Filmkvällen 27/10 2022 - Burial Ground

Då var vi igång med nedräkningen till Halloween. Självklart skulle det då vankas högst stämninsfull film

Tema - Tre par och gänget från kryptan”

 

"Mother, this cloth smells of death!"

​Michael

Den film som röstades fram kastade oss tillbaka till tidigt 1980-tal, en guldålder för italiensk skräck.Den fingerade taglinen som sålde in filmen, ”Tre par och gänget från kryptan” skulle visa sig vara en tämlien bra sammanfattning av den lilla kultrullen "Burial Ground" ("Le Notti del Terrore") från 198. Reissören Andrea Bianchi är väl mest känd för ganska sleaziga giallo ”Strip Nude for Your Killer”, i övrigt hsr hsn mest slafsat runt i någon slags mjukporraktigt dramaträsk. Här har vi således kanske mest en lyckoträff fylld av zombieaction från start, och det är det ju bara att tacka och ta emot för. Historien är det väl inte så mycket att orda om, den är av typiskt snitt för denna typ av italiensk 1970- 80-tals zombiefilm. Historien öppnar med att en professor Ayres hittar en mystisk sten när han undersöker en gammal etruskisk krypta intill den närbelägna herrgård han uppehåller sig i. Fyndet avslöjar något om hur vi sett på döden eller liknande och detta måste han så klart av någon anledning presentera för ett par bekanta jetset-människor som han därför snabbt bjuder in till platsen. Problemet är bara när professorn öppnat kryptan utlöses en tusenårig förbannelse, vilken väcker upp de döda som begravts där. När gästerna anländer, tre par samt den tioåriga sonen till en av kvinnorna, är de lyckligt ovetande om att professorn är död och att de döda håller på att resa sig från den gamla etruskiska gravplatsen. Bianchi lägger ingen tid på att etablera någon större backstory eller persongalleri, här är det pang på rödbetan direkt. De första 20 minuterna får vi följa de tre blåsta paren i scener fyllda med skrattretande dialog, flörtande och kopulerande utan något bekymmer i världen, fram till det de döda knackar på Eller rättare sagt, detta är inte vilka döingar som helst, de kan nämligen samarbeta, använda redskap, klättra och fatta bättre beslut än de levande idioter de jagar. Zombierna börjar således belägra huset paren befinner sig i och sedan följer en rad scener möten där männen och kvinnorna ideligen fattar helt korkade beslut med dödliga konsekvenser såklart. Kommer någon att överleva detta helvete eller är det månne början på apokalypsen?  

 

Just den undergångston som genomsyrar hela filmen lyfter hela produktionen och gör att man blir mer förlåtande vad gäller skrattretande dialog, usel dubbning, totalt imbecilla karaktärer och en handling som är tämligen tunn Och så har vi ju då så klart en av de mest märkliga karaktärer som dykt upp i filmsammanhang, ja de rör sig om Pietro Barzocchini (här under namnet Peter Bark) som spelar Michael, den tioårige sonen till en av kvinnorna. Barzocchini var vid denna tid någonstans i 25-30-årsåldern men ser ut som en riktigt otäck förvuxen unge. Michael är dessutom förälskad i sin mamma och de incestuösa undertonerna i denna sidohistoria känns helt absurt. Men det är en av anledningarna till att denna film fått viss ryktbarhet. Skådespelarinsatserna är det väl inte mycket att säga om i övrigt, karaktärerna är riktigt platta och man vet på förhand att det inte kommer att sluta väl för någon av dem. Rent visellt är miljöerna som sagt stämninsfulla men kameraarbetet är väl inte alltid det bästa och vissa i vissa scener ser man inre riktigt vad som händer. Specialeffekterna är emellertid tillfredsställande och zombiemakeupen är helt OK, även om den är lite speciell. I övrigt finns här allt man kan önska av en zombiefilm, grafisk slafsigt våld, kusliga miljöer, ett soundtrack hade passat bättre i en sci fi-rulle men likväl förhöjer stämningen här samt flera scener som är så dumma att man inte kan låta bli att gapskratta.  En kul film att få visa ändå.

Videoklipp

Filmkvällen 27/10 2022 - Burial Ground