ToB återvänder inte med något så konventionellt som ett rent slashertema. Alla vänner har månne rest bort under sommaren, men förhoppningsvis är de tillbaka nu. För att resa kan ju också innebära att man hamnar i läskiga situationer, så varför inte ta vara på denna relativt fortfarande färska känsla av att se semesterparadiset som en tunn kuliss, bakom vilken mörkret väntar … Så välkomna till höstsäsongens första filmkväll, då en buffé av semesterskräck kommer stå uppdukad.  Temat med att färden till efterlängtade resmål kan slå över i rena skräckupplevelser är något som säkert alla kan relatera till, det berör föreställningen vi lätt kan ta till oss om att en idyllisk plats plötsligt kan förvandlas till en ren mardröm. Filmer som bygger på detta tema utnyttjar vår känsla av sårbarhet då vi befinner oss långt bort från tryggheten i våra egna hem och bekanta miljöer, en igenkänningsfaktor vilken förstärker upplevelsen av stegrande obehag hos åskådaren. Genom åren har denna typ av tematik utvecklats genom att återspegla förändrade sociala strukturer och kulturella kontexter. Typiska ingredienser i semesterskräckfilm är således isolering, obekanta miljöer, inslag av kamp för överlevnad, kulturkrockar och realism – detta kan faktiskt hända … på riktigt.

 

Om vi då ser bakåt i filmhistorien så har semester- eller reseskräcktemat så klart sina rötter redan i den tidiga filmindustrins produktioner på 1920- och 1930-talet. Främmande mystiska och exotiska miljöer blev snabbt en populär miljö för att placera allehanda thrillers, drama- och äventyrsfilmer. Obekanta platser fungerade utmärkt för att etablera en atmosfär av mystik, fara, obehag och skräck. Tidiga exempel på upplägg innefattade t ex protagonister som stöter på övernaturliga eller monstruösa uppenbarelser på avlägsna och främmande platser. En av de tidigaste och mest stilbildande av dessa filmer är så klart "The Most Dangerous Game" (1932). Filmen är baserad på en novell skriven av Richard Connell och handlar om hur ett par skeppsbrutna överlevare hamnar på en enslig ö ute i havet där de tvingas att delta som byte i en jakt på liv och död anordnad av en galen aristokrat, Självklart har ToB också visat denna klassiker i samband med temat skräckfilm från 1930-talet. Ett otal survival-filmer på temat människojakt ute i vildmarken har sedan dess sett dagens ljus, Ett annat tidigt exempel på en tur som slutar illa får vi i thrillern "Detour" (1945), som handlar om en man vars resa genom USA urartar i kaos. En produktion som blivit stilbildare för ollycksaliga road trips.

 

Hoppar vi så fram till 1960- och 1970-talet märker vi hur den tidens skräckfilmstrender med sina inslag av psykologisk skräck och exploitation även letade sig in i semesterfilmsskräcken. Alfred Hitchcocks "Psycho" (1960) må kanske inte riktigt platsa I detta tema men likväl förtjänar filmen ändå nämnas här i och med upplägget som bygger på hur en road trip går väldigt fel. Och jäklars hur många road trips som gått fel sen dess, kanske ett av de absolut vanligaste uppläggen inom skräckfilmsgenren sen dess.  På liknande sätt visar "Deliverance" (1972), baserad på James Dickeys romanmed samma namn, hur det går åt helvete fören grupp vänner på kanottur ute på vischan i södra USA. Här har vi återigen klassiska survival-inslag med en grupp urbana människor som hamnar i en ogästvänlig okänd obygd och terroriseras av en inavlade mordiska lokalinvånare. Fler av denna sort stöter vi så klart även på i filmer som "The Texas Chain Saw Massacre" (1974) och "The Hills Have Eyes" (1977). Det är ju sådana skräckhistorier som säkerligen har hänt, och fortfarande sker, för alla creepy pastor där ute kan ju inte ha fel. Ingen rök utan kannibaler, om man säger så.

 

Ja så har vi ju då 1980-talet slasherfilmens guldålder. Och vad har dessa filmer lärt oss, jo åk inte ut och campa i den där mörka skogen! 80-talsskräckfilmen är fylld av semesterplatser som sommarläger och ”turistparadis”. Mest ikonisk av alla dessa filmer är väl så klart "Friday the 13th" (1980) med Camp Crystal Lake som mörk och hotfull kuliss. Filmens framgång genererade som ni vet en uppsjö efterföljare och produktioner i samma anda, vilket gjorde sommarlägret till en klassisk plats inom skräckgenren i allmänhet och slasher-filmen i synnerhet. Vi har populära rullar som "Just Before Dawn" (1981), "The Burning" (1981) eller "Sleepaway Camp-serien" (1983-2008) för att nämna några. Och på talom farorna på den amerikanska landsbygden så är de väl lika otaliga som den evighetslånga "Children of the Corn"-serien (1984-2020). Det är något visst med majsfält. 

 

1990-talet var väl inte skräckfilmens bästa årtionde precis, men det var ju ändå en period som lade grunden fören mer självironisk ton och även utgjorde det riktiga startskottet för found-footage subgenren med "The Blair Witch Project" (1999), en film som visade hur bra detta format av fejk-dokumentär lämpar sig för just temat semesterskräck. Här har vi ju de tre filmstudenterna som försvinner under en vandring i Black Hills. Den realistiska skildringen av rädsla i kombination med en innovativ marknadsföring gjorde The Blair Witch Project till ett kulturellt samtidsfenomen som visade på den fara som kan lurpassa ute i en annars så vacker och fridfull natur.

 

Ja, så har vi ju då 2000-talet och ett par decennium då allt ska dokumenteras på sociala medier och vandringssägner sprider sig som löpeldar på diverse forum och plattformar. Ju mer av främmande miljöer som dokumenteras, ju fler inspirationskällor till skrämmande historier finns att tillgå. Den amerikanskalandsbygden fortsätter att vara ett tillhåll för galna inavlade mördare som vi t ex möter i ”Wrong Turn” (2003) med uppföljare. Eller varför inte sadistiska psykopater som sysslar med snuff film-inspelningar på enskilt belägna motell som i ”Vacancy” (2007). Inte ens i semesterparadiset Hawaii kommer man undan hänsynslösa mördare vilken vi blir varse i ”A Perfect Getaway" 2009. Europa är inte mycket säkrare såklart. Framförallt att åka till Östeuropa gör man ju på egen risk, det vet alla som sett "Hostel" (2005),en film som återspeglar den samtida post-9/11-oro och främlingsrädsla som präglat västvärlden under 2000-talet. Filmens skildring av hur amerikanska backpackers torteras i ett nedgånget och barbariskt östeuropeiskt land spelar just på rädslor för det okända och ”dom andra”. Just ”de andra” kan även dyka upp på närmare håll, på den engelskalandsbygden t ex. i brittiska "Eden Lake" (2008), möter vi ett par på en romantisk semester terroriseras av ett gäng urspårade ungdomsligister. Filmen kan ses som en slags kritik mot socialt förfall och otyglat ungdomsvåld i det samtida Storbritannien, något vi ju tyvärr även känner igen från vårt eget land. Mer typiska monster dyker annars upp i "The Descent" (2005), mörka grottsystem ska man så klart passa sig för. Och här hemma är det inte bara näcken som kan lura i vassen, vad för obehagliga möten som kan ske ute på den svenska landsbygden får vi klart för oss i ”The Ritual” (2017) och ”Midsommar” (2019). Ett område som verkligen utnyttjar sina vidsträckta öde vidder för att etablera en känsla av isolering och obehag är ju annars Australien. En typisk film att nämna här är såklart "Wolf Creek" (2005) där vi återigen får följa ett par olycksaliga backpackers som faller offer för en sadistisk seriemördare. Filmens brutalitet och autentiska ton samt skildringen av den ogästvänliga australiensiska landsbygden har gjort den till en milstolpe inom modern skräckfilm. Kusliga grottor hittar vi även på denna kontinent, i ”Primal” (2010) leder studiet av grottmålningar obönhörligen tillgalenskap och ond bråd död.  Sydamerika är självklart inte heller någon säker plats, det blir vi t ex påminda om i filmen ”Turistas” (2006), i vilken just amerikanska turister faller offer för en liga som sysslar med organhandel mitt ute i djungeln. Den mexikanska djungeln fungerar också som back drop till "The Ruins" (2008), baserad på en Scott Smith-roman.  Här får vi också följa en grupp amerikanska turister som blir fast i en mexikansk ruin, där dödliga växter och en fientligt sinnad befolkning hindrar dem från att fly. Asien är ju inte heller bara strandliv i Thailand, det kan även innebära en tripp till hemsökta semesterställen i Japan, som i ”Noroi: The Curse ” (2005). Övernaturliga hemsökelser får vi även ta del av på en del avlägsna platser i Sydkorea. I “A Tale of Two Sisters” (2003) leder en familjs semestervistelse till en del mörka avslöjanden medan vi i "The Wailing" (2016) får en film vars tema kombinerar schamanistiska ritualer kopplade till en avlägsen by plågad av sjukdom och våld. Självklart finns även mer typiskt mänskliga monster från denna del av världen, den indonesiska ”Macabre” 2009 är t ex närmast en slags variant av "The Texas Chain Saw Massacre” fast här utspelandes på den indonesiska landsbygden.  

 

Så visst är vi tacksamma för att semestern nu är slut och vi kan ägna oss åt något mer tryggt och välkänt, som att uppleva äkta skräck … fast på låtsas.  För, som alla vet, hellre bortkommen och omkörd än omkommen och bortförd. Såvilken av kvällens småanrättningar villni sätta tänderna i denna gång? Lägg er röst här bredvid, kanske är det just Du som kommer att avgöra vilket resmål det blir.

 

Självklart kommer vi som vanligt att värma upp med ett litet skräckfilms-quiz - Hurra! Det blir tyvärr inte såpass retro att filmerna kommer att presenteras med hjälp av en diabildsprojektor, det annars optimala sättet att plåga sin omgvning med de senaste semestrupplevelserna. Det blir de sedvanliga filmklippen således. Vi har väl också några gamla priser kvar att bli av med. Och glöm för all del ej heller att en ärofull inteckning på ToB:s klassiska Hall of Fame -lista står på spel! Som vanligt är eventet gratis, så det kan bli ganska fullsatt. Kom i tid om du vill ha en bra plats. Dryck och snacks kommer också att finnas förinköp till en billig peng.

 

Kvällens program: Torsdag 29/8 2024 
19:00 - Dörrarna öppnas 
Ca 19:30 - ToB;s SkräckfilmsQuiz 
Ca 20:00 - Kvällens film 
Ca 22:00 - Prisutdelning 
Ca 22:30 – Closing Time

Plats: Skjul Fyra Sex, Adress Fiskhamnsgatan 41 
(ingång på sidan mot Älven)
Hållplats: Chapmans Torg 
Karta

Vi ses!

ToB-gänget