Tema: Vinterskräck

"Jeg sa ju vi skulle reise till Sunny Beach"

Roy

Snackar vi nordisk skräckfilm innehar Norge för tillfället helt klart ledarpositionen. Vi har ju fått ett par bra skräckfilmer därifrån under senare år. Denna gång var det dags att spana in den debuterande Tommy Wirkolas norska splatterfest Død snø. Och vad passar väl bättre än att gräva upp en del av det mörka förflutna som grund för en inhämsk skräckis? Sagt och gjort, Wirkola tar det naturliga steget att i sin film tina upp ett gäng gamla nazister som legat nedfrusna sedan den tyska ockupationen på 1940-talet. Nu är de tillbaka som zombier, blodtörstigare än någonsin. Nazister och zombier i symbios är ju en ruggig skräckmix som man inte ser allt för ofta på filmduken,   Shock waves och Outpost är väl några av de få exemplen som finns. Handlingen är väl inte direkt djup, men fungerar bra i sammanhanget. Ett gäng läkarstudenter med sina respektive och vänner bestämmer sig för att ta ledigt från sina studier och åker upp till en stuga i de norska fjällen för att festa och åka skidor. Kvällens festande störs dock av en mystisk äldre man som vandrar runt på fjället. Han berättar en historia om de tyska nazister ledda av den grymme Herzog som var stationerade i stan nedanför fjället och hur de efter att ha tryckt ner befolkningen tillräckligt länge blev uppjagade i bergen för att aldrig mer bli funna. Sedan dess har ingen gått säker på fjället. Strax efter att den gamla mannen gett sig av finner gänget en gammal kista full med guld från mitten av 40-talet och sen dröjer det inte länge innan zombier klädda i naziuniformer börjar röra sig utanför den lilla stugan. Någon vill ha tillbaka sin skatt och de kommer att gå över, under och genom lik för att få den tillbaka.

Død snø är en komisk zombiefilm som inte ska tas på allt för stort allvar. Tommy Wirkola verkar vara  klart influerad av storheter som Sami Raimi och Peter Jackson. han är tydligen också ett stort fan av Tarantino. Wirkola hade t ex stora framgångar i Norge 2007 med sin Tarantino-pastisch ”Kill Buljo” och spår av norrmannens beundran för den gode Quentin ser vi även i Død snø. Filmen är väldigt välgjord rent tekniskt, enbart de vackra landskapsbilderna skulle göra de flesta Hollywoodfotografer avundsjuka. Även när det kommer till specialeffekterna så kan man inte göra annat än och lovorda arbetet. framför allt zombierna är väldigt välgjorda. Att de odöda är just nazister görs det tyvärr inte så stort nummer av. De blir ju inte direkt kusligare än andra zombies bara för det och zombies har ju av naturliga skäl lite svårt för att lägga fram politiska statements. Men kampscenerna är brutalt underhållande på Brain dead-manér med en hel del slafs som kontrasterar bra mot den vita snön. Skådespeleriet är väl som man kan förvänta sig i en film som denna med ganska platta schablonkaraktärer, dock sticker myskogubben Björn Sundqvist ut som den mystiske gästen . Han är väldigt bra som härdad ålderman vilken drar historien om de ihjälfrusna nazisterna. Død snø är en riktig popcorn-rulle i skräckfilmssammanhang, underskatta aldrig norsk skräck.