Salvage ( 2006 )

Ibland kan en film verkligen överraska en, man slår sig ner med vissa förväntningar på vad som komma ska men får sig något helt annat till livs. Oftast beror det väl på att filmen sålts in som något den i själva verket inte är, men ibland kan det helt enkelt röra sig om en ren förväxling

Så var fallet när jag kollade in ”Salvage" en film jag hade haft stående i bokhyllan ett tag och plockade fram men förväntan om att se Lawrence Goughs brittiska survivalrulle från 2009. När det hela drog igång kändes det dock som om ingenting verkade stämma med grundhistorien och när jag kikade närmare på fodralet upptäckte jag att filmen jag inhandlat i själva verket var bröderna Jeff och Josh Crooks amerikanska thriller med samma namn från 2006. Lurigt värre alltså. Frågan är då, blev detta ett totalt nerköp eller funkade det ändå, det blev ju en helt annan historia jag fick ta del av. Filmpostern och filmens amerikanska namn ”Gruesome” hintar ju om att detta är något av en ”torture-porn”-rulle i ”Saw”- och ”Hostel”-anda medan filmens gryniga inledningsscen mest för tankarna till slasherfilm. Men Salvage är något annat.

Som sagt, något katastrofscenario där människor tvingas kämpa för sin överlevnad mot ett yttre hot bjuds det alltså inte på här, men en sorts kamp för överlevnad är ändå en grundläggande beståndsdel i bröderna Cooks ganska smarta thriller. Handlingen känns nästan som tagen från ett Twiligt-avsnitt, vilket gör det lätt att sugas in i historien. Tankarna går osökt till Harold Ramis ”Groundhog Day”. Den unga studenten t Claire Parker (Lauren Currie Lewis) har just slutat nattskiftet på sitt extrajobb som kassörska på en enslig belägen bensinmack och inväntar att bli upphämtad av pojkvännen Jimmy (Cody Darbe). Men när Jimmys bil väl dyker upp finner hon istället den tandpetstuggande främlingen Duke Desmond (Chris Ferry) vid ratten. Duke berättar för Claire att han är en gammal polare till Jimmy och är där för att plocka upp henne eftersom pojkvännen varit tvungen att jobba kvar på skrotupplaget. Claire accepterar tveksamt erbjudandet men snart börjar Duke bete sig allt mer otrevligt. Väl hemma lämnar hon därför bilen i all hast, men så lätt slipper hon inte undan. Men är det hon upplever verkligen på riktigt? Plötsligt vaknar Claire nämligen åter upp vid bensinmackens kassa i slutet av sitt nattskift, var allt bar en mardröm? Frågorna hopar sig då känslan av deja vu växer sig allt starkare. Den ondskefulle Duke kanske finns på riktigt, men vad är det i så fall han är ute efter? Ju mer Claire börjar nysta i mysteriet, ju obehagligare upptäckter gör hon.   

Regissörsbröderna har jag aldrig hört talas om tidigare, men det behöver inte betyda att de inte kan leverera en god film. Salvages styrka bygger främst på att regissörerna lyckas bygga upp en historia som i slutändan levererar en ytterst oväntad upplösning. Visst kan filmer som har en sk twist i slutet ibland kännas allt för konstruerade och otillfredsställande, men det finns ju lysande undantag so exempelvis  ”The Sixth Sense”. Det viktiga är att själva uppbyggnaden känns relevant för det oväntade slutet, man ska kunna ges möjlighet att spekulera kring vad det egentligen är som sker. Vad Salvage anbelangar så funkar detta bra, mina tankar gick osökt till filmer som ”Carnival of Souls”, något som kanske inte var helt jämförbart men inte heller helt fel. Detta är en lågbudgetfilm med en budget på 25,000 dollar och inspelad med digitalkamera. Således ser produktionen ut därefter men det viktigaste är att regissörerna lyckas etablera en skaplig känsla av obehag filmen igenom, kryddad med ett par schyssta skrämseleffekter. Framför allt finns det en obehaglig scen då mördaren går loss med sin kniv på ett närmast kirurgiskt vis vilket osökt för tankarna till William Lustigs ”Maniac” från 1980. I övrigt är det dock sparsamt med blodiga effekter och det mesta lämnas åt betraktarens fantasi. Bröderna Crooks fokuserar snarare på att bygga upp en klaustrofobisk undergångsstämning.  I detta sammanhang förtjänar kameraarbetet i de mörka filmsekvenserna att särskilt lyftas fram. Som åskådare ser vi här lika lite som rollkaraktärerna själva vad som finns i de mörka rummen, snarade än en massa extra detaljer. Detta skapar helt klart extra dramatik.  

Vad gäller skådespelarinsatserna i Salvage så förväntar man väl sig inte direkt några minnesvärda prestationer, dock skadar det ju inte om det finns någon slags trovärdighet i rollgestaltningarna. Den okända Lauren Currie Lewis drar det tyngsta lasset som Claire och hon gör inte bort sig tycker jag. Tyvärr ger manuset inget större utrymme för henne att utveckla sin roll bortum den typiska skräckfilmsstereotypen. Mestadels smyger hon förskrämt runt i mörka byggnader där hon naturligtvis inte borde vara. Man får aldrig riktigt grepp om vem hon är, vilket gör att hennes öde inte blir mer angeläget. Istället sitter man och funderar över hur det kommer sig att hon har nattskiftet på en mack vid så unga år, hon verkar ju fortfarande gå på High School eller möjligtvis college. En annan märklig grej är att hon obekymrat fortsätter sitt förhållande med pojkvännen Jimmy trots att det enda han verkar tjata om är hur mycket han vill sätta på hennes bästa kompis. Cody Darbes Jimmy är förresten en av Salvages positiva inslag, han känns absurt malplacerad och det är helt klart underhållande att se en karaktär som verkar tro att han medverkar i en amerikansk vulgokommedi snarare än i en skräckfilm. När alla andra är dystra eller obehagliga knallar han glatt runt och pladdrar om sina erotiska fantasier eller andra triviala ting.  En typisk scen är när han och Claire smugit sig in i den suspekte Dukes hus för att let efter ledtrådar, medan Claire naturligtvis letar igenom lådor och garderober utbrister Jimmy “This is the type of place that makes me want to take a crap” varefter han går iväg för att hitta en toalett! En annan underhållande sekvens är när Jimmy ber Claire skjuta på hans bil när den inte vill starta eftersom just hon ju saknar körkort.

Ska man då anmärka på något får det väl bli att delar av det dramaturgiska upplägget kunde utförts bättre. Tidsperspektivet blir emellanåt väldigt hoppigt, det är ibland svårt att få grepp om den tidsrymd som förflutit mellan olika händelser eftersom indikationer på detta ofta saknas. I ena stunden släpper Jimmy av Claire för att i nästa stund plocka upp henne igen, men då ska det föreställa att ett dygn förflutit. Detta kan bli ganska förvirrande. Effekterna känns även emellanåt väl mycket B-film. Hur snabbt torkar egentligen blod som just flödat ur öppna sår? En annan sak som kan dra ner stämningen en del är att förutom de tre huvudpersonerna består de medverkande av icke skådespelarkunniga personer vars insatser som bäst kan klassas om skrattretande. Jag hoppas de ställde upp för ett par öl och några korvar. Soundtracket ska vi inte snacka om, det mediokra metalbandet  som hörs känns helt malplacerat i sammanhanget.

Sammanfattningsvis måste jag saga att jag är glad over sammanblandningen av Salvage-filmerna från min sida, annars hade det varit lätt att missa denna lilla fina rulle. Man kan bara drömma om vilken pärla detta kunde ha blivit om bröderna Crooks hade haft en större budget att jobba med. Nu har man istället lyckats producera en klart sevärd film med hjälp av lite reservdelar och begagnatmaterial från skrotupplaget. Och jag lovar att själva slutklämmen kommer att överrask de flesta, det borde ju uppmana till att ge denna amerikanska Salvage från 2006 en chans. 

Videoklipp

Salvage

Fler recensioner

Lägg till kommentar

Plain text

Genom att skicka in detta formulär accepterar du Molloms integritetspolicy.