Tema – Död, död, död i min undervattensbåt

“I've got a dead kraut dick in my face and you're complainin'? Come on Stumbo!”

Hoag

Tog vi oss vatten över huvudet denna gång, ja det var ju en fråga. Men maritim skräck skulle det bli i form av en slags spökhistoria under havsytan. För det är ju inte bara i rymden man inte hörs skrika, även i klaustrofobiska båtutrymmen kan det kännas som att det inte finns någon kontakt med resten av världen längre. Ett exempel på detta var kvällens film, David Twohys “Below” från 2002, en rulle som verkligen lyckas kombinera stämningsfull kuslighet med klaustrofobisk anspänning i en slags spökhistorietappning. Below har väl flugit under radarn sedan filmen hade premiär och detta trots att Twohy legat bakom produktioner som ”The Arrival”, ”Pitch Black”, ” The Chronicles of Riddick” och ”A Perfect Getaway” och att Lucas Sussman och inte minst Darren Aronofsky (”Pi”, ”Requiem For A Dream”) varit med och skrivit manus. Men detta ska ToB hjälpa till att ändra på denna kväll således. Året är 1943 och vi kastas rakt in I andra världskriget där den amerikanska ubåten USS Tiger Shark befinner sig på patrullering mitt ute på Atlanten. Plötsligt får besättningen ett inkommande uppdrag att undsätta tre skeppsbrutna britter som befinner sig i en livbåt efter det att deras skepp Fort James sänkts av en tysk ubåt tre dagar tidigare. De tre överlevarna, den gåtfulla sjuksköterskan Claire Paige (Olivia Williams), flottisten Kingsley (Dexter Fletcher) och en av Fort James skadade patienter Bernard Schillings (Jonathan Hartman) tas ombord samtidigt som USS Tiger Shark utsätts för angrepp från ett tyskt krigsfartyg. Men med de nya passagerarna ombord börjar en obehaglig spänning växa bland ubåtens besättning. Fänrik Douglas Odell (Matt Davis) köper t ex inte historien om att Fort James skulle sänkts av en tysk ubåt eftersom förlisningsskeendet inte verkarstämma. Och det är även något som inte verkar stå rätt till med Claires patient Schillings. Stämningen förvärras efter en incident med explosiva ämnen samt ett practical joke involverandes ett lik, vilket verkar iscensatt av besättningsmannen Stumbo [Jason Flemyng], blir stämningen allt mer tryckt och nervös. Besättningen börjar tycka sig höra mystiska röster och se konstiga syner. Till råga på allt börjar tekniken ombord strula och det blir svårare att behålla kontrollen över farkosten. Och vilka var egentligen omständigheterna som föregick örlogskapten Winters (Nick Hobbs) plötsliga död. Mystiken tätnar, kanske är de inte ensamma där nere i det mörka havsdjupet.

I Below ger oss Twohy, Sussman och Aronofsky ett skickligt ihopsatt spänningsladdat krigsdrama kryddat med övernaturliga element. Stämningen byggs sakta men säkert upp genom en allt mer påtagligt växande klaustrofobisk känsla där plötsliga actioninslag blandas med mer krypande långsamma sekvenser. Det är just filmskaparnas fokus på att lägga mycket kraft på att etablera en krypande otäck atmosfär som gör att Below står ut i mängden av liknande filmer. Visst finns härscener som kan ses som jump scares men detta är framför allt ett psykologiskt drama där skräcken tillåts att sakta men säkert sippra in allt mer. Visuellt och ljudmässigt håller filmen också förvånansvärt hög klass för att vara inspelad för 20 år sen där vi t ex slipper fula och stämningsdödande cgi-effekter. Fotografen Ian Wilsons förmåga att använda sig av skuggor och trånga utrymme i sitt kameraarbete är en stor bidragande orsak till att den närmast kvävande anspänning som råder på ubåten kommer fram så pass väl, vi som åskådare får också så smått känslan av att befinna oss i en grav av stål. Skådespelarensemblen gör också sitt till för att skapa dramatik genom gedigna insatser där framför allt Bruce Greenwood utmärker sig i rollen som löjtnant Brice, en officer som blir allt mer trängd när hans auktoritet allt mer utmanas av som det verkar övernaturliga händelser. Greenwood lyckas verkligen fånga den inre kamp Brice utkämpar för att upprätthålla handlingskraft och förstånd när han ställs mot obegripliga fasor.  Olivia Williams förtjänar också ett särskilt omnämnande I en fängslande roll som sjuksköterskan Claire. Williams lyckas skickligt framhäva hur Claires lugna yttre fasad sakta bryts ner av rädslaoch misstanke om att det finns oförklarliga krafter i rörelse. I några bärande biroller märks framför allt Matthew Davis som fänrik Douglas Odell och Holt McCallany i rollen som löjtnant Paul Loomis vilka bidrar till att lyfta fram den växande misstänksamheten och spänningen bland besättningen. Och precis som I fallet ”Alien” blir även ubåten USS Tiger Shark, likt rymdskeppet Nostromo, en karaktär i sig med sitt knakande skrov och labyrintlika korridorer vilket ytterligare förstärker känslan av klaustrofobi och paranoia. Bekow är en fängslande och välproducerad liten film som förtjänar en noterbar plats bland de filmer som kan klassificeras som maritim skräck. Regissör Twohy visar prov på att han kan sitt hantverk när det gäller att leverera dramatiska och spänningsladdade historier som håller intresset på topp hela vägen. Vad mer kan man önska av filmer som dessa än just en kusligt klaustrofobisk historia där vi med spänd förväntan väntar på vad som ska visa sig döljas i mörkret.