Tema - Tjuv och polis bland franska döingar

“That’s the only exit, and it´s cadaver city all the way down.”

Ouessem 

Jaaa!!! kolla här vad ToB bjöd på denna oktobermånad. Film nummer 24 i någons eventuella Halloween-maraton kanske. Efter att hastigt ha fått skifta fokus slängde vi in ett zombietema, bara så där. Det kändes ju också passande eftersom att klä ut sig till zombie på Halloween är en av de mer tacksamma utstyrslarna, kom som du är, typ. Filmen som stod på menyn är en av de senare i den ström av fransk skräck som fick ett uppsving under 2000-talet, The Horde" ("La horde") 2009 i regi av Yannick Dahan och Benjamin Rocher. Båda dessa filmskapare i denna duo har varit inblandade i ett antal franska produktioner, men ingen som väl lämnat några djupare intryck. The Horde är dock en väldigt underhållande zombiefilm, en popcorn-rulle som passar bra att avnjuta en mörk torsdagskväll nu när Halloween står för dörren.I The Horde introduceras vi för en grupp tillhörande en polisiär insatsstyrka som står i begrepp att ta sig in i ett nedgånget lägenhetskomplex i Paris utkanter. Gruppen utgörs av insatsledaren Ouessem (Jean-Pierre Martins) samt dennes kollegor Aurore (Claude Perron), Jimenez (Aurélien Recoing) samt Tony (Antoine Oppenheim). Poliserna är ute efter knarkhandlare och hans gäng som hämnd för att dessa ligger bakom mordet på en av deras kollegor. Tanken är att de ska ta sig in i fastigheten och slå ut gängledaren och hans kumpaner. Överraskningsmomentet går dock förlorat en av de fåkvarvarande hyresgästerna i huset råkar röja polisernas ankomst. En eldstrid bryter ut men poliserna blir snabbt övermannade och hållna under pistolhot av gängbossen Adewele (Eriq Ebouaney) och dennes hejdukar Bola (Doudou Masta) och Greco (Jo Prestia). Situationen ser desperat ut förpoliserna, men då plötsligt dyker en till synes galen man upp som attackerar de två grupperna i syfte att vilja bita dem. Både polis och kriminella inser snart att denne galning inte är ensam, byggnaden verkar sakta men säkert fyllas av andra galningar som är ute efter dem och utanför har det samlas just horder av dessa besinningslösa människor. Det står snart klart att hela Paris verkar ha fallit offer för en zombiesmitta, de levande döda finns nu överallt, på jakt efter nya offer att sätta tänderna i. I detta prekära låge föreslår Oussem en överenskommelse med Adewale, att de två grupperna ska lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att gemensamt försöka överleva och hitta en flyktväg ut ur byggnaden. Poliser och kriminella påbörjar nu en desperat blodig kamp för att komma levande ur den situation de befinner sig i, men hur länge ska de lyckas hålla samman och vem kan man egentligen lita på?

The Horde är förvisso inte en särskilt originell produktion, den följer ett upplägg vi känner igen från en rad liknande filmer som gavs ut i kölvattnet av ”28 Days Later” (2002) och ”Dawn of the Dead" (2004). Det märks även att Yannick Dahan och Benjamin Rocher tidigare hade samarbetat under inspelningen av den hårdkokta gangsterrullen ”Rivoallan” (2008), vilken The Horde närmast kan ses som en andlig uppföljare till. Som kuriosa kan tilläggas att Benjamin Rocher sedermera gick vidare med att regissera den udda komedin ”Goal of the Dead” (2014), vilken kombinerar zombier med fotboll. Med The Horde märks det att Rocher och Dahan kan sitt hantverk, de försöker sig inte på några nya innovativa grepp här, men återanvänder klassiska grepp förgenren vilket fungerar utmärkt i ett sammanhang som detta. Den klassiska metaforen om vem som egentligen är det verkliga monstret, människan eller zombien, är ett typexempel. Det som skiljer The Horde från många liknande produktioner är upplägget med en uppgörelse mellan poliser och kriminella i ett öde hyreshus, mitt i en zombieapokalyps. Det är nästan så man får lite “Assault on Precinct 13” -vibbar här. Det känns ju inte så långsökt att dra paralleller mellan John Carpenters skildring av gängen utanför polishuset i Precinct 13 och Romeros zombier utanför den ensligt belägna gården ute på landsbygden i Pennsylvania i Night of the Living Dead”. The Horde känns ju också lite som ”The Raid: Redemption” (2011), fast i zombietappning, och det är ju ett kul grepp.  Plus även för att Dahan och Rocher laddar The Horde med en slags vildsint frenesi som inte många andra zombiefilmer har. Man märks att regissörerna älskar hårdkokt gangsteraction. Fightingscenerna har en intensistet som verkligen kan få adrenalinet att pumpa, om man då inte hart problem med snabba klipp och vilda kameraåkningar. Och när det gäller zombiefilm så handlar ju en stor del av vilken obehagsskänsla zombierna själva förmedlar, här har Dahan och Rocher verkligen lyckats. The Horde borde verkligen fått mer uppmärksamhet när den gavs ut för att ha lyckats med att göra zombier skrämmande igen. Här har vi den moderna snabba infekterade typen, i stil med 28 Days Later. De är ytterst vildsinta och dödliga. Deras ursprung förklaras aldrig i filmen men det gör inget, de är här för att döda allt och alla. De levande i filmen levererar också det de ska här. Här finns förvisso knappast någon sympatisk karaktär, poliserna är korrumperade och själviska och knarkgänget är mördare och dåliga personer rakt igenom, men de fina skådespelarinsatserna gör att man likväl finner sig heja på dessa figurer. Ett extra hedersomnämnande ska även ges till Eriq Ebouaney I rollen som gängledaren Adewale. Ebouaney lyckas verkligen fylla relation till den yngre brodern Bola med äkta känsla, vilket visar den passion han lägger ner i porträtteringen av sin karaktär. Yves Pignot I en liten biroll som den åldrade krigsveteranen René förtjänar också ett omnämnande. Denna hyresgäst som bara råkar hamna mitt i konflikten mellan de båda grupperna är underhållande vad gäller dennse ständiga hävdande att de attackerande zombierna är fientliga kineser. Så visst hade vi en kul kväll att kolla in The Horde. Ibland är det enkla det bästa för dagen. Filmen levererade fin zombieaction, dramatiskt intensiva sekvenser, fina effekter vad blod och gore, skitigt mörka atmosfäriska miljöer och en ovisshet om vem, om ens någon, skulle överleva. Bus eller godis … både och kanske …