År 2007 var en av våra största filmstjärnor på besök i England för att medverka i debutantregissören Tom Shanklands mörka thriller WΔZ, Att se Stellan Skarsgård i huvudrollen till en film som denna kunde ju sluta lite hur som helst. Det visar sig emellertid att WΔZ faktiskt är en av de mer ovanliga och originella thrillers som spelats in på de brittiska öarna under senare år. Man kan lätt tro att detta är en billig variant av Saw eller liknande filmer och marknadsföringen har väl inte givit någon annan bild precis. Lyckligtvis är så inte fallet, visst finns där en del likheter, men WΔZ står stadigt på egna ben och det är helt klart en imponerande debut av Shankland och manusförfattaren Clive Bradley. Vi får här åter stifta bekantskap med människans mörkare sidor och vad vi kan vara beredda att utsätta varandra för. Hur långt kan vi egentligen gå för kärlekens skull?

WΔZ öppnar med att ett par stympade kroppar hittas på en bakgata i new York, det mesta tyder på ett dubbelmord. De som får ansvar för detta fall är den cyniske och känslomässigt avtrubbade polisveteranen Eddie Argo (Stellan Skarsgård) och hans färska och idealistiska kollega Helen Westcott (Melissa George), Redan från början står det klart att det råder märkliga omständigheter kring dessa dödsfall, den ena kroppen har tagits av daga med hjälp av elektricitet och har tecknen WΔZ inbränt i köttet, det andra liket verkar först vara ett självmordsoffer men kroppen bär spår av brutal tortyr. Ganska snart inser Eddie och Helen att det finns kopplingar till tidigare mordfall. Det har nämligen rapporterats om liknande omständigheter där människor hittats dödade parvis, avrättade med elektricitet och genom tortyr, och där offren märkts med tecknen WΔZ. Inom kort görs fler upptäckter av samma makabra natur och på något sätt verkar det finnas en djävulsk tanke bakom eftersom de döda alltid verkar ha haft en nära relation till varandra.  Svaret på mordgåtorna verkar ligga i just det inbrända WΔZ. Efter en del efterforskningar står det klart att detta är en algebraisk matematisk formel (W delta Z) utvecklad av den amerikanske genetikern George R Price. Utifrån denna formel vill Price bevisa att det inte existerar någon äkta altruism eller osjälviskhet i naturen (en insikt som i verkligheten faktiskt drev honom in i djup depression och slutligen till självmord). Det verkar som om någon utsatt offren för det ultimata testet, hur mycket smärta kan man uthärda för att rädda någon man älskar? På något sätt verkar det som om det som nu händer har kopplingar till saker som skett i polisdistriktet tidigare och där ett lokalt kriminellt gäng varit inblandat. Den kedjerökande Eddie verkar också veta mer om detta än han faktiskt vill avslöja. Frågan är nu, kan Eddie och Helen nysta upp mysteriet innan fler faller offer för den brutale seriemördaren?
 
En del har hängt upp sig på att WΔZ skulle vara en onödigt brutal film i vissa partier. Paralleller har dragits till filmer som Saw och Captivity, där de blodiga effekterna egentligen bara har ett underhållningsvärde utan någon djupare mening. Shanklands film skiljer sig emellertid från dessa i sin ton som är mycket mer verklighetstrogen. Temat kan naturligtvis verka spekulativt men i så fall inte mer än det i David Finchers hyllade Se7en, en film WΔZ har klara likheter med. Och vad gäller våldet så är det faktiskt ganska tillbakahållet. Shankland väljer, precis som Singer, att främst satsa på psykologisk stämning. Filmen är väldigt mörk och deprimerande och det är det som gör den speciell. Men har man redan en svart syn på mänskligheten lär det ju inte bli bättre av att se WΔZ, älskar verkligen en mor sin son mer än sig själv, eller en blivande far sin gravida flickvän? Filmens tungsinne förstärks av ett närmast dokumentärt upplägg med ett mörkt och kornigt foto och ett flitigt användande av skakig handkamera. Handlingen tycks mestadels vara förlagd på öde bakgator, i mörka kvarter under broar eller i knarkarkvartar.  Det är en dyster och tungsint värld som målas upp, ständigt dränkt i ett strilande regn. Javisst, Se7en var ju en inspirationskälla. Tempot är snabbt och det förekommer en del twister även om man nog kan räkna ut på ett ungefär hur det ska sluta en bit in i filmen.

Vad som framförallt lyfter WΔZ ett par snäpp är Stellan Skarsgårds insats som den buttert muttrande Eddie som inte alltid följer lagen som han borde. Skarsgård gör en fenomenal rolltolkning och dominerar praktiskt taget varenda scen han är med i från början till slut och lyckas verkligen förkroppsliga den mångbottnade och komplexa person som Eddie är. Som åskådare skiftar känslorna för denne man hela tiden ända fram till den dramatiska upplösningen. Vid sin sida har han Melissa George som väl mest blir en klassisk kliché som Eddies partner Helen. Hon är den söta och naiva side-kicken får gestalta den vi sympatiserar med och håller på i denna depraverade värld. Tyvärr är hennes karaktär egentligen ganska blek och intetsägande i jämförelse med Skarsgård. Andra biroller som är med och lyfter filmen är Ashley Walters som den i grunden godhjärtade gängmedlemmen Daniel Leone samt den smått hysteriska Selma Blair som det trasiga och hämndlystna våldtäktsoffret Jean Lerner. Paul Kaye gör även han en minnesvärd insats som den obehaglige zoologen Gelb (Fuck the monkey! The monkey's nothing).

Om man ska hitta något negativt med WΔZ är det kanske just upplösningen. Dels känner man att något dylikt är på väg och överraskningsmomentet uteblir, dels känns slutet inte riktigt trovärdigt och underminerar till viss del den berättelse som tidigare utspelat sig. Detta är verkligen synd, då de tidigare 80 minuterna varit en närmast perfekt blandning av skräck och thriller som faktiskt fär tittaren att tänka till.

Sammanfattningsvis så är Tom Shanklands WΔZ en snyggt regisserad debutfilm fylld med spänningsmoment. Kombinationen av stämningsfullt foto, unik historia och en genomgående riktigt bra rollbesättning med Stellan Skarsgård i högform gör detta till en av de bättre thrillers som sett dagens ljus de senaste åren. Därför är det tråkigt att WΔZ marknadsförts som en ”torture porn”- film a la Saw och Hostel. Detta lär tyvärr skrämma bort en del av de tittare som antagligen skulle uppskattat filmens tema. Gör inte det misstaget utan ge WΔZ en chans.