Redan innan Race with the devil hade regissör Starett försökt sig på att göra skräckfilm genom att regissera The strange vengeance of Rosalie, som dock floppade. Detta hindrade honom emellertid inte från att fortsätta satsa på filmer där han blandade action med skräckelement. Race with the devil är ett typiskt exempel på detta.

Roger Marsh (Peter Fonda) och hans fru Kelly (Lara Parker) har beslutat sig för att som omväxling tillbringa sin semester ute på vägarna i vännerna Frank (Warren Oates) och Alice Stewarts (Loretta Swit, känd som Hot Lips i M.A.S.H) lyxiga husbil. Nu ska dom ut på landsbygden där målet är skidåkning i Aspen, på vägen är det motorcross-åkning och mysiga kvällsmiddagar som gäller. Eftersom de båda paren vill slippa undan alla turistfällor väljer de därför att stanna till mitt ute i ödemarken någonstans i Texas för att övernatta. Framåt nattkröken upptäcker Frank och Roger plötsligt att det är något märkligt i görningen i närheten. När de undersöker saken närmare får de syn på något som liknar en orgie runt ett bål. Det hela verkar vara ett kul pittoreskt inslag att smygtitta på till dess att det visar sig vara satanister som plötsligt offrar en naken kvinna. När de blir upptäckta flyr de båda paren hastigt från platsen i sin husbil med satanisterna hack i hälarna. De lyckas ta sig därifrån och in till närmaste småstad där de rapporterar allt till sheriffen. Poliserna följer med dem tillbaka ut till platsen där allt skedde för att undersöka saken, men det enda beviset de kan hitta verkar vara blodet från en död hund. Peter lyckas emellertid få med sig lite av blodet i förhoppningen att testa det hos polisen i en större stad, han litar inte riktigt på de lokala poliserna. Men nu börjar obehagliga saker plötsligt hända. De hittar t ex en mystisk lapp fastsatt på bilens bakruta som visar sig vara en ockult förbannelse. De vägrar dock att låta si skrämmas utan är fast beslutna att få klarhet i vad som egentligen ägt rum. Under den fortsatta resan börjar folk de möter nu uppföra sig allt konstigare. De fyra vännerna inser plötsligt att deras liv är i fara och nu inleds en kamp för att undkomma de onda krafter som är ute efter att ta livet av dem.

Jag måste erkänna att detta var en film som jag gillade mer än vad jag förväntat mig. Det är en härlig blandning av ockult skräck, konspirationsthriller och bilaction. Man tar väl vara på miljön och har fångat de fina ödemarkerna i Texas mycket väl. Visst kan man anmärka på att karaktärsutvecklingen vad gäller huvudrollerna inte är mycket att orda om. Men i det här fallet gör det inte så mycket att vi saknar information om de fyra vännernas bakgrund eller relation. Det räcker gott och väl att veta att det rör sig om vanliga amerikaner som helt plötsligt hotas av en ondskefull kraft. Peter Fonda och Warren Oates har arbetat tillsammans i tidigare produktioner och fungerar utmärkt tillsammans här, framför allt i de fartfyllda biljaktsscenerna. Lara Parker and Loretta Swit har väl inte fått så mycket att göra, de spelar för denna tid typiska kvinnliga roller som skrämda fruar till sina män. Deras uppgift är främst att skrika och laga mat, lite tråkigt kanske, men dessa stereotyper är ju något man förväntar sig från denna tidsera. En annan mindre anmärkning gäller filmens tempo. Handlingen kunde kanske ha varit lite mer driven, framför allt under filmens långa mittenparti. Men å andra sidan så är det här som Starrett bygger upp den atmosfär av spänning och osäkerhet som hänger samman med bybornas motiv till sitt handlande. Men om man skulle slappna av för ett ögonblick ruskas man hastigt till liv igen när de nervpirrande biljakterna sätter in. Här bjuds vi på en härlig bergochdalbanetur, just när man tror man kan hämta andan för att saker och ting nog ordnar sig så brakar helvetet loss igen.

Sammanfattningsvis kan man säga att om man väntar sig en våldsam och blodig film är kanske inte Race with the devil det optimala valet. Eftersom filmen hade en låg åldersgräns när den gick upp på biograferna var det uteslutet att visa grafiska våldsscener eller nakenscener. Detta kompenseras dock väl av en skön stämning och ett på det hela taget schysst tempo. Som grädde på moset får vi även ett oväntat slut. Gillar du 70-talsskräckthrillers är detta ett bra val, även om filmen kanske inte riktigt etablerar den där riktigt krypande känslan, men man får en del häftig bilaction i stället. Se denna film och ni kommer att få en stunds god underhållning.