Tema - Attraktiv våning leder till brutal blodig förvåning

“But I saved for such a long time. I´m waiting to buy soon”

Cheng Lai-sheun
 

Temat var Girl Power vilket var lite extra kul eftersom det finns så mycket spännande att plocka bland utifrån den ingångsvinkeln. I det här fallet kan man väl sammanfatta kvällens film med ”borta bra men hemma värst”, för just så ska det visa sig vara i den historia vi fick oss till livs denna gång. Publikens val skulle nämligen visa sig ha fallit på Pang Ho-Cheungs slasher ”Dream Home” (”Wai Dor Lei Ah Yat Ho”) från 2010. Pang är en uppskattad regissör från Hong Kong som väl mest är känd för thrillers och komedier kryddade med svart humor, men Dream House är något annat. Det rör sig inte om ett hemsökt hem i detta fall utan snarare skräcken för att just inte hitta en bostad och vad stress och frustration kan leda till när livet suger rent allmänt.  I Dream Home är det Cheng Lai-sheung (Josie Ho) som till slut tappar det helt, med blodiga konsekvenser som följd. Lai-sheung har sen barndomen närt en dröm, hon önskar sig en lägenhet för sig och sina föräldrar på den exklusiva adressen Victoria Bay No. 1 med utsikt över hamnen och havet. Det var denna utsikt hennes farfar en gång var så förtjust i, innan familjen blev vräkta från sin bostad här för att det skulle byggas dyra exklusiva bostäder istället. Nu kämpar Lai-sheung med två jobb, på en bank och i en skoaffär, för att spara ihop det kapital som krävs för att kunna köpa sitt drömhem. Men hon trivs inte med sina arbeten och tid för att umgås med sina vänner finns det inte heller. Lai-sheung dejtar dessutomen en gift man som, föga förvånande, är tämligen osympatisk. När hon så äntligen lyckats skrapa ihop den summa som ska räcka till den insats som krävs för att äntligen få köpa den eftertraktade bostaden sker plötsligt ett kraftigt uppsving på aktiemarknaden, vilket gör att bostadspriserna åter skenar. Allting verkar nu gå emot Lai-sheung som till slut får nog. Priset på bostaden ska drivas ner igen och för att uppnå detta mål är hon beredd att ta till alla tillbuds stående medel som finns, även om det innebär att bokstavligen gå över lik.

Dream Home är I grunden en blodig slasher (den har fått en Category III status, en Hong Kong-klassificering för filmer riktade mot en vuxen publik pga sitt innehåll) men för omväxlings skull är det en mordisk kvinna som har rollen som ostoppbar mördare. Pang Ho-Cheung kryddar dock även sin film med en känga mot den galna och okontrollerade bostadsmarknaden i Hong Kong, där en helt otyglad kapitalism får tragiska konsekvenser för många människor. Vad vi får är således en typisk skräckis om en psykotisk mördare som osar klassisk exploitationfilm med inslag av svart komedi och kryddad med en rejäl dos samhällssatir. Historien är i grunden ganska enkel men den kan emellanåt kanske även upplevas en aning rörig i och med greppet att hoppa mellan olika tidslinjer. Detta gör även att filmen ibland tappar lite av sitt driv. Men när man väl får grepp om historien är detta inget som stör nämnvärt. Dream Home är en film som inte sparar på blodiga våldsscener och gillar man kreativa mord med spektakulära splatterscener lär man inte bli besviken. Här fungerar filmen riktigt bra, även när en del humoristiska infall får ta plats. Det blir aldrig obehagligt på riktigt eftersom det inte går att ta det hela allt för seriöst. Med sina kompromisslösa våldsskildringar, underliggande sociala kommentarer och starka kvinnliga protagonist har Dream Home en hel del gemensamt med den då samtida franska extremvågen. När Lai-sheung inleder sin blodiga bärsärkagång är budskapet klart, ingen kan känna sig säker. Tankarna går osökt till filmer med andra kvinnor med rejält våldskapital i centrum, som Alexandre Ajas ”Haute Tension” (”Switchblade Romance” / ”High Tension”, 2003), Julien Maurys och Alexandre Bustillos ”À l’intérieur” (”Inside”) eller Pascal Laugiers ”Martyrs” 2008. Intressant är också att i Dream Home är det ur mördarens perspektiv vi får se saker skildrade. Detta är Josie Hos show i rollen som seriemördaren Cheng Lai-sheung och det är hon som bär filmen med en riktigt fin insats. Precis som i exploitationfilmer som “Henry: Portrait Of A Serial Killer” 1986) eller “Maniac” 1980 / 2012 får vi följa Lai-sheung på hennes resa mot den totala galenskapen. Men till skillnad mot nämnda filmer ger oss Pang Ho-Cheung ett mer mänskligt porträtt av sin protagonist, precis som i exempelvis ”Falling Down” 1993 eller ”God Bless America” 2011 har vi att göra med en karaktär som pressats till sitt yttersta av samhället och därmed drivits till extrema handlingar pga de orättvisor som genomsyrar vardagslivet. I Pangs framställning blir Lai-sheung en person vi i viss utsträckning faktiskt kan sympatisera med, vi kan förstå varför hon agerar som hon gör, även om det på inga vis aldrig kan vara försvarbart. Lai-sheung straffas av det samhälle hon lever i när hon försöker göra sitt bästa, vilket förklarar varför hon sen gör sitt värsta. Vad är rätt och vad är fel? Dream Home tar ingen ställning, den ger oss bara en skildring av vad som kan hända i extrema situationer.  Pang Ho-Cheungs film är en stilfull slasher med avstamp i en den galna fastighetsmarknaden i Hong Kong. Vi bjuds på ett par riktigt brutala och innovativa mordscener kryddade med en dos svart humor som förhöjer det hela. Utmärkt kameraarbete och en Josie Ho i fin form förhöjer upplevelsen än mer. Helt klart en passande film som fick representera kvällens tema.