Tema: De galna barnen tar över

“There is something wrong on this island and you're trying to keep it from me.”
Evelyn

Det skulle bli spanskt denna kväll, destinationen var nämligen den lilla pittoreska ön Almanzora utanför den spanska kusten. Vad vi skulle få bevittna var en kultklassiker från 70-talet, nämligen Narciso Ibáñez Serradors “Who Can Kill a Child?” (”¿Quién Puede Matar a un Niño? / ”Island of the Damned”) från 1976. Vi får här en atmosfärisk och grym historia inspelad på olika platser längs den vackra spanska sydkusten, en skräckfilm som låg före sin tid men tyvärr nog gått många förbi. Självklart vill vi ändra på detta. Filmen inleds med ett antal dokumentärklipp som visar på hur barn har drabbats av krigets fasor under 1900-talet. Man kan väl tolka detta som övertydliga exempel på vuxenvärldens svek i sin allra grövsta form. Därefter förflyttas vi abrupt till den lilla spanska kuststaden Benivas där vi får stifta bekantskap med filmens huvudpersoner, det äkta paret Tom (Lewis Fiander) och Evelyn (Prunella Ransome). Tanken är att de Almanzora avkopplande dagar i området innan det är dags för Evelyn att få sitt och Toms tredje barn. För att slippa undan det livliga turistmålet Benivas beslutar sig paret för att bege sig ut till den avlägsna och fridfulla ön Almanzora, en resa på fyra timmar med båt. Tom hyr således en liten motorbåt och de styr sedan kosan mor detta paradis med sina avskilda stränder och avslappnade stämning, långt från den gapiga turistnäringen. Väl framme upptäcker dock Tom och Evelyn att öns lilla by i stort sett är övergiven, det enda liv de ser är några lekande barn som verkar springa lite vind för våg. Det äldre paret märker snabbt att ungarna förhåller sig ganska avvaktande till dem och undviker att komma för nära. Var kan alla de vuxna invånarna vara? Möjligen är det så att det pågår en fiesta på andra sidan ön. För att ta reda på hur det egentligen förhåller sig knallar Tom och Evelyn iväg till byns hotell för att undersöka vad som pågår. Vad de kommer att upptäcka är något de inte direkt hade anat. 

Who Can Kill A Child? Är som sagt en riktigt stämningsfull film som utan större medel lyckas etablera en krypande atmosfär av obehag redan med de inledande filmklippen ackompanjerade ljudet från skrattande barn. Ibáñez Serrador följer här I samma fotspår som Alfred Hitchcock i ”The Birds” och Robin Hardy i "The Wicker Man", trots dagsljuset skruvas känslan av obehag kontinuerligt upp filmen igenom för att slutligen kulminera under den slutfasen. En stor del av den effekt filmen har beror på hur skickligt regissören lyckas framställa barnen, de är väldigt alldagliga och utmärker sig egentligen inte på något speciellt sätt, ett väldigt bra drag om man t ex jämför med barnen i filmer som Mervyn LeRoys "The Bad Seed", Wolf Rillas "Village of the Damned" eller Fritz Kierschs ”Children of the Corn”. Visst skådespeleriet bland filmens unga rollbesättning är väl ganska amatörmässig, men det förstärker faktiskt bara den autentiska känslan. Just detta faktum gör också att flera scener än idag säkert kan upplevas ganska obehagliga. En del saker visas i all sin brutalitet medan annat bara kan anas, avvägningen här emellan är ännu något som Ibáñez Serrador lyckas väl med. Extra beröm också till filmens fotograf José Luis Alcaine som lyckas skapa en illusion av att det vi ser utspelas på samma ställe trots att inspelningarna var utspridda på flera platser. Bilderna av den idylliska solstekta byn är också en fantastisk kuliss med tanke på vad som egentligen pågår här. Det blir svettigt värre för våra två strandsatta turister i dubbel bemärkelse om man säger så. Som vanligt när det gäller skräckfilm kan man väl anmärka på logiken, eller snarare bristen på logik, vad gäller handlandet från huvudrollernas sida, i första hand är det Tom som gör en del märkliga val. Men det är sådant man får leva med och stör inte så mycket. En värdig avslutning på en fin säsong blev det i alla fall med dena lilla klassiker.