Ja, den som lever får se. För nu gott folk ska ni få vinterbada med ToB!!

”Under ytan finns stora och små
Under ytan finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer, som vi inte kan förstå ... förstå ... förstå … förs ...”

Skräckfilm som bygger på tematik om hotande vattenytor, vad vi för enkelhetens skull kan kalla maritim skräck, har vi kunnat se i en mängd variationer under en stor del av genrens historia. Människan har placerat en flagga på månen, skickat farkoster till Mars och tagit prover från asteroider 300 miljoner kilometer ute i rymden, men det finns fortfarande platser på jorden, som vi aldrig har besökt. Trots att 70 procent av jorden består av hav är stora delar av bottnarna fortfarande outforskade. I synnerhet de djupaste platserna många kilometer under havsytan är stora, vita fläckar på världskartan. Forskarna uppskattar att man bara har undersökt 0,0001 procent av havets botten. Inte konstigt då att havet är en fascinerande kuliss till många skrämmande berättelser. Just skräckhistorier kopplade till hav och andra vattendrag hör rötter ända tillbaks till mänsklighetens tidigaste legender om sjö- och havsvidunder och förrädiska farleder. Mytiska varelser som Kraken, sirener, sjöjungfrur och Leviathan har hemsökt sjumanshistorier under århundraden. I mer modern klassisk litteratur hittar vi verk som “Moby Dick” eller varför inte H.P. Lovecrafts “The Shadow Over Innsmouth” eller ”The Call of Cthulhu”, vilka är typexempel på skräckskildringar som tar fasta på vår rädsla för det okända i mörka djup och vad som kan dväljas där. Det är alltså historier som dessa som lagt grunden till dagens tema.  

 

Det första stora uppsvinget för maritim skräck dök upp under monsterfilmens förlovade årtionde, 1950-talet. Biopubliken kunde då ta del av klassiker som ”Creature from the Black Lagoon” (1954),som introducerade oss för föreställningen om humanoida sjömonster, eller “It Came from Beneath the Sea” (1955),  en typisk 1950-talsrulle om en muterad jättebläckfisk som terroriserar befolkningen på den amerikanska västkusten efter att radioaktivitet släppts ut i havet. Steget är härifrån inte långt till en av de största havsmonster-franchiserna vi sett, Godzilla-filmerna. Detta är en av världens mest kända filmserier, skapad i Japan av filmbolaget Toho. Serien inleddes med just ”Godzilla” (1954), där det ikoniska monstret, en gigantisk reptil som väcks till liv av atomvapen, först introducerades. Ursprungligen symboliserade Godzilla farorna med kärnvapen, men karaktären har utvecklats över tid till att bli både en antagonist och en hjälte i olika filmer. Andra muterade vattenlevande monster har även dykt upp i sentida filmer, exempelvis sydkoreanska ”The Host” (2006). 

 

Allt eftersom tekniken utvecklades gjorde scenografin vad gäller maritim skräck det också. 1970-talet skulle bli en ny storhetstid ör denna typ av film, mycket tack vare Steven Spielbergs “Jaws” (1975), den mest inflytelserika film av detta slag genom tiderna. Historien om en jättelik vithaj som terroriserar en liten amerikansk kuststad berör den nedärvda skräcken för att bli jagad av ett dolt rovdjur. ”Jaws” kom i sanning att göra idén om att använda hajar och andra marina rovdjur som symboler för osynliga, okontrollerbara faror enormt populär. Detta kom att skapa en ny subgenre inom skräck- och actionfilmer, där hotet från naturen, särskilt havets rovdjur, blev centralt. Hajar och andra rovfiskar dök upp i överflöd på gott och ont, ibland i seriösa produktioner men mer ofta kanske inte så seriösa. ”Piranha” (1978), ”Orca” (1977), ”Deep Blue Sea” (1999), ”Open Water” (2003), ”The Reef” (2010),”Sharknado”-serien (från 2013), ”The Shallows”, (2016), ”47 Meters Down” (2017) … ja listan kan bara rulla på …

 

Under 1980-talet blev även annan undervattensskräck populärt som tema. Ofta handlade det om människor som råkar illa ut i klaustrofobiska miljöer i forskningsstationer eller ubåtar långt nere i havsdjupen där hemska saker gömmer sig. I kölvattnet av framgångarna för “Alien” (1979) är det inte så märkligt att vi fick se sci fi-tematiska undervattensfilmer som “The Abyss” (1989), ”Leviathan” (1989), ”The Rift” (1990) och senare under 2000-talet filmer som ”Harbinger Down” (2015) eller ”Underwater” (2020). Naturligtvis var även mer traditionella havsmonster populära, ”DeepStar Six” (1989) visade vägen för andra jättelika varelser som exempelvis ”Deep Rising” (1998) och ”The Meg” (2018).  Och i dessa tider av klimathot och rädsla för pandemisk smitta så finns det så klart maritim skräck även på detta tema, kolla bara in rullar som visar vad vattenburna parasiter kan göra i ”The Bay” (2012) och ”Sea Fever” (2019). Och slutligen, visst spökar det även på havet. Det finns en hel del hemsökta stränder, skepp, ubåtar och undervattensbaser där osaliga andar utgör ett dödligt hot. Här kan bl a nämnas filmer som “The Fog” (1980), “Death Ship” (1980), “Dagon” (2001), ”Below” (2002), “Ghost Ship” (2002) och “Last Voyage of the Demeter” (2023)

 

Så visst, självklart ska vi hålla oss Högt över havet, för där nere under ytan kan vi inte ens skrika. Men vad mycket skräck den maritima skräckfilmen kan leverera. Här finns så mycket känslor att spela på, rädslan för det stora okända blå, fruktan för isolering och klaustrofobi i all ensamhet och sårbarhet, skräcken för att slukas upp av vattenmassorna och drunkna, oron för vad den globala klimatkrisen kan föra med sig när vredgad moder jord slår tillbaka. Maritim skräckfilm har gjort en lång resa sen den först såg dagens ljus, och som så mycken annan skräck har den varit en speglig av sin samtid. Temat spelar tacksamt på några av våra grundläggande rädslor samtidigt som denna typ av film även känns mer nära och relaterbar än t ex äventyr i rymden. Havet är djupt, men nu hoppar vi väl i. Vilken typ av vrakspillra vill DU helst plocka upp? Lägg din röst här bredvid!

 

Ja, men ett quiz ska vi väl också få ihop denna gång. Kan ni haja det? Det blir säkert en del blötdjur att beskåda för alla landkrabbor. Så sätt på er flytväst och sydväst, för det lär bli åka av.  En plats på ToB:s Hall of Fame och annat krafs står på spel. Evenemanget är naturligtvis gratis. Kom i tid om ni vill försäkra er om en bra plats. Dryck och snacks finns att inhandla i baren.

 

Kvällens program: Torsdag 14/11 2024 
19:00 - Dörrarna öppnas 
Ca 19:30 - ToB;s SkräckfilmsQuiz 
Ca 20:00 - Kvällens film 
Ca 22:00 - Prisutdelning 
Ca 22:30 – Closing Time

 

Plats: Skjul Fyra Sex, Adress Fiskhamnsgatan 41 
(ingång på sidan mot Älven)
Hållplats: Chapmans Torg 
Karta

Vi ses!

ToB-gänget