Tema - Kriminell hjältekosmonaut straffas med påle i röven

”Could I not be punished for noting. As simple as that”

Scope
 

Sista rycket för våren. Och då var det dags att se vad jakten på pengar kan leda till.  Vad skulle dölja sig bakom kvällens vinnande tagline? Att det skulle röra sig om en mainstream-film var det väl inte tal om, men denna gång blev det något extra obskyrt. Det blev nämligen till att gräva ner oss ner i det sena 80-talets kommunistiska Polen och en av de märkligaste, svartaste och mest fascinerande science fiction-satirer som gjorts: ”Ga-ga: Glory to the Heroes” (”Ga, Ga - Chwala Bohaterom ”) från 1985 av Piotr Szulkin. Under 1980-talet skapade Szulkin fyra märkliga, mörkt satiriska science fiction-filmer varav Ga-ga: Glory to the Heroes var en av dessa. i ett Polen präglat av politisk repression, censur och ekonomisk depretion byggde han upp ett helt eget universum av smutsiga framtidsvisioner, grotesk humor och politisk allegori. Denna rulle utspelar sig i ett dystopiskt 2000-tal där teknologisk utveckling gjort mänskligt arbete överflödigt. För att utforska och kolonisera nya planeter passar staten därför på att använda fångar som billiga slit-och-släng-resurser. En av dessa fångar är Scope, spelad med uttryckslös uppgivenhet av Daniel Olbrychski, en tystlåten man som skickas iväg i en rostig skrothög till rymdskepp för att “utforska” planeten Australia-458. Väl framme möts han inte av en öde värld, utan av något som ser ut som en neonindränkt bakgårdsslum där korrumperade poliser, slemmiga byråkrater och cyniska mediamänniskor styr vardagen. Scope välkomnas som en hjälte. Han erbjuds pengar, kvinnor, lyx och berömmelse. Men bakom den absurda gästfriheten döljer sig filmens verkliga mardröm: samhällets “hjältar” förväntas begå fruktansvärda brott så att staten sedan kan förvandla deras offentliga avrättning till massunderhållning för folket. Det är här filmen prickar in kvällens tema så obehagligt perfekt.

Szulkin gjorde sina fyra science fiction-satirer under en av de mest politiskt kvävande perioderna i Polens historia, men hans ilska riktar sig mot något större än bara ett enskilt system. Ga-ga känns lika mycket som en attack mot konsumtionssamhället och kapitalismens cynism som mot totalitär kontroll. Det är en värld där människor blivit så avtrubbade att de glatt deltar i sin egen moraliska kollaps bara de får lite bekvämlighet, pengar och underhållning i utbyte. Det mest tragiska är nästan hur desperationen genomsyrar allt. Trots att teknologin gjort livet enklare är människorna andligt bankrutta. Ingen verkar längre förstå empati eller medmänsklighet. När Scope försöker rädda den unga prostituerade Once (Katarzyna Figura) inser han snabbt att moral, lagar och rättvisa är värdelösa begrepp i detta samhälle. Det enda språket någon längre talar är pengar. För att köpa hennes frihet måste han själv bli den brottsling systemet vill att han ska vara. Och där ligger kanske filmens verkliga förbannelse: när allting får en prislapp försvinner till slut människovärdet. Ga-ga: Glory to the Heroes är inte en film för alla. Den är smutsig, högljudd, absurd, konstig och stundtals genuint obehaglig. Den känns ibland som om "Brazil" möter ”1984” efter en riktigt dålig natt på syra och billig vodka. Men just därför var den också så fantastisk att visa på en ToB-kväll.