Ska man vara ärlig har väl merparten av de filmer som försökt casha in på den rådande zombietrenden varit lika attraktiva som de levande lik som man fyllt upp med i brist på story och nytänkande i stort. Därför är det ju extra kul om man lyckas komma över en rulle som faktiskt försöker sig på att ge en ny vinkling på ett uttjatat upplägg. Eftersom zombiefilm alltid har legat mig lite extra varmt om hjärtat så var det med viss förväntan jag beslutade mig för att ge John Geddes historiska zombiedrama ”Exit Humanity” från 2012 en chans. Själva scenariot med en värld som fallit samman vid tiden för det amerikanska inbördeskriget kändes lockande och då får man ha överseende med att den enda film Geddes tidigare regisserat, tillsammans med en annan snubbe, är en risig The Texas Chain Saw-wannabe-film vid namn ”Scarce” från 2008.

Exit Humanity utspelar sig huvudsakligen år i Tennessee 1875 där vi får följa Edward Young (Mark Gibson) och dennes vedermödor i ett ödelagt USA. Bakgrundshistorien och vad som sedan följde är den åldrade Youngs nedtecknade återberättelse, vilken förtydligas genom hans egen berättarröst (återgiven av Brian Cox). Vi får veta att den unge Young var med under inbördeskrigets sista dagar då allt tog en oväntad vändning i och med att stupade soldater plötsligt började återuppstå som zombies. Orsaken bakom detta förklaras aldrig, men Edward Young lyckas i vilket fall som helst att ta sig hem till sin gård där hans fru och son väntar. Den lycka återföreningen ger varar dock inte särskilt länge. Tragedin slår plötsligt till en dag när Young är ute på en jakttur. Vid hemkomsten upptäcker han nämligen till sin fasa att gården attackerats av zombies. Hans son är försvunnen och hustrun har förvandlats till en av alla dessa levande döda som nu stryker kring på landsbygden. I förtvivlan drar Young iväg i sökandet efter sin son i förhoppningen att återfinna honom vid liv. Det ska emellertid som vanligt visa sig att de odöda inte är de enda hotet han har att passa sig för. När Young av en slump råkar stöta på en annan överlevare, Isaac (Adam Seybold), star det klart att något illavarslande är i görningen I området. Isacs syster Emma (Jordan Hayes) har nämligen blivit kidnappad av en psykopatisk sydstatsgeneral och hans grupp av överlevande men avhumaniserade rebeller. General Williams (Bill Moseley) är en man som är beredd att ta till vilka metoder som helst för att hitta ett botemedel mot zombieepidemien och återuppbygga Tennessee under egen ledning. Young måste nu välja mellan att acceptera den maktgalne generalens planer eller söka sig en egen väg i en värld som tagits över av de levande döda.

Som sagt så är Exit Humanity en återberättelse av en mans resa i jakten på en ny tillvaro i en värld om kollapsat. Detta upplägg markeras tydligt i och med Cox berättarröst som återger Youngs tankar och motiv och omgående sätter sin prägel på det dramaturgiska upplägget. Detta kan kännas en aning påfrestande i början, speciellt om man inte är så förtjust i just pålagda berättarröster. Själv var jag måttligt förtjust i den muttrande gubben som tjötade i tid och otid, under den första kvarten är det i stort sett ingen dialog förutom Cox rabblande. När berättelsen kommer igång efter ett tag blir det mindre av Cox och mer dialog dock och man störs inte så mycket av upplägget i längden. Filmen är överlag väldigt tyst i jämförelse med liknande filmer. Manusförfattarna har även valt att ta historien en något annan väg än brukligt i dagens zombiefilmer. Man kan ju lätt förvänta sig våldsamma uppgörelser i jakten på Youngs son eller i kampen om botemedlet där zombies och andra ondingar slaktas till höger och vänster och hjälten utgår med segern. John Geddes ger oss emellertid en historia som tar några alternativa vändningar utan att göra så stor sak av detta. Filmens känns nästan som en grafisk novell i sitt upplägg bestående av kortare episoder. Detta förstärks också genom den kapitelindelning som lagts in med animerade mellanspel. Just animationerna känns till en början mest som något man bara slängt in som ett fräckt stilistiskt grepp, men efter ett tag smälter de väl in i helheten och kompletterar huvudhistoriens berättelse på gott och ont. Geddes använder även sig av tidshopp i filmen för att föra historien framåt, detta är man inte riktigt beredd på, men det känns nödvändigt för att inte dra ut på framåtskridandet än mer. Förutom arbetet med att utveckla en något annorlunda historia måste man även berömma det scenario som utgör filmens bakgrund. Miljöerna är vackra och stämningsfulla och man glömmer ibland bort att det är en skräckfilm man kollar på och inte någon modern western. Till detta smälter soundtracket så väl in i helheten att det mer omedvetet fungerar som stämningsförhöjare.

Skådespelarinsatserna fungerar också bra rakt igenom. Det är inga mer kända ansikten som dyker upp här. Mark Gibson I rollen som Edward Young gör sin karaktär på ett trovärdigt sätt. Den smärta och sorg han upplever framhävs tydligt i minspel och kroppsspråk. Bill Mosleys galne General Williams är förvånansvärt nedtonad i en karaktär som annars lätt skulle kunnat ha överspelats. Detta gör honom inte mindre ondskefull eller obehaglig, snarare mer verklighetstrogen. Man önskar faktiskt att Mosley, som ju varit med i en mängd skräckfilmer genom åren( bl a The Texas Chainsaw Massacre 2, remaken av Night of the Living Dead, Army of darkness, House of 1000 Corpses, The Devil's Rejects, Repo! The Genetic Opera m fl), fått mer speltid, då hans karaktär är intressant. Williams jakt på ett botemedel mot zombiesmittan, även om den bedrivs på ett barbariskt sätt, är ju i grunden ett steg mot räddningen för världen. Problemet är bara att denna nya värld är ett samhälle som generalen vill härska över med egen oinskränkt maktfullkomlighet. Här fanns potential för en riktigt färgstark filmskurk som tyvärr till viss del går förlorad.  I övrigt kan nämnas att Dee Wallace (E.T., Cujo, The Howling) dyker upp som Eve, en spåkvinna misstänkt för häxeri som möjligtvis sitter inne med lösningen på hur mänskligheten kan överleva apokalypsen. Detta är en mindre biroll men viktig i sammanhanget. Wallace lyfter också med hjälp av sin talang och hyfsat kända ansikte fram rollen en hel del. En annan skådis med skräckfilmsförflutet är Stephen McHattie (Pontypool, Watchmen, The Tall Man), en läkare som tvingas verka under General Williams i jakten på botemedlet. Tyvärr får han mycket litet att göra av sin rollkaraktär, vilket är synd då McHattie besitter en hel del karisma som han hade kunnat ingjuta i sin karaktär om han fått chansen.

Så Exit Humanity låter som en film man jag helhjärtat kan rekommendera, en produktion som står ut i mängden av nutida postapokalyptisk zombiefilm. Tyvärr är det ändå inte riktigt så väl. En i grunden intressant historia, snygga miljöer och ett skapligt skådespeleri kan inte dölja att filmen emellanåt tappar tempo å det grövsta. Den lunkar ju fram långsammare än den slöaste av alla Romeros gamla zombies. Det finns ett flertal sekvenser i filmen där det inte händer något egentligt av intresse utan mest känns som utfyllnad. Detta är framförallt märkbart filmens första del, då Cox berättarröst driver berättelsen framåt snarare än vad som händer på bild. Den dialog som i övrigt förekommer känns tunn och det förekommer i stort sett ingen action överhuvudtaget. Jag vet inte om dessa scener ska fungera som någon slags fördjupning det inre helvete Young upplever. Men det fungerar inte, man tappar istället fokus och dramatiken avtar. Nu är detta naturligtvis inte en actionladdad zombieslakt a la remaken av ”Dawn of the Dead” eller liknande, man kanske mer försöker fånga dramakänslan i en serie som ”The Walking Dead”. Men det funkar inte riktigt.  Det blir bättre längre in i filmen när fler karaktärer introduceras och under filmens slutskede ökar tempot märkbart och ger oss även ett fängslande och innovativt slut, men så dags kanske man har tappat en del tittare. Det ganska intressanta upplägget med animerade kapitelindelningar blir också i längden något som tyvärr drar ner filmens tempo. Om historien framlöpt i en snabbare takt hade dessa kunnat fungera som välkomna avbrott, nu känns det mer som de efterhand stoppar upp handlingens framåtskridande. Och så har vi zombierna själva. De utgör egentligen bara en kuliss och inget fel i detta egentligen så länge historien håller i sig ändå. Men även om specialeffekterna är OK känns zombierna här tyvärr i helhet ganska tråkiga och föga skrämmande då de väl dyker upp.

Om du gillar en mer eftertänksam zombiefilm som mer fokuserar på existentiella frågor i stället för blod och tarmar, ja då kan Exit Humanity vara ett alternativ i den flod av snabbproducerade filmer med levande döda som tema. Tar man sig bara igenom de första 15-20 minuterna så utvecklas en intressant historia om en man på jakt efter en ny plats i tillvaron. Men var beredd på att berättelsen tar sin tid och att det finns en del transportsträckor som kanske inte känns så inspirerande. Det är ju egentligen John Geddes debutfilm och som sådan ger den ett lovande intryck vad gäller regissörens eventuella framtida verk. Så är man sugen på en skräckis i amerikansk 1800-talsmiljö så kör hellre på Exit Huamity än t ex ”Abraham Lincoln: Vampire Hunter”.