Denna kväll är det äntligen dags att balansera upp det ofta ganska manscentrerade fokuset inom skräckens värld till att låta tjejerna få stå i centrm denna gång. Temat är Girl Power i alla dess former. Alla som kollat på skräckfilm genom åren vet att i de flesta fall har de kvinnliga karaktärerna allt som oftast fått inta rollen som handlingsförlamat eller hjälplöst offer. Kvinnorna har således reducerats till stereotypa, endimensionella bifigurer. Under hela 1900-talet fram till seklets sista decennium har kvinnliga karaktärer i stort sett bara fått spela offer, fungera som ”ögongodis” under en manlig blick eller få rollen av ett slags trofépris för filmens hjälte.  Dock har vi under de senaste decennierna sett ett tydligt trendbrott där kvinnor i sina roller som protagonister eller antagonister fått ett mycket större svängrum. Deras karaktärer har givits allt fler möjligheter att överraska publiken, ja till och med slå tillbaka mot sina antagonister och fått skurkarna att bittert ångra sina övergrepp. Det har dock varit en lång väg att vandra för att hamna där vi är idag. Visst har det funnits enstaka handlingskraftiga kvinnor inom skräckgenren genom årtiondena, Baby Jane Hudson (Bette Davis) i ”What Ever Happened to Baby Jane” 1962, Jess (Olivia Hussey) i ”Black Christmas”, Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) i “Halloween”-filmerna, Ellen Ripley (Sigourney Weaver) i Alien-filmerna och Nancy Thompson (Heather Langenkamp) i ”A Nightmare on Elm Street” 1984 för att nämna ett par stycken.

Men oftast har som sagt de kvinnliga karaktärerna i skräckfilmsvärlden fått stå tillbaka. Ta t ex George A. Romeros “Night of the Living Dead” från 1968, här möter vi Judith O'Dea I rollen som Barbra, en antites till allt som kan klassas som heroiskt eller modigt. Hon är sinnebilden för dåtidens typiska hemmafru, en hjälplös kvinna so behöver förlita sig på att en stark man ska ta hand om henne. Allt eftersom filmen fortskrider och det blir mer och mer prekärt fortsätter Barbara att ha rollen som passivt offer i ett ständigt chocktillstånd. Att just hon överlever nattens zombieattack är inte tack vara en egen insats om man säger så, det är de starka männen i hennes närhet som fixar det. Under hela 1980-talet, slasherfilmens gyllene era, var kvinnor i skräckfilm i princip fortfarande förpassade till att bli typiska stereotyper av hjälplösa offer. Ja ni vet, sexiga men inte så smarta, handlingsförlamade och oförmögna att försvara sig, men bra på att skrika, ofta och högt och gärna när de helst borde vara tysta. Som bäst har väl upplägget varit damer i nöd som behöver räddas men inte sällan har kvinnor reducerats till rena sexobjekt, vars karaktärer fråntagits inte bara sin självständighet utan också sitt förstånd. Detta har varit särskilt tydligt i europeisk skräck inom giallo- och exploitation-genren, ”The Bird With the Crystal Plumage” 1970, “A Lizard in a Woman’s Skin” 1971, ”Last House on the Left” 1972, ”Hitch-Hike” 1977, ”Maniac” (1980), “House on the Edge of the Park” 1980 eller “The New York Ripper” 1982 är bara en handfull exempel. Visst ”final girl”-temat blev en stapelvara inom skräckgenren under 1980-talet har lyfts fram som exempel på handlingskraftiga tjejer. Fenomenet final girl, som har belysts utförligt av Carol J. Clover i hennes arbete “Men, Women, and Chainsaws” från 1992, definieras som bekant av att en ensam kvinnlig överlevare i ett slasher-sammanhang konfronterar filmens antagonist i de sista scenerna. Ofta symboliserar detta en seger för moraliskt leverne jämfört med den lössläppthet som ledde till de övriga offrens undergång. Så ja, tjejer som ägnar sig åt sex, droger och opassande uppförande i allmänhet är så klart körda. Så viken styrka uppvisar t ex Marilyn Burns Sally Hardesty i “The Texas Chain Saw Massacre” 1974 eller Jamie Lee Curtis Laurie Strode i "Halloween" 1978? Ofta har det varit mer tillfälligheter som räddar den sista överlevande tjejen efter en panikartad flykt undan hotet. 

Men en förändring av kvinnliga rollkaraktärer inom skräckfilmen började så sakteliga förändras under 1990-talet, vilket lett fram till att kvinnorna i exempelvis familjen Strode från David Gordon Greens "Halloween"-filmer 2018-2022 porträtteras helt annorlunda än sina föregångare. Ett intressant exempelvis på denna process är Tom Savinis remake av ”Night of the Living Dead” som kom 1990, alltså 22 år efter originalet. Detta är en riktigt bra film där vi får se en helt annan Barbara, gestaltad av Patricia Tallman. Patricias Barbara kan stå upp för sig själv på ett helt annat sätt än vad Judith O'Deas karaktär gjorde. Något är alltså på väg att ske, men förändringen går långsamt. Kritiken mot skräckfilm med denna typ av mer handlingskraftiga kvinnor mottogs inte ofta så positivt av kritiker men när den allt mer röststarka kvinnliga skräckfilmspubliken tydligt visade sin uppskattning för detta tonskifte blev det även allt vanligare att kvinnliga karaktärer kunde inta hjälterollen eller stå som enda överlevande pga sina emotionella och intellektuella styrkor snarare än rent fysiska.  Det har inte varit en spikrak väg mot mer nyansrika och färgstarka kvinnliga huvudkaraktärer, 1990-talet hade sina toppar och dalar vad gäller exempelvis final girl-skildringar, vi fick både Neve Campbells ikoniska Sidney Prescott i “Scream” 1996 men även Jennifer Love Hewitts mer menlösa Julie James i “I Know What You Did Last Summer” 1997. Vad är det då som gjorde dessa nya kvinnliga karaktärer som en del av den samtida girl power-andan? Det typiska är att oavsett personlighet rör det sig om självständiga kvinnor vare sig det är typiska fighters med dragna pistoler eller mer blyga bokmalar. Några är sådana som kunde vara dina vänner, andra sådana so går dig på nerverna edan ytterligare någa har en så pass skrämmande framtoning att du skulle tänka ett varv extra innan du slår dig ner bredvid dem på bussen. Oavsett vad så är denna eras kvinnor sådana som besitter en inre styrka som gör att de kan stå upp mot en stor variation av skräckfims-ondingar. Det är ofta komplicerade och mer mångfacetterade resonligheter än tidigare och överraskar inte sällan publiken med hur mycket mer de är än damer i nöd eller heta brudar. Inte alla överlever visserligen, men det stora flertalet lyckas dock med det.

Även idag marker man hur hårt de gamla traditionella skräckfilmsklyschorna sitter kvar i bakhuvudet. När en kvinnlig karaktär verkligen slår tillbaka med styrka och kraft kan det fortfarande upplevas något ovant eftersom vi är så vana vid det typiska “They are coming to get you Barbara”-upplägget. Men den nya generationen av skräckfilm gör inte bara de kvinnliga huvudrollerna till värdiga överlevare utan även hjältinnan för dagen som kan rädda andra karaktärer, inkusive den store tuffe snubben. Och är inte det grymt? Så har ni inte gjort det så kola in de tuffa tjejerna från 2000-talet; Milla Jovovich i ”Resident Evil”-filmerna 2002-2016, Shauna Macdonald i ”The Descent” 2005, Jessica Weixler i ”Teeth” 2007, Megan Fox i ”Jennifer's Body” 2009, Kristen Connolly i “The Cabin in the Woods” 2011, Sharni Vinson i ”You're Next” 2011, Morfydd Clark i ”Saint Maud” 2019, Samara Weaving i ”Ready or Not” 2019, Elisabeth Moss i ”The Invisible Man” 2020, Niamh Algar i ”Censor” 2021 eller Daisy Edgar-Jones i "Fresh" 2022. Vilka tuffa tjejer kommer vi att få beskåda denna kväll, det bestämmer som vanligt ni genom att avlägga en röst på någon av följande filmbeskrivningar här bredvid.

Självklart värmer vi också upp med ett litet filmquiz precis som vanlgit. En kompott av scener med tjejer som ger ien, hur många av dessa kommer ni att känna igen? Dags att få en inteckning på ToB:s Hall of Fame -lista kanske? Och dyker det upp filmer ni aldrig sett, se det som en bonus för då finns det ju lite godsaker att själv söka upp framöver. Evenemanget är naturligtvis gratis. Kom i tid om ni vill försäkra er om en bra plats. Dryck och snacks finns att inhandla i baren.

Kvällens program: Torsdag 27/4 2023 
19:00 - Dörrarna öppnas 
Ca 19:30 - ToB;s SkräckfilmsQuiz 
Ca 20:00 - Kvällens film 
Ca 22:00 - Prisutdelning 
Ca 22:30 – Closing Time

Plats: Skjul Fyra Sex, Adress Fiskhamnsgatan 41 
(ingång på sidan mot Älven)
Hållplats: Chapmans Torg 
Karta

Vi ses!

ToB-gänget