Handlingen är inte speciellt komplicerad. I en kort inledningssekvens i svartvitt får vi en återblick till år 1980, då Jasons mamma Pamela går bärsärkagång i sin hämnd på de ungdomar som pga försumlighet orsakat att hennes son Jason drunknat. Men Jason dog ju inte, utan han får se sin mamma (här ser vi en cameo av Nana Visitor från den första filmen) få huvudet avhugget av den sista överlevande flickan. Ca 30 år senare anländer ett gäng ungdomar på campingsemester till det gamla Camp Crystal lake. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän den nu vuxne Jason Voorhees, dyker upp för att hämnas sin döda mor. Det blir inte roligt för camparna. Sex veckor senare anländer ett nytt ungdomsgäng till trakten för att ha lite kul i en sommarstuga där. Samtidigt har en ensam motorcykelåkande kille börjat genomsöka området i jakt efter sin försvunna syster som ingick i det första campinggänget. Jason ligger dock inte på latsidan utan är fast besluten att göra mamma nöjd även denna gång.

Remakes är sällan något att hetsa upp sig för. Att lågbudgetslashern Friday the 13:th skulle bli något större mästerverk i sin nya tappning kan nog knappast någon ha förväntat sig. Den ursprungliga serien är ju ärligt talat inte speciellt bra, men den har ändå en härlig nostalgikänsla och charmig atmosfär. Kul popcorn-rullar. Jason är ju dessutom en skräckfilmsikon. Den nya Friday the 13:th är i grunden en omarbetning av handlingen i de ursprungliga delarna 1-4 men den klassiska lågbudgetcharmen har försvunnit under produktionens gång. Till skillnad från nyare slashers som t ex Hatchet och Wrong Turn, vilka spinner vidare på tidigare traditioner, försöker Friday the 13:th ta en annan väg. Tankarna går snarare till moderna musikvideor än till gamla skräckfilmer. Men om den ger oss en stunds underhållning är det ingen fara. Men gör den det?

Tyvärr finns en hel del att anmärka på som gör att denna film inte sätter några djupare spår eller väcker liv i en redan förmultnad serie. Vad som framför allt drar ner filmen är att hela mytologin runt Jason effektivt raseras. I de tidiga filmerna (del 1 till 4) är Jason en efterbliven person som traumatiserats av att se sin mordiska mamma få huvudet kapat. Han vandrar därefter runt i skogarna kring Crystal lake och har ihjäl alla blåsta ungdomar som råkar sätta foten där. Han är den robotlike mördarmaskinen som bara uppfyller mammas önskan om hämnd. Just den enkla och primitiva urkraften är Jasons signum. Men i Nispels film har mannen bakom masken förvandlats till någon slags Rambo. Jajamen, här snackar vi gillrade björnfällor, välriktade armborstpilar och yxkast på 50 meter. Dessutom är Jason inte ungen från stan längre, tydligen har han och morsan varit bosatta i ett hus ute i skogen hela tiden. Här har Jason lyckats med bedriften att gräva ett underjordiskt tunnelsystem som kan vara praktiskt att ha. Inte nog med det, han har även lyckats att fixa ström till den gamla risiga kåken. Hur? Ingen aning, men uppenbarligen besitter han fler talanger än vad man trott. Det känns som Nispel fastnat i sin tidigare remake av Texsas Chainsaw massacre, man bara väntar på att Leatherface ska dyka upp med sin motorsåg. En del kanske tycker att denna uppdatering av Jasons karaktär känns fräsch, själv tycker jag att den slår sönder den atmosfär som några av de gamla filmerna ändå lyckades bygga upp. Filmen känns dessutom ofta lite småseg med en del transportsträckor som inte fyller någon funktion. Bl a har har ett par spekulativa och usla sexscener slängts in, antagligen för att locka till sig lite extra publik. Vad många nog mest kommer att klaga på är dock avsaknaden av innovativa mordscener. Här misslyckas denna nyinspelning helt. Även de sämsta av de äldre Friday the 13:th – filmerna hade i alla fall minst ett uppfinningsrikt mord, så är inte fallet här. Visst, det sker en hel del blodiga avrättningar, men spänningen och kreativiteten saknas. Jag lovar att du sett liknande saker många gånger förr. Hela filmen är fylld av moment som byggs upp men sen inte resulterar annat än i ett stort ”jaha, var det inte mer än så”.

Vad gäller skådespelarnas insats har detta ju aldrig varit av avgörande betydelse i en Friday 13 film. De korkade tonåringarna har alltid varit stereotyper som bara fyllt uppgiften att avverkas som offer på löpande band. I denna film är dock skådisarna sämre än vanligt. Jared Padalecki (som en del kanske känner igen från Supernatural och Gilmore Girls), som spelar den motorcykelåkande hjälten, är helt uttryckslös i sitt agerande och de två kvinnliga huvudkaraktärerna spelade av Danielle Panabaker och Amanda Righetti är lika nollställda som sina repliker. Derek Mears gör däremot en helt ok insats som Jason. Hans gestaltning av denna klassiska mördarmaskin måste nog ses som en av de bästa som setts. Mannen med masken lyckas framstå som något mer nyanserad än tidigare, och det är ju en bedrift i sig. Med ett bättre manus skulle han kunnat få ut än mer.

Nej, detta var väl inte vad man hoppats på direkt. Allting från det malplacerade soundtracket till Texas Chainsaw-vibbarna och Jasons fåfänga(!) poserande med masken känns inte speciellt intressant. Vi får inte heller några kul referenser till de tidigare filmerna. Ingen hade krävt något mästerverk när det kommer till en film som denna, bara lite blodig underhållning. Tyvärr misslyckas filmskaparna att leverera just detta. Visst kan man påpeka att denna nyinspelning är bättre än jason takes Manhattan eller Jason goes to hell, men lite högre målsättning måste man väl ändå ha med en film.