Tema - Dödligt pris för snygga bröst i öst
 

”Say goodbye to our twins”

Alison

. Och ja, sommaren kommer ju förr eller senare, så det är väl lika bra att dra igång förberedelserna inför Beach 2026. Och just här blir det ju uppenbart vad kvällens tema Body Horror verkligen innebär. Men vilket pris är vi då beredda att betala för vår fåfänga? Kanske inte just det som personerna i Lars Damoiseaux svart humoristiska ”Yummy” från 2019. Glöm finstämda franska thrillers eller långsamma arthouse-rysare. Damoiseaux belgiska Yummy kastar finkulturen ut genom fönstret och bjuder istället på en rejäl dos nostalgisk skräckkomedi i samma anda som 80-talsklassikerna ”Return of the Living Dead” eller ”Braindead”. Handlingen tar avstamp i en resa till en minst sagt tvivelaktig klinik för plastikkirurgi någonstans på Balkan. Vi följer det unga paret Alison (Maaike Neuville) och hennes snälle men hopplöst mesige pojkvän Michael (Bart Hollanders) som tillsammans med Alisons färgstarka mamma Sylvia (Annick Christiaens) ska utnyttja de möjligheter till skönhetsoperationer som tydligen lockar i Östeuropa. Alison vill, till hennes pojkväns tveksamhet, genomföra en bröstförminskning medan mamma Sylvia samtidigt tänker passa på att genomgå ännu ett ansiktslyft. Michael, som själv är en misslyckas medicinstudent pga sin blodfobi, är långt ifrån övertygad av Sylvias lovord över kliniken och dess geniale plastikkirurg Dr. Krawczyk (Eric Godon). Att direktören för stället, den korrekta men kyliga Janja (Clara Cleymans), inte heller ingjuter något större förtroende gör ju inte saken bättre. Det hela känns som någon form av kvacksalveri för att lura kunderna på deras pengar. För att övertyga Michael om klinikens seriositet erbjuds han en rundtur av en frivillig medarbetare från personalen, Daniel (Benjamin Ramon). Vad Michael dock inte vet är att Daniel är en pundare som tar alla chanser att stjäla narkot8iska preparat från sin arbetsgivare. Så när David gör en snabb avstickare för att fylla på sitt förråd blir Michael lämnad ensam fören stund på en avdelning med tillträdesförbud förobehöriga. När han slumpvis öppnar dörren till ett rum får han dock en chock. En naken och skärrad ung kvinna ligger fastspänd i en säng med en mask som täcker hennes ansikte. Vad är det egentligen som händer här? Michael beslutar sig för att hjälpa den stackars kvinnan och lyckas få av henne ansiktsmasken, sen bryter helvetet löst.
 

Trots att handlingen fungerar mest som en ursäkt för att sätta karaktärerna i livsfara, lyckas Yummy bygga upp en härlig atmosfär. Balansen mellan den kliniska, kalla sjukhusmiljön och det totala kaoset som uppstår när saker och ting börjar balla ur är klockren. Det är spännande, men alltid med en stor dos humor och självdistans. Damoiseaux vågar ta ut svängarna rejält med billiga slapstickskämt och stor lekfullhet, vilket gör att man som tittare bara vill luta sig tillbaka och njuta av galenskaperna. Det som verkligen lyfter Yummy är det hantverksmässiga arbetet. Specialeffekterna är en fröjd för ögat för alla som älskar praktisk gore. Här sparas det inte på blod, vi bjuds på allt från exploderande fettsugningar och animerade foster till tarmar som används som rep. Maskörerna har gjort ett fantastiskt jobb, särskilt en scen innehållandes en benlös kvinna som visar en imponerande rörlighet i sin jakt på nästa offer. Men vill man få se en massa nakna bröst, då lär man väl iofs bli besviken. Vid det här laget har även alla tankar på logik flugit all världens kos och det är bara att inse att det vi tar del av är en absurt skruvad popcornskräckis. Skådespelarinsatserna är överraskande stabila för en film av detta slag. Maaike Neuville och Bart Hollanders gör huvudrollerna som Alison och Michael tillräckligt sympatiska för att vi faktiskt ska bry oss om deras överlevnad, mitt i allt spyende och svingande med kirurgiska instrument. Yummy är en befriande opretentiös hyllning till genrefilmen som bevisar att Europa kan leverera underhållande splatter av högsta klass. Det är förutsägbart, våldsamt och totalt politiskt inkorrekt – precis som en film av detta slag ska vara. Kort sagt: En färgstark blodfest som mättar även den mest svårflörtade skräckfantasten!