främst med Boris Sagals ” The Ωmega Man” från 1971 med Charlton Heston i huvudrollen eller kanske med Francis Lawrences ” I Am Legend” från 2007, där Will Smith var den ensamme mannen.  Men det är Ubaldo Ragonas och Sidney Salkows första filmatisering av berättelsen, ” The Last Man on Earth från 1964, som nog gör Mathesons roman mest rättvisa. Här fångas verkligen den svettiga och febriga paranoia som genomsyrade den litterära förlagan samt de underströmmar av människoförakt som är ett genomgående inslag. Naturligtvis är The Last Man on Earth inte lika estetiskt snygg eller actiondriven som t ex I am Legend, men detta tar den igen på stämningsfull atmosfär. Handlingen är ganska enkel, när en mystisk pest sveper över jorden faller hela mänskligheten offer för denna. Den ende som överlever är vetenskapsmannen Robert Morgan (Vincent Price). Morgan har inte bara ensamheten att kämpa mot, snart upptäcker han att de döda börjar återvända, men nu som ödöda, blodsugande nattvarelser. Morgans liv kretsar nu i stort kring att dagtid vandra runt i den öde staden och döda vampyrer och om natten barrikadera sig i sitt hem för att överleva de ödödas attacker. Dagar och månader passerar, alla i stort sett identiskt lika. Men så leder ett oväntad upptäckt till att Morgans tillvaro plötsligt förändras.

The Last Man on Earth är en typisk lågbudgetfilm, vilket märks i scenografin. Det är kanske på grund av detta som vi fått ett par remakes. En tydlig sak som förtar den apokalyptiska stämningen något är utomhusmiljöerna. Staden ska ha varit övergiven i åratal, likväl är gator och trädgårdar i gott skick. Möjligtvis gör detta hela stämningen mer drömlik, vilket passar Prices ganska sömngångaraktiga framtoning när han ensam vandrar gata upp och ner, oförmögen att riktigt greppa den situation han befinner sig i. Apropå Vincent Price var Matheson från början tveksam till honom som Robert Morgan. Men Price gör ett förhållandevis nedtonat porträtt av den ensamme vetenskapsmannen. Visst får vi ett par dramatiska utspel, bl a när Morgan gråter över sin förlorade familj, men Price håller sig på det hela taget i styr och blir aldrig parodisk.  I övrigt är filmen en produktion av sin tid med ganska styltig dialog emellanåt och ett tempo som ibland blir en aning långdraget. En del logiska luckor finns också, men det förtar inte så mycket av själva dramatiken i grundhistorien. För alla som gilla filmer med apokalyptiskt tema och som undrar var Romero fick sin inspiration ifrån när han skapade Night of the living dead är The last man on earth ett bra filmval.