Evil Dead Rise ( 2023 )

Tänk vad härligt att dra på bio direkt efter jobbet igen. Det var ett tag sen sist men när det vankas en ny film i Evil Dead-serien på vita duken är det svårt att inte boka biljett direkt.

Och vad härligt att få dela en hel biosalong med endast ca sju andra personer. Lite lyxig privatvisningskänsla som vanligt. Och förhoppningarna om att få ta del av onda demoner, elakt underhållande deadities, floder av blod, infallsrika effekter, boom sticks och motorsågar var ju höga efter att flera recensioner varit väldigt positiva. Lee Cronins film ”Evil Dead Rise” 2023 är dock inte en ren remake utan snarare en omtolkning med en egen touch och stämning. Cronin är en prisbelönt filmskapare från Irland men hade väl bara ”The The Hole in the Ground” 2019 som tidigare fullängdsfilm i skräckgenren. Men det är absolut inget att oroa sig för kan jag lova. Gillar man Evil Dead-konceptet kommer man att njuta i fulla drag här. 

 

Om Fede Alvarez ”Evil Dead” från 2013 var mer av en ren reboot är Cronins Evil Dead Rise snarare en homage till de tidigare filmerna. Öppningen är klassisk med en kameraåkning i hög hastighet längs marken, och vi vet alla vad det innebär. Men denna scen får snarare ett slut som går i en mer skämtsam än skrämmande ton. Mer ska inte avslöjas här. Evil Dead Rise tar dock snabbt en ny vändning och etablerar ett scenario man kanske inte var beredd på. Vi förflyttas nämligen från stugan ute i skogen till ett nedgånget lägenhetskomplex i Art Deco-stil beläget i Los Angeles. Ett fräsch nytt grepp som känns helt rätt i detta sammanhang. Här har problemen börjat hopa sig långt innan besatthet och galenskap slår till. Den slitna tatueraren och trebarnsmamman Ellie (Alyssa Sutherland) har blivit dumpad utan pengar av sitt värdelösa ex samtidigt som den förfallna fastigheten hon bor i ska rivas. Barnen dras också med egna problem, inte minst den yngsta dottern Kassie (Nell Fisher), som bl a har roat sig med att spetsa sin dockas huvud på en pinne, denna skapelse, kallad “Staffanie”, är nu hennes vän och beskyddare.  Så en dag kommer Ellies frånvarande syster Beth (Lily Sullivan) på besök. Beth är en rockbrud som tar sig fram som groupie … , jag menar gitarrtekniker, för ett band som kuskar runt lite här och var. Och naturligtvis har Beth föga originellt blivit på smällen i denna historia. Så hon söker därför upp sin föga välkomnande syster för lite vägledning i denna svåra stund. Systrarna har således en del att prata om så äldste sonen Danny (Morgan Davies) och mellandottern Bridget (Gabrielle Echols) får ta med sig Kassie ut för att köpa pizza.  Olyckligtvis drabbas Los Angeles just då av en jordbävning som öppnar en spricka med ett hål i nere i lägenhetskomplexets garage. Danny måste naturligtvis undersöka vad som finns i hålet och finner där ett gammalt övergivet bankvalv. Och gissa vad han hittar? Jo, tre gamla stenkakor från 1923 och en väldigt märklig bok. Bridget varnar sin bror för den gamla boken och ber honom att ge fan i den, men det gör Danny såklart inte. Han är dessutom en wannabe-DJ och måste således även testa att spela skivornas. Ja, ni fattar vart vi är på väg. Skivorna innehåller inspelningar gjorda av en gammal präst som avslöjar att boken är en av tre volymer av ”Naturom Demonto”, böcker som påminner väldigt mycket om Necronomicon såklart. Och olika besvärjelser finns också inspelade på skivorna och ja, sen är det ju ganska kört. Något släpps loss i lägenheten och snart är de hyresgäster som finns kvar i fastigheten inblandade i en kamp på liv och död mot demoniska makter.

 

Med sin ursprungliga ”The Evil Dead” 1981 och framförallt uppföljaren ”Evil Dead II” 1987 gjorde inte bara regissören Sam Raimi splatter till en vacker konst utan visade även prov på att denna typ av filmer kunde innehålla en stor dos svart humor. Alvarez Evil Dead och Cronins Evil Dead Rise är betydligt mer brutala även om det även här också finns en del absurda infall. Det rör sig helt klart att tyngdpunkten ligger mer på skräck här, vilket tydligt märks i avsaknaden av Bruce Campbell I rollen som komisk antihjälte. Dock är Evil Dead Rise inte särskilt skrämmande för vana skräckfilmstittare, våldet är så pass överdrivet att det inte kan tas på allvar utan hamnar någonstans mellan Fede Álvarezs 2013 remake och Ramis Evil Dead II”. Men morden är dock blodiga och betoningen på barn i fara ger även filmen också en mer mörk och grym ton vilket hela tiden håller spänningen vid liv. En stor del av förklaringen till varför denna film fungerar så bra är även att förändringen av upplägget från tidigare filmer i serien fungerar så pass bra. I stället för att fokusera på offer som befinner sig 8isolerade ute i en stuga på landet utspelar sig denna historia mitt i en storstad. Detta har ju visat sig fungera bra i andra samtida skräckisar som exempelvis “Barbarian”, “Don’t Breathe”, “It Follows” och “Scream” 2022. I Evil Dead Rise finns inga horder av odöda men likväl ett gäng otäcka Deadites, vilka ju är Evil Dead-franchisens signum. Cronin lyckas dessutom väl med att utnyttja filmens platser till max. Vardagsföremål får nya och tämligen obehagliga användningsområden om man säger så i ett par minnesvärda scener. Här finns även en känsla av klaustrofobi som genomsyrar helaproduktionen, där möjligheten till flykt är högst begränsad. Jag gillar också hur Cronin använder färger och kameravinklar. Kameran inte bara rör sig, den dansar, snurrar, skiftar läge och slås omkull som den var på kollisionskurs. Vi slipper dessutom de typiska skräckfilmsklichéerna med ansikten som plötsligt dyker upp i speglar och dylikt. Staden och bostaden blir här således en annan typ av hot än stugan och skogen, men väl så bra vilket jag inte trott på förhand. Cronin lyckas med enkla medel skapa spänning genom att använda synvinklar från titthål i ytterdörr, träd som upplevs som levande och rostiga men ack så aggressiva hissvajrar. Och blod, mer blod… massor av blod och andra vätskor i allehanda färger. Klassiska ikoniska vapen är såklart med, som små blinkningar till detidigare filmerna. Klart det gör oss fans extra glada.     

 

Skådespelarinsatserna tycker jag är klart godkända. Detta är inget djupt drama, men Cronin försöker ändå ge sina karaktärer egna personligheter med avstamp i en familj som inte mår så bra. Alyssa Sutherland som Ellie stär såklart ut som den ensamstående mamman som älskar sina barn men som likväl hamnar i en hemsk situation. När detta händer kommer filmen in i en andra andning och sen blir det åka av, mycket tack vare Sutherlands insats. Beth (Lily Sullivan) är förvisso ingen Bruce Campbell men hon gör en stabil insats I rollen som filmens huvudsakliga protagonist och är minst lika bra som Jane Levys plågade Mia i Alvarez Evil Dead. Cronin ger Beth ett visst djup genom antydningar om tidigare trauma i livet utan att för den skull lämpa på filmen onödigt bagage. Det här är en blodig popcorn-rulle snarare än en film om sorgearbete men familjedimensionen gör ändå att vi kan känna med karaktärerna mer.  

 

Gillar jag då det jag såg? Ja, det har ni nog redan räknat ut. Evil Dead Rise är en film för fansen av serien. Det är en riktigt lyckad uppdatering av det tidigare konceptet fylld av Raimis humor men väl mixat med Álvarez brutala effekter. Cronin har på ett utomordentligt sätt förenat dessa ingredienser och fått till en egen välsmakande anrättning. Den nya fräscha skådeplatsen och persongalleriet plus Sutherlands insats I hjältinnerollen visar på att det fortfarande finns liv i denna serie. De 97 minuter som filmen varade kändes som de var över strax efter det filmen börjat, och är inte det ett bra omdöme så säg. Jag tycker dessutom att filmen fungerar både för noviser i Evil Dead-världen som för gamla fans till franchisen.  Så vill ni ha en riktigt underhållande stund i biografmörkret, ge Evil Dead Rise en chans!

Videoklipp

Evil Dead Rise

Fler filmer